Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genga - Genga, Girolamo - Gengenbach - Gengler, Heinrich Gottfried Philipp - Gengärd - Geni - Genie - Genier - Genikår, Ingeniörkår - Génin, François - Genista, Ginst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genga [dsje-]. Se Leo XII.
Genga [dsje-], Girolamo, italiensk målare, bildhuggare
och arkitekt, f. 1476, d. 1551, räknas vanligen
till den umbriska skolan, men hade studerat under
Luca Signorelli och slutade sina dagar i Urbino,
der han äfven var född. Han kom tidigt i skola
hos Signorelli, som förde honom med sig i Marc
Ancona, till Cortona och ända ned till Orvieto, der
G. öfverallt var sin mästare behjelplig. Derefter var
han i ungefär tre år lärjunge af Perugino och stod i
nära vänskapsförbindelse med Rafael. Då G. utgick ur
Perugia-skolan, slog han sig först ned i Florens,
sedan i Siena, hvarefter han återvände till sin
fädernestad och af Urbinos hertig användes både
som målare och arkitekt samt jämväl som dekorerande
bildhuggare. Under tiden hade han dock, med sin lust
för ombyte af vistelseort, gjort ett besök i Rom,
der han i kyrkan S. Caterina in Via Giulia målade sin
kanske bästa tafla, Uppståndelsen. Utom målningar och
byggnader, utförda i hemorten, gjorde han modellen
till en grafvård öfver hertig Francesco Maria och
lemnade planritningarna till kyrkan S. Giovanni
Battista i Pesaro, för hvilken stads fajansfabrik
han en tid var föreståndare. G. hade tvänne söner,
af hvilka den ene, Bartolommeo G., f. 1518, utmärkte
sig som byggmästare och utförde fästningsverk
dels i Genua, dels på Malta, der han afled 1558.
C. R. N.
Gengenbach, stad i badiska kretsen Offenburg,
vid Kinzig. Omkr. 2,400 innev. G. var fri riksstad
till 1802.
Gengler, Heinrich Gottfried Philipp, tysk jurist,
f. 1817, gjorde sina studier vid universiteten i
Würzburg och Heidelberg, blef 1843 privatdocent,
1847 extra ordinarie och 1851 ordinarie professor
i Erlangen. Skrifter: Deutsche rechtsgeschichte
im grundriss (1849–50), Das deutsche privatrecht,
in seinen grundzügen dargestellt (1856), Codex
juris municipalis Germaniae medii aevi (1863–67),
Germanische rechtsdenkmäler, mit glossar (1875),
Lehrbuch des deutschen privatrechts (1854–62) m. fl.
Gengärd, förv., ursprungligen sammanskott af lifsmedel
i landsorten vid konungens besök eller biskopens
och landshöfdingens resor. Sedan fick ordet ungefär
samma betydelse som gärd. Se d. o.; jfr Alsnöstadgan.
Kbg.
Geni [sjeni], Fr. génie (af Lat. genius, se d. o.),
snille. – Genialisk, snillrik. – Genialitet,
snillrikhet.
Genie. Se Genius.
Genier (af Lat. genius) kallas i det nyare
konstspråket vissa såsom bevingade, oftast i
barngestalt, framställda underordnade gudomligheter,
hemtade ur den grekiska och romerska mytologien,
personifikationer af vetenskaperna m. m. (jfr Genius).
Genikår (sjeni-; Fr. corps du génie, af Lat. ingenium,
medfödd förmåga, anlag) l. Ingeniörkår, krigsv.,
inom en armé den kår, hvars uppgift är att såväl i
krig som i fred uppgöra förslag till samt leda och
utföra de flesta för militära ändamål förekommande
tekniska arbeten. Genikåren delas vanligen i genistab
och genitrupper. Stabens uppgift är i fredstid att
bygga, underhålla och i öfverensstämmelse med
vapnens utveckling förbättra landets fästningar
och öfriga militära etablissement; att genom
teoretiska studier och praktiska försök utveckla
alla grenar af militär-tekniskt vetande och göra
dem fruktbärande för armén; att studera landets
strategiskt vigtiga punkter ur fortifikatorisk
synpunkt och uppgöra förslag till dessas befästande
i permanent eller provisorisk stil; att vid landets
militärläroverk handhafva undervisningen i till
facket hörande ämnen o. s. v. I krig har staben
att föreslå och leda större befästnings- och andra
tekniska arbeten; att i samråd med generalstabs- och
artilleristabsofficerare uppgöra förslag till och leda
såväl belägringar af främmande, som försvar af egna
fästningar m. m. I hvarje större militärstab ingår
derför alltid en eller flere genistabsofficerare. –
Geni- l. ingeniörtrupper utgöra numera inom hvarje
armé ett särskildt vapenslag, hvars uppgift är att
utföra alla militär-tekniska arbeten. Efter sin
olika bestämmelse indelas de uti: sappörer, hvilka
hafva att utföra större fältbefästningar samt vid en
belägring förekommande sapp- eller löpgrafsarbeten;
pontonierer, hvilka af medförd pontonmateriel eller
för tillfallet anskaffade materiel skola bygga nya och
reparera förstörda broar i arméns väg samt anlägga
nya och iståndsätta dåliga vägar; minörer, hvilka
skola utföra alla till minkriget hörande arbeten
samt öfriga i fält förekommande sprängningsarbeten. I
tyska armén kallas genitrupperna med ett gemensamt
namn pionierer. Till genitrupper räknas dessutom
vanligen fälttelegraf- och jernvägskompanier,
af hvilka de förra mellan olika truppdelar skola
upprätta och sköta den telegrafiska förbindelsen,
och de senare bygga nya och iståndsätta förstörda
jernvägar samt, om så kräfves, äfven kunna sköta
trafiken. På senare tider har man äfven föreslagit
att upprätta särskilda luftseglingskompanier. Som
de befintliga ingeniörtrupperna sällan äro
tillräckliga för att utföra alla i fält förekommande
tekniska arbeten, erhåller vanligen en del af
infanteriets manskap, infanteriets timmermän
(i Tysklaftd infanteri-pionierer), en särskild
utbildning i lättare fältarbeten, hvarjämte
hvarje soldat bör vara öfvad i utförandet af
fältbefästningskonstens enklaste former. Rörande geni-
eller ingeniörväsendet i Sverige se Fortifikationen.
O. A. B.
Génin [sjenäng), François, fransk språkforskare,
f. 1803, d. 1856, var medarbetare i "National". Han
utgaf bl. a.: Des variations du langage français
depuis le XII:e siècle (1845), La chanson de Roland
(1850) och Récréations philologiques (1856).
Genista, Ginst, bot. farmak., ett till
nat. fam. Papilionaceae L., kl. Diadelphia L. hörande
slägte af låga halfbuskar med trefingrade eller enkla,
hela och helbräddade blad samt tämligen små, gula
blommor i klase eller i bladvecken. Slägtet igenkännes
på sitt två-läppiga blomfoder, som består af en öfre
två-delad och en nedre djupt treklufvea tandad läpp,
med nästan upprätta flikar. Stiftet är trådfint,
glatt, med spetsen krökt uppåt och ett skiflikt
märke på öfre sidan. Baljan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
