Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grandville, Jean Ignace Isidore Gérard - Grane - Granet, François Marius - Granfelt, Axel Fredrik - Granfjärden - Grangé (Pierre Eugène Basté)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grandville [grangvil], egentligen Jean Ignace
Isidore Gérard, fransk tecknare och litograf,
f. 1803, d. 1847 i Paris, hörde till 1800-talets
mest framstående och originella konstnärer på det
humoristiska området och vann mycken berömmelse vid
sidan af Gavarni. Men såsom en mera subtil ande,
med mera lekande än skarp humor, var han icke egnad
att rycka det moderna lifvets svagheter och sedliga
konflikter rakt in på lifvet. Deremot hade han, såsom
hans illustrationer till Florians och Lafontaines
fabler bevisa, ett fint sinne för och insigt i
djurens natur. I det han kombinerade djurnaturen
med menniskogestalten eller hos djuren lät menskliga
seder och karakterer framskymta, lyckades det honom
att gifva ett uttryck åt det orimliga och besatta i
lifvet med en verksam blandning af komik och satiriskt
lynne. Bland hans bästa arbeten må nämnas Scènes
de la vie privée et publique des animaux, ett verk,
i hvilket hans samtida fingo i lifliga spegelbilder
återgifna sina egna politiska och sociala svagheter,
framställda i djurskepnad. G. lemnade dessutom
illustrationer till Bérangers visor, Robinson
Crusoe, Gullivers resor m. m. samt utgaf en mängd
kompositioner af egen uppfinning, i hvilka hans penna
öfverflödar af käck satir och godmodig humor. – På
svenska finnes utgifvet "Lustiga taflor ur djurens
lif, tecknade af J. J. Grandville. Med text efter
franska författare bearbetad af V. E. Öman" (1877).
C. R. N.
Grane, Nord. mytol., Sigurd Fåfnesbanes ridhäst, utvald
från konung Hjälpreks stall. Enligt Valsungasagan
härstammade G. från Odens åttafotade häst
Slepne. Sigurd red på G. genom de flammande lågorna
omkring Brynhilds borg. Vid Sigurds död säges G. hafva
visat tydliga tecken till sorg. Enär Fåfnesskatten
bortfördes på G:s rygg, kallas guldet af norröna
skalder "Granes fagra börda". Th. W.
Granet [granä], François Marius, fransk
arkitekturmålare, f. 1775, d. 1849, var lärjunge till
David, hvars skola han dock af brist på medel måste
lemna. I stället begaf han sig 1802 till Rom, der i
de antika ruinerna och de gammalkristna basilikorna
för honom uppgick den verld, i hvilken hans fantasi
kände sig hemmastadd. Också dröjde han i Rom ända
till 1819, då han återkom till Paris. Derefter
tillbragte han sitt återstående lif omvexlande i de
bägge städerna. I 1810 års Salon vann G. sin första
framgång, med taflan Målaren Stella, tecknande
en madonna på sin fängelsemur (nu i Petersburg),
och der framträdde genast hans opposition mot det
klassiska måleriet. Ännu skarpare framstod denna
i Koret till kapucinkyrkan vid Piazza Barberini,
med munkar, som hålla mässa, hvilken tafla G. på
beställning måste upprepa fjorton gånger. Genom
sina religiösa motiv tillsammans med det pittoreska
utförandet, särskildt genom den vackra ljuseffekten
i de slutna rummen, verkade han starkt på sinnena
och var under restaurationen en af de mest firade
mästarna i målning. Ännu 1833 och 1834 väckte han
allmänt deltagande genom ett par taflor: Kristna
slafvar, friköpta i Tunis (nu i Louvre)
och Poussin döende i sin atelier. I dessa senare
bilder spela figurerna lika stor rol som arkitekturen,
men äro dock underordnade under den pittoreska
stämningen, och de karakteriseras visserligen i
anseende till rörelser och uttryck, men äro utförda i
breda massor och sammangjutna med rummet, i hvilket
de uppträda. Under Ludvig Filip blef G. direktör
för galleriet i Versailles, och han försökte sig
då med bilder ur hemlandets natur jämte staffage,
hvadan han, då han i detta försök lyckades, kan anses
äfven hafva tagit del i utvecklingen af den moderna
landskapsmålningen. C. R. N.
Granfelt, Axel Fredrik, finsk universitetslärare
och teologisk skriftställare, född i Hausjärvi
(Tavastland) d. 26 April 1815, blef student 1832,
filosofie-licentiat 1844 och adjunkt i teologi 1848,
prestvigdes s. å. samt utnämndes 1854 till professor
i teologisk dogmatik och moral vid Helsingfors
universitet, från hvilket ämbete han 1875 tog afsked
såsom emeritus. Han blef teol. doktor 1857 och var
medlen af presteståndet vid landtdagarna 1863–64,
1867 ock 1872. G. har behandlat teologiska och
kyrkliga frågor i ett stort antal skrifter, bland
hvilka må nämnas: Det kristliga lifvets vilkor och
väsende (1847–48), Dansen, betraktad från kristlig
synpunkt (1857; författaren förfäktar deri den
åsigten att dansen till sitt väsende är berättigad,
men kan missbrukas, hvarför den bör förädlas
genom att genomträngas af den sanna religionens
anda), Kristlig dogmatik (1861; 3:dje uppl. 1880),
Den kristliga sedeläran (1872–73) och Läran om de
yttersta tingen (1879). I dessa arbeten och i de många
ströskrifter G. utgifvit intager han en förmedlande
ståndpunkt, anseende, att den vetenskapliga kritiken
är berättigad på det dogmatiska området, och att den
kristna läran från vetenskaplig synpunkt kan bevisas
och förklaras. Äfven i allmänna samhällsfrågor och
vetenskapliga stridsfrågor har G. vid flere tillfällen
uttalat sig. Ett antal uppsatser i sådana ämnen
finnes samladt i I tidens frågor (första saml. 1871,
andra saml. I. II, 1876–77). M. G. S.
Granfjärden. 1. Den öppna del af Mälaren, som ligger
närmast ö. om Blacken och Vesteråsfjärden, mellan
Fogdön på Södermanlandssidan samt Kärrbo och Engsö
på Vestmanlandssidan. – 2. Vik af Ålands haf, som
framtränger i nordvestlig riktning förbi Östhammar
mellan fastlandet och den dermed sammanhängande
Norrön.
Grangé [grangsje], pseudonym för Pierre Eugène
Basté, fransk vådevillförfattare, f. 1812, har,
oftast i samarbete med andra, såsom Scribe, Cormon,
Thiboust, Barrière och de Najac, skrifvit en mängd
vådeviller och några sensationsdramer, af hvilka
flere uppförts äfven på svenska scener. Bland
dessa må nämnas Les premiers beaux jours (1847;
"De första sommardagarna", 1848), Fualdès (1848;
"Foualdés", 1849), Le journal d’une grisette (1848;
"En ung flickas dagbok", 1849), À Clichy ("En episod
ur konstnärslifvet", 1860, med musik af Jul. Bendix),
Les domestiques (1861; "Herrskap och tjenstefolk",
1863) och Furnished apartment ("Rum att hyra", 1855).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
