Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garcinia - Garçon - Garczynski, Stefan - Gard - Gardaful (Guardafui, Ras Asir) - Gardaja - Gardar (upptäckare) - Gardar (gård) - Garðar (Gårdar) - Gardarike - Gardarsholm - Garda-sjön - Garde (socken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närstående familjen Hypericineae) fås
gummigutta. Denna erhålles genom intorkning
af en saft, som framflyter ur inskärningar
i träden. Hufvudmassan af den i europeiska
handeln förekommande gummiguttan
anses härröra från G. Morella Desr.
Ldt.
Garçon [-sång], Fr. (Med. Lat. garcio, af ovisst
urspr.), gosse, pojke, uppassare, kypare.
Garczynski [-tsji’nski], Stefan, polsk skald,
född 1806, deltog i polska frihetskriget 1831,
hvarefter han begaf sig utomlands. Död i Avignon
1833. Han författade ett episk-filosofiskt verk,
"Vaclavs öden", utmärkt för sin formfulländning,
samt lyriska dikter (stridssånger).
Gard [gar]. 1. Flod i sydöstra Frankrike, uppstår
genom förening af de från Cevennerna kommande
Gardon d’Alais (62 km.) och Gardon d’Anduze (74 km)
samt faller ut i Rhône n. om Beaucaire. Längd 63
km. Floden förer något guld och är märklig genom
sina plötsliga och förhärjande öfversvämningar. –
2. Departement i sydöstra Frankrike, utgör en del
af det forna landskapet Languedoc, gränsar i ö. till
Rhône, i s. till Medelhafvet och fylles i v. och n. af
Cevennerna. Areal 5,836 qvkm. 423,804 innev. (1876),
deraf 28 proc. protestanter. Södra delen är flack och
sandig. Floder: Rhône, Cèze, Gard, Vistre, Vidourle
och Hérault. Med afseende på vinodlingen intog
depart. 1869–78 sjunde platsen bland departementen;
medelskörden under dessa år utgjorde 1,3 mill. hl.,
men nedgick 1878 till 124,740 hl. Stor silkesodling (i
vanliga år 270,000 kg. råsilke, till ett värde af 17
mill. fr.). G. är rikt på stenkol (öfver 1 mill. tons
årligen), jern och bly. Industrien, i synnerhet den
metallurgiska, är mycket liflig. Departementet indelas
i 4 arrondissement. Hufvudstad: Nîmes.
Gardafui (Guardafui, Ras Asir), Afrikas östligaste
udde, s. om Aden-viken, under 51° 14’ ö. lgd
(fr. Greenw.).
Gardaja. Se Ghardaja.
Gardar, Islands upptäckare, svensken Svafars son. Se
Gardarsholm.
Gardar, en i nordiska fornsagorna omtalad gård
vid Akrafjäll i Borgfjärdssyssel i sydliga
delen af Island. Ordet förekommer ock i
samma betydelse som Gardarike (se Gårdarike).
Th. W.
Garðar (Gårdar), i Grönlands österbygd, biskopssäte
under den katolska tiden, från 1124, då den af
Norges konung Sigurd Jorsalafare till grönländsk
biskop utsedde Arnold bosatte sig der, sedan
han i Lund af ärkebiskop Adse blifvit invigd i
ämbetet. Då ärkebiskopsstolen i Nidaros upprättats
(1152), lades G. biskopsdöme under densamma. Det
omfattade då 16 kyrkor, 12 i Österbygden och 4
i Vesterbygden. Biskopen "i Görðum" utöfvade
otvifvelaktigt ett stort inflytande på den lilla
grönländska bondefristaten; men till följd af landets
aflägsna läge och befolkningens aftagande sjöduglighet
stod biskopsstolen ofta ledig. Efter digerdöden i
Norge (1349–50) synes förbindelsen mellan Nidaros
och G. hafva upphört, och efter digerdöden på Island
(1402–04) finnes endast en enstaka underrättelse
(från 1418)
om biskopsdömet på Grönland, hvars norröna befolkning
derefter bortglömdes af sina stamförvandter och
dukade under i striden med eskimoerna. Biskopsdömets
namn fortfor emellertid att spöka i kyrkohistorien,
i synnerhet i den svenska. 1466 omtalas en "episcopus
Gardensis" Andreas såsom vikarie i Linköping. En
belgisk gråbroder, Vincentius, som i Sverige kallades
"episcopus Gadensis" (antagligen felskrifning
för Gardensis), och som Johannes Magni samt, efter
honom, Gustaf Vasa använde i sin tjenst (1525–28) är
säkerligen samme man som den Vincentius, "episcopus
tulensis" eller "ep. Grönlandiae", hvilken omtalas
i Danmark senast 1530 såsom hjelpbiskop åt Joakim
Rönnow i Roskilde. Detta är sista gången, som Gardars
biskopsdöme nämnes. C. R.
Gardarike. Se Gårdarike.
Gardarsholm, äldsta benämningen på Island. Omkr. 860
ämnade Gardar, son af en svensk, på Själland bosatt
man, vid namn Svafar, segla till Hebriderna, men blef
stormdrifven till östra kusten af Island. Genom
att följa kusten seglade han sedan rundt om
ön. På nordsidan, vid ett ställe, som derefter
kallades Husavik, byggde han några hus för att
der öfvervintra. En man, som följt med på färden,
nedsatte sig i närheten af Husavik, men Gardar sjelf
seglade tillbaka och kom till Norge. Han prisade
mycket det upptäckta landet, som sedermera kallades
Gardarsholm, hvilket namn dock snart undanträngdes
af den allt sedan vanliga benämningen Island.
Th. W.
Garda-sjön (It. Lago di Garda, Lat. Lacus Benacus),
en af de stora bergsjöarna i öfre Italien,
mellan Lombardiet och Venezia. (Sjöns norra ände
ligger inom Tyrolen.) Längden omkr. 60 km., bredden
4–18 km., arealen omkr. 350 qvkm. Största djupet
är omkr. 300 m., och höjden öfver hafvet 69 m. Den
norra, smalare delen af sjön ligger inträngd mellan
Alperna och omgifves af vilda klippstränder. På östra
sidan reser sig det 2,050 m. höga Monte Baldo, vid
hvars södra fot ligger orten Garda (1,500 innev.),
som gifvit sjön dess namn. Längre mot s. blifver
det omgifvande landet lågkulligt och öfvergår
slutligen till slätt. Strandlandskapen äro klädda
med en sydländsk vegetation; på vestra kusten odlas
citroner (omkr. 18,000 träd), apelsiner och andra
sydfrukter, medan den östra är egnad hufvudsakligen
åt olivkultur. I sjön ligga de vackra öarna Isoletta,
Tremelone och Isole dei frati. Från södra stranden
utgår en lång, smal halfö, Sermione (Sirmio), hvilken
den romerske skalden Catullus, som skall hafva
bott der, kallade "den härligaste bland halföar",
peninsularum ocellus. Sjön mottager tillflöde från
åtskilliga mindre vattendrag och har aflopp söderut
genom Mincio. Liksom de andra sjöarna i norra Italien
har äfven G. sina regelbundna vindar; stundom uppröres
dess vatten af våldsamma stormar.
Garde, socken på Gotland, Gotlands södra härad, Garde
ting. Arealen 3,248 har. 489 innev. (1880). Jämte
Etelhem utgör G. ett konsistorielt pastorat af 2:dra
kl., Visby stifts södra kontrakt. – Kyrkan är uppförd
af huggen sten omkr. 1086.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
