Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garnier-Pagès, 1. Etienne Joseph Louis - Garnier-Pagès, 2. Louis Antoine - Garning - Garnison - Garnisonskrigsrätt - Garnisonssjukhus - Garnityr - Garnknop - Garofalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Garnier-Pagès [-nie-pasjess]. 1. Etienne Joseph
Louis G., fransk politiker, f. 1801, var advokat i
Paris, då Julirevolutionen utbröt, i hvilken han tog
verksam del. 1831 invaldes han i deputeradekammaren
och blef snart en af cheferna för det republikanska
partiet. Med fyrtio andra deputerade, deribland
Lafayette, Lamarque m. fl., underskref han den
mot regeringens "juste-milieu"-politik riktade
compte rendu (Maj 1832) och blef som medlem af
sällskapet "Aide-toi, et le ciel t’aidera" anklagad
för delaktighet i de republikanska oroligheterna
i Juli 1832, men frikändes. I kammaren yttrade
han sig städse för en valreform med utvidgning
af valrätten och inskränkning af ämbetsmännens
valbarhet och sade 1839 rent ut, att endast denna
reform kunde hindra en revolution. Äfven fällde
han 1837 en mycket skarp dom mot Guizots hela
statsmannaverksamhet. Död 1841. – 2. Louis Antoine
G.-P., fransk statsman, den föregåendes halfbroder,
f. 1803, blef 1825 mäklare i Paris och tog 1830
en liflig del i gatustriderna. 1841 invaldes han i
deputeradekammaren, der han mindre sysselsatte sig
med allmänna politiska frågor än med finansiella
och ekonomiska. Först vid reformagitationen 1847
uppträdde han som en af de verksammaste ledarna af
venstern. Efter Februari-revolutionen 1848 utnämndes
han med acklamation till medlem af provisoriska
regeringen, var först maire i Paris och från d. 5
Mars finansminister. Såsom sådan genomförde han flere
ytterlighetsreformer för att undgå en statsbankrutt,
bl. a. tvångskurs på banknoter, förvandling af
sparbanksinsatserna till statsobligationer samt
förhöjning af de direkta skatterna med 45 proc.,
m. fl. åtgärder, som väckte mycket missnöje mot
republiken. Af nationalförsamlingen fick han
dock enhälligt erkännande för sin förvaltning och
invaldes i Maj s. å. i det "verkställande utskott",
som trädde i den provisoriska regeringens ställe, men
redan efter sex veckor undanträngdes af Cavaignacs
diktatur. I Mars 1864 invaldes han i lagstiftande
kåren, der han slöt sig till oppositionspartiet,
uppträdde flere gånger mot regeringens
finansstyrelse och häfdade i utrikespolitiken
fred och aktning för nationalitetsgrundsatserna
och folkens sjelfbestämningsrätt. 1870–71 var
G. medlem af nationalförsvarsregeringen, men
spelade ingen framstående rol och fick ej plats
i nationalförsamlingen. Död 1878. G. författade
Histoire de la revolution de 1848 (2:dra uppl. 1866),
fortsatt 1869–72 med Histoire de la commission
éxécutive.
Garning. Se Gara.
Garnison (af Fr. garnir, förse med, utrusta med),
milit., sammanfattningen af alla de trupper, hvilka
äro förlagda, "garnisonerade", inom samma stad,
fästning eller annan ort (garnisons-ort). All den
tjenstgöring,som afser ordningens upprätthållande,
vaktgöring, parader, gudstjenst o. s. v.,
sammanfattas vanligen under benämningen
garnisonstjenst. – Till de svenska garnisons-orter, der
garnisonen är för svag för garnisonstjenstens
bestridanåe (t. ex. på Vaxholm och i Karlskrona),
sändas
garnisonskommenderingar ur de indelta trupperna för viss tid
(4 eller 6 månader) i sänder. – Trupper, uteslutande
afsedda för garnisonstjenst, s. k. garnisonstrupper,
bildas, vanligen endast under krigstid, af
det till fältbruk minst lämpliga manskapet.
C. O. N.
Garnisonskrigsrätt, sådan krigsrätt, som kommendanten
på en svensk fästning eger sammankalla för
att behandla förbrytelser, begångna af någon
tillhörande garnisonen. (Jfr Krigsrätt).
C. O. N.
Garnisonssjukhus, militära sjukhus under fredstid,
äro permanenta eller temporära. De förra, af olika
byggnadsart och beskaffenhet, finnas i nästan alla
svenska garnisonsorter. De senare, afsedda för
kortare användning, hufvudsakligen under blidare
årstid, då vapenöfningarna försiggå, äro till
inredning och byggnadssätt enklare och mindre
kostsamma. – Det största och dyrbaraste af de
permanenta militärsjukhusen i Sverige är Allmänna
Garnisonssjukhuset i Stockholm (se d. o.). – Ett
nytt garnisonssjukhus uppfördes 1880 å Karlsborg,
med en i hygieniskt afseende förträfflig belägenhet
invid stranden af Vättern. Detta sjukhus, som
belades första gången sommaren 1881, omfattar en
större byggnad, afsedd för ekonomien och sjuke,
samt tvänne tvåvåningssjukpaviljonger. I fråga om
byggnadssätt och inredning äro de nyare åsigterna om
sjukhushygienen der tillgodosedda. De ursprungliga
planritningarna prisbelönades vid utställningen i
Bruxelles 1876. E. E-m.
Garnityr (Fr. garniture). Se Garnera.
Garnknop, sjöv., ett särskild slags knop, som
nyttjas vid kabelgarns ihopknopande. Jfr. Knop.
O. E. G. N.
Garofalo (så kallad efter sin födelsestad G., nära
Ferrara; hans egentliga namn var Benvenuto Tisio),
italiensk målare, f. 1481, var först lärjunge af
D. Panetti i Ferrara och studerade sedan under
B. Boccaccino i Cremona, hvarefter han 1499 begaf
sig till Rom. Der målade han ett år under Baldini,
hvarefter han 1500 for till Bologna, der han
arbetade under sin berömde landsman Lorenzo Costa
och genom hans anbefallning fick hertigen i Mantua
till beskyddare. 1505 återvände han till Rom, der
han studerade Michelangelo och Rafael samt blef
förtrogen vän med den senare, till hvilken han
innerligt slöt sig. 1511 återkom G. till Ferrara,
arbetade der jämte Dossi och mottog betydande
uppdrag af hertigen, dekorerade palats och målade
för kyrkor och kloster. Han förlorade sitt ena öga
1531, blef fullständigt blind 1550 och dog 1559. –
G:s oupphörliga förändring af studieorter och skolor
blef icke utan inflytande på hans konst. Der han
står högst, har han sökt förena Rafaels stil med
Ferrara-skolans kraftiga färg. Derför finner man
hos honom ofta mycket behag och en viss likhet med
Rafael i ställningar och i hela den ideala riktningen
jämte påminnelser om hans fädernestads målare i det
mer eller mindre fantastiska uppfattningssättet och
i en egendomligt lysande färg, som likväl dämpades
genom inflytandet från Rom. Dessutom kan anmärkas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
