Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giotto - Giovanni, Fra. Se Fiesole - Giovanni da Bologna. Se Bologna, G. da - Giovinazzo, stad uti italienska prov. Bari - Giovini. Se Bianchi-Giovini, Aurelio - Gipa, sjöv. - Gips, miner. - Gipsafgjutning - Gipsförband, kirurg. - Gipsmantel. Se Afgjutning - Gipsmodell. Se Afgjutning - Gir, sjöv. - Giraffen, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manliga och karakteristiska väl passande för
hans pensel, medan han åter ej hade plats för den
själfulla ömheten, det smäktande vemodet. G. utgick
från bysantinismen, och utan att bryta med sina
föregångare utvecklade han sig medelst sin äkta
italienska konstnärlighet till klarhet, frihet
och lif. I detta hänseende är det sant, hvad hans
efterföljare Cennino i sitt verk "Trattato della
pittura" säger om honom: "han förvandlade måleriet
från grekiskt till latinskt". C. R. N.
Gjovanni [dsjå-], Fra. Se Fiesole.
Giovanni da Bologna [dsjå- -lånja]. Se
Bologna, G. da.
Giovinazzo [dsjå-], stad uti italienska
prov. Bari, vid Adriatiska hafvet och jernvägen
mellan Ancona och Brindisi. Omkr. 9,000
innev. Biskopssäte. Hittebarnshus och
uppfostringsanstalt för unga brottslingar.
Giovini [dsjå-]. Se Bianchi-Giovini, Aurelio.
Gipa, sjöv., vid undanvindsegling skifta öfver
ett bom- eller sprisegel från ena sidan af
fartyget till den andra. Denna manöver utföres
genom att hala in på skotet och sedan hastigt
fira ut på detsamma. Till följd af vindförändring
eller vårdslös styrning kan gipning ofrivilligt
vållas. På grund af den fara, som gipning i frisk
bris kan medföra, fordras vid segling med vinden
akterifrån stor påpasslighet och försigtighet.
O. E. G. N.
Gips (Lat. gypsum, af Grek. gypsos, af ge, jord, och
hepsein, koka; enligt de gamles tro kokades gips ur
jorden), miner., ett af vattenhaltigt kalciumsulfat,
Ca SO4 + 2H2O, sammansatt mineral, som
kristalliserar i det monoklinometriska systemet. Gips
är färglös eller hvit, gul, grå, mer eller mindre
genomskinlig eller helt och hållet ogenomskinlig och
sockerlik samt mycket mjuk, så att den kan täljas
med knif. Mineralet förekommer hufvudsakligen
inom de yngre sedimentära formationerna, der det
bildar egna lager eller större och mindre körtlar,
inbäddade i lera och ofta åtföljda af bergsalt. Man
har en mängd varieteter af gips, såsom bladig gips,
i mer eller mindre tydligt utbildade kristaller,
hvilka med lätthet kunna klyfvas i tunna skifvor,
tradig gips, som oftast bildar sprickfyllnader,
kornig gips, hvilken uppträder såsom bergart,
tät gips l. alabaster, bekant hufvudsakligen från
Volterra i Toscana. I Sverige träffas gips endast
sparsamt, men i utlandet i stora massor, t. ex. vid
Montmartre i Paris, i hvars miocenformation stora
gipsbrott finnas anlagda (dessa brott äro berömda för
de många fynd af ben efter utdöda däggdjur m. m.,
som der anträffats). Gips har stor användning till
bildhuggeriarbeten, murbruk, stuckaturarbeten, såsom
gödningsämne m. m. Upphettas gips lindrigt, bortgår
största delen af dess kristallvatten; den till pulver
malda återstoden har den egenskapen att, utrörd med
vatten, inom kort stelna till en fast massa, derigenom
att vattnet bindes som kristallvatten. Derpå grundar
sig gipsens förnämsta användning.
P. T. C.
Gipsafgjutning (beträffande det tekniska
förfaringssättet se Afgjutning). Gipsafgjutningen
skall hafva kommit i bruk vid Alexander den
stores tid, ehuru gipsen redan förut varit använd
för dekorativa ändamål, såsom stuck. En vidsträckt
användning har gipsafgjutningen också haft på
dekorationskonstens område, såväl under antiken som
sedermera under renaissancen och de derpå följande
barock- och rococoperioderna. – Såsom ett godt
medel att efterbilda plastiska konstverk har den fått
stor betydelse för konstbildningens spridande, och
gipsafgjutningssamlingar ingå numera såsom en vigtig
beståndsdel i de moderna museiinstitutionerna. Upk.
Gipsförband, kirurg., ett inom kirurgien ofantligt
mycket nyttjadt förband, infördes i första hälften
af 1850-talet af holländaren Matthiesen. Det
numera brukligaste sättet att anlägga detsamma är
följande. Man bereder på förhand bindorna. Dessa
kunna vara af glest linne, bomullstyg eller gas. Den
absolut torra, hälst nybrända, gipsen ingnides i
tygets maskor till så stor mängd, som kan gå in i
desamma, och bindorna, vanligen 2,37–3,56 m. långa
och 9 cm. breda, hoprullas helt löst, tills de skola
begagnas. Den kroppsdel, som skall betäckas med
bandaget, förses med skydd af en vanlig linnebinda
och vadd på framspringande kanter. Vid anläggningen
blötas de sammanrullade bindorna fullständigt i
vatten och lindas genast omkring den del de skola
stödja. De böra lagom åtdragas, ej för löst, men
ännu mindre för hårdt. De torka på kort tid, 15 à
25 minuter, och bandaget är redan då fullt hårdt
och fast. Gipsbandaget nyttjas dels vid benbrott,
dels också vid sjukdomar i ledgångar, då det gäller
att hålla dem fullt orörliga, ej sällan sedan
man på ett eller annat sätt rättat en felaktig
ställning i dem. Bandagets fördelar äro att det
långt bättre smyger sig efter den skadade delen
än de äldre spjelförbanden och att det stelnar
fort. Derjämte är det föga kostsamt. Äfven vid
ryggradskrökningar har det med fördel blifvit
användt. Ett befintligt sår förhindrar ej dess
användning; sedan bandaget blifvit fullt fast, kan
man i detsamma utskära ett hål, motsvarande såret,
och sköta detta på vanligt sätt. – Gipsförbandet
har äfven olägenheter, men dessa kunna afhjelpas
dels derigenom att det lägges väl, dels derigenom
att det ej får ligga för länge utan att ombytas.
Rsr.
Gipsmantel. Se Afgjutning.
Gipsmodell. Se Afgjutning.
Gir, sjöv., ett fartygs afvikning ur sin kurs,
vare sig att den sker frivilligt (tillfällig
kursförändring), t. ex. för att undvika ett hinder
i kurslinien, eller ofrivilligt, till följd af
svårighet att i sjögång eller strömsättning
hålla jämn kurs eller till följd af dålig
styrning. – Gira, låta fartyget göra en gir.
O. E. G. N.
Giraffen (af Arab. serâfe, den älskliga),
Camelopardalis girafa, zool., ett af de
egendomligaste bland nu lefvande däggdjur och den
ende medlemmen af en till idislarna hörande, särskild
familj. Han igenkännes på sin öfverdrifvet långa hals,
sina höga framben och låga bakben, sin till följd
deraf bakåt sluttande rygg, två ludna bentappar
i pannan (hvilka intaga hornens plats hos andra
idislare och motsvara hjortdjurens rosenstockar),
sin med lång ändtofs försedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
