Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland - Greklands sju vise - Gren, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamarillans aflägsnande och ett parlamentariskt
systems införande, ökades spänningen mellan konung
och folk. Uppror utbröto i Nauplia (Febr. 1862),
Akarnanien (Okt. s. å.) och flerstädes, till och med
i hufvudstaden, och då konungaparet d. 23 Okt. 1862
återkom till Athen från en lustresa på Morea, var
konungen redan afsatt och en interimsregering bildad
af Bulgaris, Kanaris och Rufos. Utan ett försök
till motstånd, men protesterande mot hvad som skett
lemnade konungen landet. I Dec. s. å. valde grekerna,
i förhoppning att vinna Joniska öarna, som länge
visat missnöje med det engelska herraväldet, genom
folkomröstning prins Alfred af England, drottning
Viktorias andre son, till konung. Då skyddsmakterna
ej ville gifva sitt bifall till valet, förklarade
sig England villigt att afstå öarna till G., om det
valde en prins, som vann dess godkännande, samt gaf
anvisning på prins Vilhelm af Danmark, hvilken ock
enhälligt valdes af den grekiska nationalförsamlingen,
d. 30 Mars 1863. Den slutliga öfverenskommelsen
om valet kom dock till stånd först d. 13 Juli,
och d. 30 Okt. s. å. anlände den nye konungen under
namn af Georg I till Athen. Den 14 Nov. fastställdes
genom en europeisk traktat Joniska öarnas afträdande
till G. och deras ständiga neutralitet. I Maj 1864
öfverlemnades de till G., och nationalförsamlingen,
förstärkt af öarnas deputerade, företog nu en
granskning af författningen, hvarvid den kungavalda
senaten afskaffades, en förändring, som d. 28
Nov. s. å. fick kunglig bekräftelse. Det inre lugnet
har icke blifvit stördt under de sista aderton åren,
oaktadt partierna häftigt kämpat med hvarandra och det
stränga användandet af det parlamentariska systemet
framkallat omkr. 30 ministèr-förändringar. De hafva
till största delen hållit sig inom en tämligen trång
krets: Bulgaris, Deligeorgis, Kumundoros, Trikupis och
Zaimis hafva flere gånger varit konseljpresidenter,
stundom också medlemmar af samma ministèr. Såsom
en naturlig följd deraf har framåtskridandet
varit mindre än man eljest kunnat vänta. Trots
finansernas dåliga tillstånd har ingen sparsamhet i
statshushållningen egt rum, och mycken korruption har
visat sig både vid valen och i förvaltningen (1875
blefvo två ministrar dömda för simoni), under det att
rättssäkerheten varit långt ifrån betryggad. Ännu i
April 1870 togo röfvare på Maratonslätten, således
i hufvudstadens grannskap, flere engelska resande
tillfånga och mördade dem. Först på den sista tiden
hafva förhållandena i detta afseende blifvit något
förbättrade genom den stränga lagen mot röfvarenas
medhjelpare. G:s gamla skuld har reglerats genom
öfverenskommelser och något minskats; dess inkomster
hafva från 1864 till 1880 vuxit från 23 1/2 till 46
mill. drachmer. Framåtskridandet är omisskänneligt
både i handel, skeppsfart och åkerbruk, men i
synnerhet på det andliga området, till följd af
den allmänna ifvern att uppnå en högre bildning och
enskilda personers frikostighet. Utrikespolitiken har
erhållit sin prägel af grekernas begär att vinna de
nationella gränserna. Då stamförvandterna på Kreta
i Maj 1866 gjorde
uppror, understödde G. dem med frivillige och
penningar, men till följd af stormakternas (särskildt
Englands) motstånd mot öns införlifvande och Turkiets
hotelser måste G. indraga understödet, hvarefter
upproret undertrycktes, 1869. Grekernas förhoppningar
på ett nytt bysantinskt rike fingo ett hårdt slag,
då sultanen 1870, under rysk påtryckning, gaf sitt
samtycke till upprättandet af ett eget bulgariskt
exarkat och derigenom befriade bulgarerna från det
grekiska presterskapets herravälde. G. förhöll sig
derför också mycket passivt vid sydslavernas uppror
1875–76, men ryssarnas krig med Turkiet 1877–78,
hvilket tycktes hota Turkiet med upplösning, kunde
icke undgå att inverka på G:s politik. Grekerna
glömde alla inre tvister, och i Juni 1877 bildades
en nationel ministèr af alla partiernas ledare med
den gamle Kanaris i spetsen. I Jan. 1878 besatte
grekiska trupper för en kort tid Tessalien, der uppror
utbrutit, för att skydda innevånarna mot de turkiska
soldaternas våldsamheter; men en turkisk pansarflottas
utrustande och de europeiska makternas uppmaningar
framkallade landets utrymmande, hvarefter upproret
undertrycktes med stor grymhet. Deremot hade G. den
tillfredsställelsen att kongressen i Berlin (1878)
enhälligt rådde sultanen att afstå södra Tessalien och
Epirus till G., och 1881 vann G. efter många och långa
diplomatiska förhandlingar en betydlig landutvidgning,
omkr. 13,200 qvkm. med omkr. 390,000 innev., på
Turkiets bekostnad. Derigenom hafva grekerna stärkts
i sina förhoppningar på det öfriga Tessaliens,
Epirus’ och Macedoniens samt Kretas och andra öars
införlifvande med moderlandet.
G:s nyaste historia är behandlad af Finlay:
"History of Greece under othoman and venetian
domination" (1856) och "History of the greek
revolution" (1861); Gordon: "History of the
greek revolution" (2 uppl. 1842), Zinkeisen:
"Geschichte Griechenlands"(1832–40); Pouqueville:
"Histoire de la regénération de la Grèce 1740–1824"
(1824); v. Prokesch-Osten: "Geschichte des abfalls
der griechen" (1867–68); Mendelssohn-Bartholdy:
"Geschichte Griechenlands von der eroberung
Konstantinopels" (1870–74); Hertzberg: "Geschichte
Griechenlands seit absterben des antiken lebens bis
zum gegenwart" (1876–79); af grekerna Gennadios:
"History of Greece", Rhizos Herulos: "Geschichte des
neueren G:s" och Trikupis. E. Ebg.
Greklands sju vise, sju män i det gamla Grekland,
hvilka genom praktisk lefnadsvishet utmärkte sig bland
sina samtida. De lefde i tidsskedet 620–548 f. Kr. och
nedlade för det mesta sina vishetsregler i korta
tänkespråk, gnomer. Såsom desse sju nämnas vanligen:
Bias från Priene, Chilon från Lacedemonien, Kleobulos
från Lindos, Periandros från Korint, Pittakos
från Mitylene, Solon från Athen och Thales från
Miletos. Emellertid uppgifvas sällan på samma sätt
deras namn, deras antal eller deras lefnadsregler.
1. Gren (Green), Magnus, riksråd, den förste,
som bar namnet G., tillhörde en gammal småländsk
slägt. Föräldrarna bodde vid Roxen, på Åls sätesgård,
hvilken sedermera efter G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
