Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringa betydelse. Grefskapen skulle, likasom
den grefliga värdigheten och vapnet, gå i arf
efter förstfödslorätt inom vederbörande grefves
äldste sons manslinie; innehafvarna skulle ega
att uppbära den ifrån dem utgående "årliga räntan"
(d. v. s. den skatt, som från urminnes tid utgjorts
till konungen och kronan) och till gengäld derför göra
rusttjenst efter gällande rusttjenstordning. Någon
jurisdiktion inom länet erhöll deremot ingen af de
tre herrarna. För öfrigt beviljades dem 1562 rätt att
från rusttjenst undantaga tre af sina sätesgårdar. Då
Johan III bestigit tronen (1568), blef deras ställning
väsentligen ändrad. Per Brahe fick, d. 9 Juli 1569,
till grefskapets förbättring vidsträckta besittningar,
hufvudsakligen belägna kring södra delen af Vettern
och i vestra Vestergötland. (Den 29 Okt. 1602 utbyttes
länsdelen i vestra Vestergötland mot nya besittningar
kring södra delen af Vettern.) Svante Stures enka
erhöll 1570 än betydligare områden i nordvestra
Småland samt några gods i Vestergötland. Ett nytt
grefskap, Raseborg (i sydvestra Finland), gafs
(d. 25 Juni 1571) åt Sten Eriksson Leijonhufvuds
enka. De vigtigaste af de vilkor, hvarunder dessa
län gåfvos, voro följande. Grefskapet skulle, efter
förstfödslorätt, gå i arf inom den grefliga ättens
manslinie; innehafvaren egde att af detsamma uppbära:
1) årliga räntan, 2) kronotionden af hela eller af
större eller mindre del af länet, 3) konungens andel
i de sakören, som ådömdes såväl grefskapsbönderna som
landbönderna på grefvens eller grefvinnans arf- och
egna gods, samt 4) alla häradshöfdingerättigheter
inom länet, med hvilket privilegium följde
rättigheten att tillsätta häradshöfding inom
grefskapet. (Om grefvens domsrätt gäller hvad som är
sagdt om friherrens domsrätt. Se Friherre.) Inom det
grefskap, hvarest ingen stad fanns (Visingsborg),
egde grefven rätt att anlägga en sådan. Grefven
skulle utgöra rusttjensten för länet med en välrustad
karl till häst, under krigstid för hvarje 400:de
mark af uppbördsräntan, under fredstid för hvarje
800:de. Det var grefven tillåtet att gifva en del
af grefskapets gods åt sin husfru såsom morgongåfva,
dock endast för hennes lifstid. Enka efter den siste
ättlingen af den grefliga manslinien egde rätt att
under sitt enkestånd behålla grefskapet. Yngre söner
skulle erhålla en penningesumma och döttrarna, när de
gifte sig, en hemgift l. brudskatt. Efter Sigismunds
nederlag i striden mot hertig Karl (1598) fråndömdes
Visingsborgs grefskap den dåvarande innehafvaren,
grefve E. Brahe, och öfverlemnades d. 12 Dec. 1600
åt dennes broder Magnus. Äfven grefskapet Raseborg
indrogs 1600 till kronan från grefve A. Leijonhufvud
och återgafs först d. 12 April 1610 åt dennes son,
Sten. – Under Sigismunds och Karl IX:s tid (1592–1611)
tillkommo inga nya grefskap. Gustaf II Adolf åter
utdelade två, nämligen Läckö (i Vestergötland vid
Vänern) åt Jakob De la Gardie (d. 10 Maj 1615) och
Pernau (i Livland) åt grefve Franz Bernhard von Thurn
(d. 16 Okt. 1627). Deremot hemföllo till kronan
genom de grefliga ätternas utslocknande grefskapet
Bogesund och det Stureska
grefskapet Stegeholm och Vestervik. Till följd af Sten
Leijonhufvuds stämplingar mot riket seqvestrerades
grefskapet Raseborg 1632, hvarefter det 1636 genom
laga dom fråntogs honom och gafs åt hans broder Johan
Kasimirs enka och söner. Sedan drottning Kristina
1644 öfvertagit regeringen, mångdubblade hon inom kort
grefskapens antal. Sålunda gaf hon åt Axel Oxenstierna
(d. 20 Nov. 1645) grefskapet Södermöre (i Småland),
åt Gustaf II Adolfs naturlige son Gustaf Gustafsson
(d. 20 Maj 1646) Vasaborg (i Finland), åt Lennart
Torstensson (d. 5 Febr. 1647) Ortala (i Upland,
hvartill d. 9 Febr. 1648 lades Norrtelje stad),
åt Magnus Gabriel De la Gardie (d. 25 Nov. 1648)
Arensburg (på Ösel). På en och samma dag, d. 26 Mars
1651, utdelade hon icke mindre än sex grefskap,
nämligen: åt Gustaf Adam Baner Sordavala (i Keksholms
län), åt Gustaf Horn Björneborg (i Finland), åt Hans
Kristoffer von Königsmark Vestervik och Stegeholm (i
Småland), åt Gabriel Bengtsson Oxenstierna Korsholm
och Vasa (i Österbotten, betydligt förstoradt
d. 17 April 1652), åt Fredrik Stenbock Bogesund
(i Vestergötland, ökadt med en stor donation i
Halland d. 20 Maj 1653) samt åt Karl Gustaf Wrangel
Salmis (i Keksholms län). Vidare förlänade hon åt
Thure Gabrielsson Oxenstierna (d. 10 Nov. 1651)
Kroneborg (i Keksholms län), åt Arvid Wittenberg
(d. 3 Jan. 1652) Nyborg (i Keksholms län), åt Klas
Tott (d. 20 Mars 1652) Karleborg (i Österbotten,
betydligt utvidgadt d. 20 Juli 1653), åt Axel Lillie
(d. 20 Maj 1652) Lillienborg (i Halland), åt Lars
Kagg (d. 2 Okt. 1653) Mariestad (i Vestergötland),
åt Robert Douglas (d. 28 Maj 1654) Skeninge (i
Östergötland), åt Kristoffer Karl von Schlippenbach
(d. 1 Juni 1654) Sköfde (i Vestergötland) och åt
Antonius von Steinberg (d. 2 Juni 1654) Enköping
(i Upland). Samtidigt med att dessa län utdelades
blefvo de gamla grefskapen Raseborg, d. 20 Dec. 1649,
Läckö, d. 16 April 1651, och särskildt Visingsborg
(dels genom donationer d. 28 Juli 1646 samt d. 5
April och d. 6 Okt. 1647, dels genom en mängd Per
Brahe den yngres köp och byten) högst betydligt
förstorade. Derjämte gaf drottningen expektans eller
successionsrätt åt M. G. De la Gardies bröder d. 25
Nov. 1648 till Arensburg, åt T. G. Oxenstiernas
broder Johan och brorson Gabriel Gabrielsson
d. 10 Nov. 1651 till Kroneborg och åt F. Stenbocks
bröder Erik och Gustaf Otto d. 27 Mars 1651 till
Bogesund. Föröfrigt må anmärkas, att Königsmarks och
Stenbocks grefskap icke omfattade samma besittningar
som Gustaf Johanssons och Sturarnas län af samma
namn. – Den hastiga tillväxten i grefskapens antal
hade föregåtts af en högst betydande förbättring
af de förmåner grefvarna dittills åtnjutit af
dem. Den 7 Dec. 1644 erhöllo dessa nämligen rätt
att, utom ofvannämnda skattetitlar, uppbära äfven de
s. k. "ovissa" räntorna (jfr Friherre) och att för
sina grefskapsbönder deltaga likasom det öfriga
frälset i "contributioner" (bevillningar) och
utskrifningar till krigstjenst endast till hälften
mot skatte- och kronobönderna. Den ojämförligt största
delen af de från grefskapet utgående skatterna var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
