Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 1261-1262 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasell, Pontus Bernhard Julius - Glaser (mytologi) - Glaser, Adolf - Glaser, Julius Anton - Glasera - Glasfabrikation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkoherde i Bjäreshögs pastorat i Malmöhus län. Han
har, under titlarna "Oratorium" (1856), "Passionale"
(1857), "Sacramentale" (s. å.) samt"Cancionale"
(1858) utgifvit samlingar af böner, betraktelser,
tacksägelser, kyrkopsalmer och andeliga sånger från
äldre tider och "med särskild hänsyn till inhemskt
ursprung", äfvensom Verldsligt och andeligt, läsebok
för barn och ungdom (2:drauppl. 1863; ny följd II,
1867; III, 1869) m. m.

Glaser, Nord. mytol., en glänsande lund i Åsgård,
framför Valhalls dörrar. Dess löf är rödt guld,
och lunden den fagraste, som finnes. Th. W.

Glaser, Adolf, tysk skriftställare, f. 1829,
student i Berlin 1853, började, under pseudonymen
Reinald Reimar, sin literära verksamhet med dramerna
Kriemhildens Rache (1853) och Penelope (1854). G. var
en tid redaktör för Westermanns "Illustr. deutsche
monatshefte" och har författat åtskilliga dramer,
noveller och romaner, bland de sistnämnda Familie
Schaller (1857), Bianca Candiano (1859) och Was ist
wahrheit (1869).

Glaser, Julius Anton, österrikisk jurist
och statsman, f. 1831 af judiska föräldrar,
öfvergick till kristendomen samt utnämndes 1856
till e. o. professor och 1860 till professor i
straffrätt vid Wiens universitet. 1871–79 var
han justitieminister och genomförde såsom sådan
åtskilliga förbättringar i jury-institutionen,
civillagstiftningen och administrativjustisen. 1879
utnämndes han till generalprokurator. G. har
utgifvit bl. a. Gesammelte kleinere schriften
über strafrecht, civil- und strafprocess (1868) och
Schwurgerichtliche erörterungen (2:dra uppl. 1875).

Glasera. Se Glasyr.

Glasfabrikation. 1. Tekn. Tillverkningen af glas
sker vid glasbruken i den s. k. glashyttan, som
utom smältugnen inrymmer alla öfriga för glasets
beredning behöfliga ugnar och anordningar. – Glasugnen
l. smältugnen utgöres af en rund eller aflång
öfverhvälfd härd, på hvars plana botten insättas
6 à 12 stycken stora deglar, eller s. k. pottor,
af eldfast lera, hvilka innehålla de för glasets
beredning erforderliga materialen. Om ugnen eldas
med stenkol eller torf, begagnas täckta pottor för
att skydda glasmassan för oförbränd rök eller med
lågan följande kol- och askpartiklar; användes åter
ved eller gas till bränsle, så begagnas öppna deglar
(se fig.). I de äldre runda ugnarna sker eldningen


Glasdeglar.

med fast bränsle på en rost; men numera begagnar
man ganska allmänt generatorgas (se Gas) till
bränsle och använder dervid regenerativt system
(se Regenerator) för att så mycket som möjligt
tillgodogöra bränslets värmeeffekt. Bifogade teckning
angifver i gemenomskärning

utseendet af en glasugn. Under senare åren har man,
i synnerhet för buteljtillverkning, börjat använda
glasugnar utan deglar, eller s. k.


Glasugn.

vannugnar, i hvilka glasmassan smältes på ugnens botten,
hvarigenom vinnes en ganska stor bränslebesparing. För
finare glas måste emellertid pottorna behållas,
emedan glasmassan bättre kan skötas uti dessa. –
Tillverkningen af deglarna äfvensom af det eldfasta
tegel, hvaraf ugnen muras, är ett mycket laggrant
arbete, som alltid utföres vid glasbruket, och
som naturligtvis fordrar sin särskilda verkstad,
torkrum och brännugn. På valet och behandlingen
af den eldfasta leran ligger mycken vigt. – Då den
för glasberedningen afsedda glassatsen utom af fint
pulveriserad qvarts eller qvartssand och glasskärfvor
består af soda, glaubersalt, pottaska, blyglete,
salpeter o. s. v., måste under smältningen i pottorna
försiggå en kemisk process, för hvars genomförande
det är nödigt att höja temperaturen så mycket,
att glasmassan blir tunnflytande. Derigenom beredes
tillfälle åt kolsyran att bortgå och åt de bildade
främmande salterna att uppstiga till ytan samt åt
tyngre beståndsdelar att sjunka till bottnen. De till
ytan uppstigande salterna, hvilka efter afsvalning
bilda en porös kristallinisk massa, kallad glasgalla,
afskummas flitigt med en jernsked. Denna operation
kallas luttring. – Förr brukades att i en särskild
ugn, den s. k. frittugnen, uppvärma råmaterialen
för glasmassan ända till sammansintring, frittning,
innan de inlades i smältpottorna. Numera åtnöjer
man sig med att väl torka materialen och derefter
direkt inväga dem i pottorna. – Sedan glasmassan
blifvit tillräckligt luttrad, beror den följande
behandlingen på den vidare bearbetning glaset kommer
att undergå. Skall glaset gjutas till spegelglas,
bibehålles den höga temperaturen i ugnen (se nedan
under spegelglastillverkning). Skall glaset åter
bearbetas genom blåsning, måste ugnen afsvalas så
mycket, att glasmassan antager det sega tillstånd,
i hvilket den så lätt kan formas till hvarjehanda
föremål. – Den arbetsmetod, hvarigenom glaset
härvid förarbetas, kallas glasblåsning, och det
förnämsta dertill begagnade verktyget är den
s. k. glasblåsarepipan, ett jernrör af omkring 3
cm. diameter och 1,2 à 1,5 m. längd, i ena änden
försedt med ett munstycke af trä och i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>