Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gero - Gerok, Karl - Gérôme, Jean Léon - Gerona - Geronimo de San Yuste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gero, markgrefve och hertig af Ostmark, erhöll
af Otto I 937 legationen mot venderna, hvilket
ämbete i hans hand förändrades till markgrefskapet
Ostmark. Redan 941 hade han underkufvat de flesta
vendiska stammarna vid mellersta Elbe och nedre Saale,
och 963 hade han trots vendernas häftiga motstånd och
resningar lagt hela landet intill Oder under kejsar
Ottos välde. Kort derefter tvang G. äfven Polen att
erkänna Ottos öfverhöghet. Död 965. G. berömmes
för sin stora tapperhet och duglighet samt ovanliga
trohet mot sin herre. Hans namn lefde länge i sång
och saga. Efter honom har säkerligen "marcgrave Gêre"
i Nibelungenlied sitt namn.
Gerok, Karl, tysk homilet och skald, f. 1815, sedan
1868 öfverhofpredikant och öfverkonsistorialråd i
Stuttgart, har utgifvit åtskilliga predikosamlingar,
hvilka utkommit i flere upplagor: Evangelienpredigten
(6:te uppl. 1874), Epistelpredigten (5:te
uppl. 1876), men har blifvit kanske ännu mera
känd genom sina Palmblätter (25:te uppl. 1877;
3:dje illustr. praktuppl. 1874; "Palmblad", 1871
och 1875), en genom känslans innerlighet och formens
skönhet utmärkt samling kristliga dikter. Bland hans
öfriga arbeten må nämnas diktsamlingarna Pfingstrosen
(1864; 5:te uppl. 1873) och Blumen und sternen (1868;
6:te uppl. 1876) samt de humoristiska berättelserna
Jugenderinnerungen (1875; 3:dje uppl. 1876).
Gérôme [sjeråm], Jean Léon, fransk historiemålare,
föddes d. 11 Maj 1824 i Vesoul, der fadern var
guldsmed. Han fick en vanlig collége-uppfostran, och
på grund af de anlag han visat i ritklassen sändes
han 1841 till Paris, der han erhöll inträde i Paul
Delaroches atelier. 1844 fick han följa mästaren
till Rom och gjorde der under ett års studier raska
framsteg. Återkommen till Paris, lyckades han ej vinna
det sökta romerska priset; men på egen hand utförde
han en tafla, som 1847, då hon utställdes, väckte
mycket uppseende samt grundlade den riktning i den
franska konsten, hvars anhängare kallades neogreker,
och hvars ledare G. genast blef. Taflan framställde
en grekisk tuppfäktning, Jeunes grecs faisant battre
des coqs, och den genomgående tanken hos neogrekerna
blef, i enlighet med den, att söka framställa det
antika lifvet genreartadt, i dess hvardaglighet. De
konstnärer, som slöto sig till G.: Hamon, Picou,
Toulmouche m. fl., bodde och arbetade gemensamt i ett
litet trähus vid Rue de Fleurus i Paris, hvilket i
konstverlden blef kändt under namn af "Le chalet";
och detta namn vardt sedan en gemensam beteckning
för den lilla koloni, hvars grundläggare G. var. I
denna neogrekiska stil har G. utfört en mängd berömda
taflor af dels grekiskt, dels romerskt innehåll,
stundom nog nära berörande den gräns, bakom hvilken
det arkeologiska ämnet ej är annat än en förevändning
för framställningen af raffinerad sinlighet. Men
G:s allvarliga studium och omsorgsfullt uttörda,
kyliga form hafva i de flesta fall räddat honom från
att sjunka i detta hänseende. Sådana bilder voro La
gynecée (1851), Le roi Candaule (1859), Phryne
devant l’Aréopage och Alcibiade chez Aspasie
(1861) m. fl. Till allvarligare bilder ur samma
krets, hvilka vunnit större berömmelse, höra
Le siècle d’Auguste (1855; i Amiens’ museum),
La mort de César, Pollice verso och Ave, Caesar,
morituri te salutant (1859) m. fl. – Men jämte
den antika genre-framställningen har G. odlat
äfven den etnografiska genren, förnämligast den
orientaliska. Sin lust i detta hänseende har han
närt medelst flere omfattande resor, af hvilka den
första 1854 gick till Moldava och Konstantinopel,
den andra, efter 1855 års verldsutställning, till
Egypten. Derefter gjorde han tvänne vidsträckta
resor till Palestina, Syrien och Arabien, med långa
färder i öcknen. Minnen från dessa resor föreligga
i en mängd arbeten såsom Le hache-paille égyptien,
Le prisonnier, La danse du sabre, L’almée och flera
andra, i hvilka G. som en mästare återgifvit Orientens
egendomliga lif. – Slutligen har G. äfven målat en
mängd scener, af olika innehåll, "fantaisies", såsom
en fransk konstkritiker kallar dem: Dantes Florens,
Rembrandts atelier, Ludvig XIV:s frukost med Molière,
Marskalk Neys arkebusering, De siamesiska sändebudens
mottagande af kejsar Napoleon III och En duell efter
en maskeradbal i våra dagars Paris. Öfverallt är
G. lika fulländad i utförandet; hans kolorit är till
en viss grad torr och utan pittoresk verkan; men
den är harmonisk och förmår förträffligt återgifva
en bestämd lokalfärg, t. ex. i de orientaliska
bilderna. Konstnärens egen personlighet träder
alldeles tillbaka i de likasom gjutna figurernas
glatta, elfenbensglänsande fulländning, och stoffet
afkyles genom den reflekterade sorgfälligheten i denna
behandling. – G. är sedan 1863 professor i målning vid
École des beaux arts, sedan 1865 ledamot af franska
konstakademien och sedan 1873 af Akademien för de fria
konsterna i Stockholm. Han är för närvarande onekligen
en af den franska målarekonstens berömdaste mästare.
C. R. N.
Gerona [che-]. 1. Provins i Spanien, landskapet
Katalonien, omgifven af Medelhafvet, Frankrike
samt prov. Lerida och Barcelona. Arealen 5,884
qvkm. Omkr. 300,000 innev. Det är ett romantiskt
bergland, med kallt klimat och tämligen mager
jordmån. Vid kusten och i Pyreneerna finnas betydande
skogar. – 2. Hufvudstad och stark fästning i nämnda
provins, nära Onyas förening med Ter. Omkr. 15,000
innev. Biskopssäte. Märkligaste byggnaden är
katedralen (från 1500-talet), en af de största
gotiska kyrkobyggnader i Spanien. – G. (Lat. Gerunda)
har i alla tider ansetts för en militäriskt vigtig
punkt. Enligt spanska historieskrifvare skall det
hafva utstått 25 belägringar, men blifvit intaget
endast fyra gånger. Den ryktbaraste belägringen egde
rum under kriget mot Napoleon 1809, då staden under
befäl af Mariano Alvarez i sju månader motstod elden
från 40 batterier och gaf sig först sedan hunger och
sjukdom medtagit innevånarna och garnisonen.
Geronimo de San Yuste [che-], hieronymitkloster i
spanska prov. Cáceres, förstördt 1809 genom Soult. Det
är historiskt märkligt såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
