- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1153-1154

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertzberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

danerna. Af dessa försedda med fartyg foro
herulerna, enligt Prokopios, öfver till "Thule" (den
skandinaviska halfön), der de bosatte sig bredvid
"gautarna" (götarna). Möjligen äro dessa heruler
de i Värend invandrade virdarna. En annan del af
folket koloniserade, efter vexlande öden, såsom
det bysantinska rikets "foederati" trakten kring
Singidunum (nära Belgrad). Sedan desse herulers hela
konungaätt omkommit i inbördes strider, beslöto
de att hemta sig en konung af den gren af den
gamla konungaätten, som då ännu lefde qvar hos de i
Skandinavien invandrade herulerna. För detta ändamål
affärdade de till dem en beskickning; men då den
prins sändebuden utsett till konung dog under resan,
måste de återvända till Skandinavien och utse en annan
prins. Under det dröjsmål, som deraf förorsakades,
hade det lyckats det bysantinska hofvet att till
konung öfver de kring Singidunum bosatte herulerna
insätta en i Konstantinopel uppfostrad herul. Men då
nu den från Skandinavien hemtade heruliske prinsen
anlände och vann anhang bland de södra herulerna,
kom det till krig mellan de båda medtäflarna om
konungadömet. I denna tronstrid såg sig dock snart
den bysantinske skyddslingen öfvergifven af sina egna
trupper och måste fly till kejsaren (omkr. 550?). –
Heruliska hjelptrupper stredo i de romerska härar,
som under Belisarius och Narses bekrigade östgoterna
uti Italien och slutligen störtade deras välde. Efter
den tiden träffar man icke vidare herulernas namn
i historien. S. F. H.

Hervadsbro l. Herrevadsbro, en fordom befintlig
bro öfver Kolbäcksån i Kolbäcks socken af Snäfringe
härad och Vestmanlands län, omkr. 20 km. från
Vesterås. Enligt rimkrönikans uppgift var det vid
denna H. (en annan H. fanns öfver Säfveån, Nårunga
socken, Gäsene härad, Elfsborgs län), som jarl Birger
1251 besegrade de upproriske Folkungarna. Sedan han
fått hufvudmännen, Filip (kon. Knut långes son) och
Knut Magnusson (en ättling af kon. Knut Eriksson),
i sitt våld, lät han halshugga dem samt döda en mängd
af de tyska legoknektar, som följt dem. De flesta af
deras svenska anhängare blefvo skonade. Rimkrönikans
uppgift att Birger tvärt emot gifna försäkringar
tagit anförarnas lif vinner intet stöd af samtida
berättelser om händelsen. – I trakten hafva påträffats
lemningar af skansar, vallar och vapen.

Hervar (Fornnord. Hervör) hette dottern af den i
mytiska fornsagor mycket berömde kämpen Anganty. Hon
var stor och skön, men af våldsamt och krigiskt lynne
samt tyckte bättre om att bruka svärd och sköld än om
qvinliga idrotter. Hon klädde sig i karldrägt och for
till Samsö, der hon med besvärjelser väckte sin fader
Anganty i hans grafhög och tvang honom att till henne
utlemna svärdet Tyrfing, oaktadt han förespådde, att
det skulle tillintetgöra hela hennes ätt. Slutligen
återvände hon till qvinliga göromål och blef gift med
en konung Hafund samt hade med honom sönerna Anganty
och Hedrek. Sägnen om Tyrfing och de olycksöden,
som sedan drabbade H:s slägt, utgör innehållet i
Hervararsagan. som i sin

nuvarande form ej synes vara äldre än från 13:de årh.,
men innehåller qväden af vida högre ålder. Dessa
diktfragment handla hufvudsakligen om striden på
Samsö, om H:s besök hos sin fader Anganty, om Hedreks
och Gestumblindes gåtstrid (se Gestumblinde) och
om kampen mellan Anganty d. y. och hans halfbroder
Löd. Sagan har upptagit flere ursprungligen alldeles
skilda sägner, som med poetisk frihet blifvit
satta i förbindelse med hvarandra. Den enhet, som
förenar delarna till ett helt, är sägnen om svärdet
Tyrfing och den med detta följande förbannelsen.
Th. W.

Hervararsagan. Se Hervar.

Herwarth von Bittenfeld, Eberhard, preussisk
generalfältmarskalk, föddes 1796, ingick 1811
i armén, gjorde såsom sekundlöjtnant fälttågen
1813–14 och var 1848 regementschef. 1864 fick han
befälet öfver den 1:sta mobila armékåren och ledde
öfvergången till Als. 1865 blef han chef för 8:de
armékåren. Vid utbrottet af kriget med Österrike
1866 ställdes han i spetsen för den s. k. Elbearmén,
hvilken besatte Sachsen och derefter på de förenade
arméernas högra flygel deltog i slaget vid Königgrätz
d. 3 Juli s. å. Då kriget med Frankrike utbröt
1870, hade han redan afsked, men tjenstgjorde under
kriget såsom generalguvernör i vestra Tyskland
och blef efter krigets slut generalfältmarskalk.
C. O. N.

Hervé (erve; egentl. Ronger), Florimond, fransk
kompositör, f. 1825, började sin bana som organist
i Paris, uppträdde 1848 såsom sångare i sitt
eget intermezzo Don Quichotte et Sancho Pansa,
blef 1851 kapellmästare vid Théátre du Palais
royal, var 1854–56 styresman för en liten teater
vid Boulevard du temple, "Folies concertantes",
och införde der den diminutivgenre af dramatisk
komposition med sarkastisk, burlesk eller frivol
tendens, som blef fröet till den sedermera så
ryktbara Offenbachsoperetten. Senare uppträdde H. i
Marseille, Montpellier, Kairo och annanstädes samt
ledde i London 1870–71 konserter à la Strauss. Bland
hans operetter, till hvilka han vanligen sjelf
författat texten, må nämnas Le petit Faust ("Lille
Faust"), Les turcs ("Turkarne"). Le joueur de flûte
("Flöjtblåsaren") och Les chevaliers de la table ronde
("Riddarne af runda bordet"), alla gifna i Stockholm.
A. L.

Herwegh, Georg, tysk skald, f. 1817 i Stuttgart,
arbetade först som tidningsman i sin födelsestad, men
flyttade sedan till Schweiz, der han utgaf en samling
politiska dikter, Gedichte eines lebendigen (1841;
9:de uppl. 1872), hvilka så harmoniskt öfverensstämde
med den tidens allmänna frihetssträfvanden och
andades en så frisk ungdomlig glöd, att de i hast
blefvo mycket populära och inom två år upplefde
7 upplagor. 1842 reste H. till Preussen och rönte
öfverallt det bästa mottagande, äfven hos konungen,
men till följd af ett skarpt bref till denne rörande
censuren förvisades han snart ur landet. Han återvände
då till Schweiz och slog sig, efter en resa till södra
Frankrike och Italien, för framtiden ned i Paris,
der han utgaf andra samlingen af sina Gedichte eines
lebendigen


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:25:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free