Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gardner, Allan - Gardrofva - Gardställning - Garessio - Garfield, James Abraham - Garfning - Garfogeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amiralitetslord och parlamentsledamot för Plymouth (1796 och
1802 valdes han af Westminster). Som konteramiral
(hvartill han utnämndes 1793) tog han en ärofull del
i den vigtiga segern öfver franska flottan i Kanalen
d. 1 Juni 1794 och blef till följd deraf viceamiral,
generalmajor i marinregementet samt baronet. 1800
utnämndes han till pär af Irland, med titeln baron
of Uttoxeter, 1805 blef han amiral och 1806 pär af
England samt fick 1807 befälet öfver kanalflottan. Död
1809. O. E. G. N.
Gardrofva, Nord. mytol., ett sto, som var moder
åt hästen Hofvarpne, på hvilken gudinnan Gnå
plägade rida. Th. W.
Gardställning. Se Fäktkonst, sp. 559.
Garessio, stad uti italienska prov. Cuneo, vid
floden Tanaro och alpvägen öfver Colle di San
Bernardo. Omkr. 7,000 innev. Romerska fornlemningar.
Garfield [-fild], James Abraham, president i
Nord-Amerikas förenta stater, föddes d. 19 Nov. 1831
i Orange Township (Ohio). Sedan han några vintrar
besökt en folkskola, blef han vid 16 års ålder
vedhuggare och derefter mulåsnedrifvare. 1849 ingick
han som lärjunge vid normalskolan i Geauga, der han
förvärfvade sitt lifsuppehälle dels genom att gifva
lektioner, dels genom att arbeta som dagakarl hos
jordbrukare. 1854–56 fortsatte han sina studier vid
William’s College och egnade sig under denna tid
särskildt åt filosofi och klassiska språk. Sedan
G. tagit afgångsexamen från sistnämnda läroverk,
blef han 1857 anställd som lärare och 1858 som
prefekt vid sina trosförvandters, "campbelliternas",
prestseminarium i Hiram. Under valperioden 1857–58
uppträdde han på en mängd valmöten såsom en ifrig
motståndare till slafveriet, och dervid utvecklade
han en vältalighet, som 1859 förskaffade honom en
plats i Ohios senat. Vid inbördeskrigets utbrott,
1861, slöt han sig med hundra af sina seminarister
till 42:dra regementet (från Ohio), hvars första
åtgärd blef att utse honom till sin chef. I slaget vid
Prestonburg 1862 utmärkte han sig och blef till följd
deraf befordrad till brigadgeneral. 1863 utnämndes
han till stabschef hos general Rosecrans, deltog
såsom sådan i slaget vid Chickamauga (s. å.) och
blef för den tapperhet han der utvecklade befordrad
till divisionsgeneral (s. å.). Dermed lyktade
hans militära bana. 1863 tog han säte i kongressen
(representanternas hus) och började vid denna tid
praktisera som advokat. De vigtiga rättegångar,
som anförtroddes åt honom, och det sätt, hvarpå han
skötte desamma, förskaffade honom snart ett namn
äfven på den juridiska banan. Efter att hafva suttit i
kongressen till 1880 (under de senare åren som senator
för Ohio) blef han s. å. af det republikanska partiet
uppsatt som kandidat till presidentskapet och kort
derefter vald till republikens president. Den 4 Mars
1881 tillträdde han sitt ämbete, men fick icke länge
bekläda detsamma. Den 2 Juli s. å. träffades han
i Washington af ett lönmördareskott (aflossadt af
en person vid namn Guiteau), och 1881 d. 19 Sept.,
årsdagen af hans bragd vid Chickamauga, afled han
till följd
af sina sår. – G:s korta regeringstid är knappast
mer än "ett oskrifvet blad". Emellertid hade
det amerikanska folket, till följd af hans vackra
föregåenden, fäst de största förhoppningar vid honom,
och detta samt det tragiska i hans död gjorde, att
man i hela Unionen betraktade hans bortgång som en
offentlig olycka. B. F. O.
Garfning. 1. Den procedur, hvarigenom hudar beredas
till läder. Se d. o. – 2. Metallurg. Se Garfva 1.
Garfogeln, Alca impennis, zool., en till alkslägtet
(Alca) och gumpfotingarnas afdelning (Pygopodes) bland
simfoglarna (Natatores) hörande fogelart, som förr
lefde mycket talrikt i Norra ishafvets södra delar,
norra Atlantiska hafvet och Nordsjön, men numera
troligen är fullkomligt utrotad. I största mängd
förekom väl garfogeln vid Island och Newfoundland,
hvars af rasande bränningar omgifna små klippöar
och skär beredde honom trygga häckplatser och en
tillflyktsort ända in i senare tider. Vid
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
