Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gladstone, William Ewart - Glafsfjorden (Glafsfjolen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfständigaste ställning, i det att arrendesumman,
i fall af tvist, skall bestämmas af en särskild
irländsk domstol ("landdomstolen"). Under
det halfår, som den irländska landlagen nu
egt gällande kraft, har sinnesstämningen bland
Irlands arrendatorer väsentligen förbättrats. Men
om landlagen hittills visat sig vara välgörande
för det irländska folket, har deremot öfverhuset,
som endast till följd af allmänna opinionens starka
påtryckning samtyckt till landlagen, redan ångrat
sin eftergifvenhet. Genom tillsättandet af en
undersökningskomité började öfverhuset (Febr. 1882)
ett fälttåg mot lagen. Underhuset antog deremot en
resolution, hvarigenom tillsättandet af en dylik
undersökningskomité fördömdes. Konflikten mellan
parlamentets båda hus tyckes emellertid endast hafva
stärkt G:s ställning.
Utan att låta skrämma sig af öfverhusets fientlighet
beslöt G. att afstå från den irländska tvångslagens
vidare tillämpning, och "landligans" häktade chefer
frigåfvos. I Maj 1882 utnämndes den för mildhet
benägne lord Spencer till vice-konung af Irland
och lord F. Cavendish, son af en bland Irlands
populäraste och störste godsegare, hertigen af
Devonshire, efter Forster, till statssekreterare
för Irland. Vidtgående agrariska reformförslag
förbereddes. Aftonen d. 6 Maj mördades emellertid
Cavendish jämte understatssekreteraren Burke i
Dublin. Detta uppenbarligen endast af nationalhat
föranledda lönmord fördömdes såväl af "landligan"
som af den stora massan af irländska folket. Till
följd deraf framlades d. 11 Maj för underhuset en ny
sträng lag om undertryckande af brott i Irland, men
G. tillkännagaf vid samma tillfälle, att han med det
snaraste ämnade föreslå nya reformer till förbättrande
af de irländska arrendatorernas ställning.
En annan fara hotar den liberala ministèren till
följd af G:s förslag till reformerande af underhusets
arbetsordning. Denna reform är af behofvet påkallad
för tillintetgörandet af den "obstruktionstaktik",
genom hvilken oppositionen (senast i Febr. 1881)
visat sig kunna draga ut frågornas behandling på
längden och derigenom fördröja eller rent af hindra
genomdrifvandet af regeringens förslag. Men G:s
reformförslag har, redan i sin första paragraf,
enligt hvilken debatten i vissa fall kan på grund af
enkel majoritet, af talmannen afslutas, rönt häftigt
motstånd icke blott från de konservative och den
irländska oppositionen, utan äfven från en del af
det liberala partiet. Äfven i utrikespolitiken har
G. haft många hinder att öfvervinna. Afganistans
utrymmande, ett olyckligt krig och en lika statsklok
som högsinnad fred med de tappre boers i Afrika,
vidlyftiga och stundom oroande, men till sist lyckligt
slutande underhandlingar med Turkiet och stormakterna
till fördel för Montenegro och Grekland, en stor
hofsamhet i den tunisiska och den egyptiska frågan
och slutligen hittills misslyckade försök att
åstadkomma en ny handelstraktat med Frankrike hafva varit
de mest utmärkande dragen i Englands utrikespolitik
under G:s senaste ministèr.
G., hvilken började sin parlamentariska bana
som "tories’ hopp", som en konservatismens,
protektionismens och statskyrkans oförskräckte och
entusiastiske försvarare, har sedan blifvit den mest
liberale, den mest reformvänlige premierminister
England någonsin egt. Frihandeln var den bro, som
ledde G. öfver från det konservativa till det liberala
lägret. Just emedan han är en så passionerad, så
stark, så modig karakter, var han ultrakonservativ,
så länge han hyllade de konservativa grundsatserna,
och har blifvit ultraliberal, sedan han öfvergått
till det liberala partiet. Ingen engelsk minister
har genomdrifvit så många reformer som G. Det
karakteristiska för honom äfven i detta hänseende är
att han icke ryggar tillbaka för någon operation,
om än så smärtsam, för något läkemedel, om än
så bittert, så snart han finner, att derigenom,
och endast derigenom, sjukdomen kan botas. På den
engelska arbetsklassen har ingen haft ett så lugnande,
ett så lyckligt inflytande som G. Jämte sir Robert
Peel och Richard Cobden är "folkets William" den
tredje i det triumvirat af stora folkvälgörare, som
nedsatt priset på lifsförnödenheterna och derigenom
befriat millioner menniskor från tryckande nöd och
brist. Icke mindre beundransvärdt är hvad G. gjort
och fortfarande sträfvar att göra för de förtryckte,
utarmade irländarnas bästa. Att hafva, afskaffat
den irländska statskyrkan och genomdrifvit den
irländska "landlagen" skulle vara tillräckligt
att göra en statsman till föremål för ett folks
outplånliga tacksamhet. Såsom talare anses G. efter
lord Beaconsfields död stå utan medtäflare och
utan jämlike. En utomordentlig sakkännedom och
erfarenhet, en glödande passion och, när så behöfves,
en skärande hänsynslöshet äro karakteristiska för hans
vältalighet. Som enskild person åtnjuter G. äfven sina
motståndares högaktning. Han är sedan 1839 gift med
Catherine Glynne, en dotter af sir Stephen Glynne
af Hawarden Castle, och har med henne sju barn,
af hvilka två söner, William Henry och Herbert,
äro medlemmar af underhuset.
G. har äfven utöfvat en liflig
författareverksamhet. Utom uppsatser i tidskrifter
och tidningar samt redan anförda verk har han skrifvit
The church considered in its relations with the state
(1840), Church principles considered in their results
(1841), Remarks on recent commercial legislation
(1845), Studies on Homer and the homeric age
(1858), Juventus mundi (1869), The Vatican decrees
in their bearing on civil allegiance (1874),
Vaticanism (1875), Rome and the newest fashion in
religion (1875), Homeric synchronism (1876) m. m.
E. W.
Glafsfjorden (Glafsfjolen), insjö i vestra
Värmland, Jösse och Gillbergs härad, genomfluten af
Byelfven. Norra delen, i hvilken Vrangselfvens och
Vaggeelfvens förenade vatten, Jösseelfven, utfaller,
kallas Elgåfjordcn; s. derom vidtager den bredare
egentliga G., sedermera afsmalnande till Söljeflagan,
Stömneflagan och slutligen Björnöfjorden, ur hvilken
Byelfven utgår. Hela längden beräknas till omkr. 42
km., arealen till 11,139 har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
