Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 5-6 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hufvudskål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomborrad af hål för luktnerverna, gifvit anledning
till namnet; hon täckes bakåt af en

Fig. 4.

kilbensdel (K") och omslutes framåt af pannbenets
orbitalskifva (P’). Gränserna mellan dessa tre
ben äro utmärkta genom små tvärstreck; men nack-
och kilben sammansmälta tidigt till en massa (jfr
dock fig. 6). Från denna bas utgå åt sidorna två
par åsar; det främre utgöres af kilbenets små vingar
(k’’), det bakre af tinningbenens pyramider (py). De
vika lateralt från hvarandra och bilda ett slags
bjelkar, som stärka hjernskålens botten och uppbära
dess hvalf. Rummen mellan, framom och bakom dem fyllas
af tunna benskifvor, som öfverallt räcka ut till
skålens uppstigande sidor (figurens dubbelkontur) och
sålunda bilda största delen af hjernskålens botten. På
detta sätt uppstå kring tvärbjelkarna på hvar sida 3
planer eller gropar. I den främre (a), bildad af kil-
och pannben, hvilar pannioben af hjernan. I den andra
(b), bildad af stora kilbensvingen och tinningbenet,
hvilar tinningloben. Den bakre, i nackbenet, delas på
höjden af en fåra (st) för tvärgående blodledaren och
af det dervid fästa tältet i två gropar, af hvilka
den öfre (c) intages af naeklobens spets, den nedre
(c’) af lilla hjernan. Såsom en fortsättning af dessa
bottenskifvor och bjelkarnas laterala ändar uppstiger
hvalfvet. På en lodrät, tvär genomskärning af kraniet
(se fig. 5) ser man huru de tjocka

Fig. 5.

pyramiderna (py), svagt stödda mot nackbenets basaldel
(bo), horisontalt utgå mot bottnens sidokanter,
hvarest de tvärt böja uppåt i sidoväggen i de tunna
tinningskifvorna (TI), som med sina öfre tillskärpta
kanter i tinningsömmen (IV) omfatta och sammanhålla
hjessbenen (H), ofvan förenade i pilsömmen (II). På
ett lodrätt långsnitt (fig. 6

Fig. 6.

ser man, utom genomskärningen af basalmassan (ba,
K och S", huru sakta sluttande nackbenet och huru
brant pannbenet uppstiger, för att i nack- och pannsöm
(I och III) förenas med det jämförelsevis platta
hjessbenet, som bildar högsta hvälfningen. Men om
sålunda hvalfvet stadgas genom benens föreningar i
stor utsträckning och genom de nämda tvärbjelkarna,
visa fig. 4 och 5, att pyramiden (py) långs största
delen af sina sidor och kring spetsen icke är genom
sömmar fäst vid grannbenen, utan skiljes från dem
genom en springa, som på ett par ställen vidgas till
stora hål. Synnerligen tydligt är detta på fig. 7,
som visar

Fig. 7.

hjernskålens botten nedifrån (ansigtets ben borttagna). Den
bakre vidgningen i springan (2) är utloppet
för hjernans blod till djupa halsvenen och
genomgångsstället för IX, X och XI hjernnerverna. Den
främre klyftan (7), liksom hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>