Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 1469-1470 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Granville, George Leveson-Gower - Graptoliter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. Granville [gränvil], George Leveson-Gower, earl
of G., engelsk statsman, den förres son, f. 1815,
invaldes 1837 i underhuset och utnämndes 1839 till
understatssekreterare i utrikesdepartementet, men
förlorade denna plats genom whigs’ fall 1841. Då
whigs 1846 åter kommo till makten, blef han utnämnd
till öfverjägmästare och 1848 till vicepresident i
handelskammaren. I Dec. 1851 blef han utrikesminister,
men föll med whigministèren, Febr. 1852. I den af
lord Aberdeen bildade koalitionsininistèren blef han
i Jan. 1853 president i hemliga rådet, hvilket ämbete
han ock bibehöll under Palmerstons ministèr. Invecklad
i Palmerstons fall, Febr. 1858, återvände han
med denne 1859 till sin förra post. Efter lord
Palmerstons död, Okt. 1865, anförtroddes honom i
lord Russells ministèr statssekreteriatet för
kolonierna, hvilket han förlorade med whigs’
fall 1866. Då Gladstone bildade sin ministèr,
Dec. 1868, återfick han sin gamla plats såsom
kolonialminister. Dessutom fick han efter lord Russell
ledningen af öfverläggningarna i öfverhuset, hvartill
hans ovanliga talareförmåga gjorde honom synnerligen
lämplig. I Juni 1870 efterträdde han lord Clarendon
såsom utrikesminister. Under kriget mellan Frankrike
och Tyskland (1870–71) iakttog han en fredlig
politik. I frågan om Svarta hafvets neutralitet
tillvägabragte han på den i Jan. 1871 i London hållna
konferensen en öfverenskommelse mellan de intresserade
makterna. Tvisterna med Amerika i Alabamafrågan
afgjordes slutligen genom en skiljedomstol i Genève
i September 1872. Men det afbräck, som Englands
anseende i utlandet lidit genom de gjorda medgifterna,
bidrog till ministèrens försvagande. Efter dennas
fall, Jan. 1874, har G. inskränkt sin verksamhet till
ledningen af den liberala oppositionen i öfverhuset.
A. B. B.

Graptoliter (af Grek. grafein, skrifva, och
lithos, sten), paleont., fossil djurgrupp, som numera
allmänt räknas till Hydroiderna bland Coelenteraterna
(kavitetsdjuren). De omnämnas redan af Bromell
och erhöllo af Linné det namn, som för dem oftast
begagnas, ehuru de stundom kallas Rabdophora. I
en senare tid har särskildt engelsmannen Lapworth
inlagt stor förtjenst om utredandet af deras
organisation. De bestå af ett enkelt eller grenigt
polyparium, som utvecklar sig från en trekantig
embryosäck, kallad sicula, hvilken ofta ännu synes
vid det utvuxna polypariets "proxiinala" ände
(se fig. 1). Graptoliternas hylle består af kitin,
och i de allra flesta fall finnes en solid axel,
antingen vid graptolitens ena sida eller i midten. Det
parti, som omslutes af kitinhyllet, kallas den
gemensamma kanalen, och på den från axeln vända sidan
bildar kitinhyllet celler af vexlande form, tekor
(Lat. hydrothecae), som inåt stå i fri förbindelse med
den gemensamma kanalen, och genom hvilka graptolitens
rand vanligen synes sågtandad. Ligger den solida
axeln vid polypariets ena sida, så finnas gemensam
kanal och tekor blott på den axeln motsatta sidan,
och sådana graptoliter kallas monoprionida (fig. 1,
3, 4). Ligger axeln i polypariets midt, finnas

gemensam kanal och tekor på bägge sidor, och dylika
graptoliter benämnas diprionida (fig. 2). – Antalet
slägten, hvari graptoliterna numera indelas, är ganska
stort. Bland de vigtigaste


1. Monograptus priodon. – 2. Diplograptus teretiusculus.
– 3. Didymograptus Murchisoni. – 4. Monograptus
convolutus. – 5. Dictyonema flabelliforme.

torde vara följande: Monograptus, monoprionid, enkel,
rak (fig. 1) eller inrullad (fig. 4); Didymograptus,
monoprionid, tvågrenig (fig. 3); Tetragraptus,
bestående liksom af 4 vid den proximala änden
förenade, annars fria, monoprionida graptoliter;
Diplograptus, diprionid, enkel eller grenig
(fig. 2); Phyllograptus, vanligen kortare och mera
sammanträngd än Diplograptus, med 4 rader tekor,
ställda korsvis kring en axel; Retiolites, diprionid,
saknar axel och har kitinhyllet nätformigt orneradt;
Dictyonema, bestående af många dikotomiskt delade
grenar, som utgå från en gemensam sicula och bilda
ett strutformigt polyparium; grenarna, som äro med
hvarandra förenade medelst kitintrådar, bära tekor på
sin inåtvända sida. Till följd af det sätt, hvarpå
Dictyonema är bevarad i skiffern, kan dock denna
dess verkliga organisation endast sällan iakttagas;
vanligen synas inga tekor, och grenarna tyckas ligga i
samma plan, bildande ett solfjäderformigt polyparium
(fig. 5). – I sitt geologiska uppträdande äro
graptoliterna bundna vid de kambriska och siluriska
formationerna och finnas vanligen tillsammans i stor
mängd, ofta med uteslutande af nästan alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>