Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gammal-katoliker - Gammalkil - Gammal-lutheraner - Gammalstilla - Gammalstorp - Gammalsvenskby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtskilliga katolska församlingar anslöto sig till
rörelsen. Genom den nya schweiziska kyrkolagen,
som gaf de katolska församlingarna såväl som de
protestantiska rättighet att sjelfva välja sina
prester, blef det möjligt för dessa församlingar att,
med fasthållande af sin frisinnade ståndpunkt, göra
anspråk på att bibehålla sin ställning inom katolska
kyrkan. Men de kyrkliga myndigheterna tillbakavisade
alla eftergifter i denna riktning och vägrade att
erkänna dessa församlingars prester. Kristkatolikerna
(så kallades de schweiziske gammalkatolikerna)
skredo derför till bildandet af en sjelfständig
kyrklig organisation och valde på ett möte
af delegerade i Olten i Solothurn (Juni 1876)
med förbundsmyndigheternas bifall prof. Herzog i
Bern till biskop. I Sept. 1876 invigdes han af
Reinkens. – I Frankrike har den gammalkatolska
rörelsen gjort de minsta framstegen. Hon leddes
der af abbé Michaud och päter Hyacinthe (Loyson),
hvilken för någon tid förlade sin verksamhet
till Genève. – Gammalkatolicismen är en djupt
betydelsefull protest mot den inom katolska kyrkan
herskande andliga ofriheten och dogmatismen.
A. F. Å.
Gammalkil, socken i Östergötlands län,
Valkebo härad. Arealen 6,238 har. 1,542
innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Linköpings stift, Vifolka och Valkebo kontrakt.
Gammal-lutberaner, det strängt lutherska parti i
Tyskland, som motarbetar den evangeliska unionen (se
d. o.). Att motståndet mot denna union utgick från den
lutherska sidan, var naturligt, då unionen i sjelfva
verket gick ut på att undantränga den lutherska
bekännelsen till förmån för den reformerta. En
del af detta lutherska parti har skilt sig från den
unionistiska statskyrkan och bildat egna församlingar
(separerade lutheraner); andra qvarstå inom denna, men
motarbeta icke dess mindre unionen. De separerade,
i synnerhet talrika i Schlesien, der teol. professor
Scheibel (d. 1843) var deras hufvudman, konstituerade
sig på generalsynoden i Breslau 1841 till ett
kyrkosamfund. Sedan detta 1845 vunnit lagligt
erkännande, anförtroddes dess högsta ledning åt ett
s. k. öfverkyrkokollegium i nämnda stad, hvars förste
president var en juris professor Huschke. Till detta
samfund slöto sig många prester och församlingar äfven
utom Preussen, såsom i Baden, Nassau, Hessen-Darmstadt
och Rhen-Bajern. Breslau-synoden räknade snart
omkring 50,000 medlemmar, med 50 pastorer och 7
superintendenter. Men äfven inom detta samfund
inträdde en söndring. Då öfverkyrkokollegiet i
Breslau allt mera visade högkyrkliga tendenser och
lade öfverdrifven vigt på den yttre kyrkostyrelsen,
uppträdde pastor Diedrich (i Jabel vid Wittstock)
mot detsamma och framhöll kyrkans väsende såsom ett
inre de heligas samfund. Tvisten kunde icke biläggas,
utan Diedrich och hans anhängare sammanslöto sig
1861 till den s. k. Immanuelsynoden i Magdeburg. –
De i statskyrkan qvarstående lutheranerna arbetade
fortfarande på att inom denna häfda luthersk
bekännelse, kyrkostyrelse och kult. De höllo sina
särskilda konferenser (i Leipzig sedan 1843) och
trodde sig i synnerhet
efter revolutionsåret 1848, då den preussiska
landskyrkans bestånd syntes hotadt, kunna
göra sina anspråk gällande. Lutherska
s. k. provinsialföreningar bildades, hvilka
(i Wittenberg 1849 och 1851) sammanslöto
sig till en centralförening under presidium
af f. d. konsistorialpresidenten i Magdeburg
Göschel. Denna förening sökte ansluta sig till den
allmänna preussiska kyrkodagen och ogillade utträde
ur unionen, emedan ett sådant skulle innebära ett
frivilligt och förhastadt uppgifvande af den lutherska
kyrkans goda rätt. Genom åtskilliga betydande målsmän
har denna riktning (hvilken stundom blifvit kallad
ny-lutheranism) vunnit öfvervigt i flere tyska land:
i Sachsen genom Harless, Liebner och Luthardt,
i Bajern genom Harless, Thomasius och Löhe, i
Mecklenburg genom Kliefoth och Krabbe, i Hannover
genom Petri, Münchmeyer och Uhlhorn. Till och med
i det ursprungligen reformerta Kurhessen gjordes
försök i denna riktning genom Hassenpflug och
Vilmar. Lutheranismens förnämsta organ i Tyskland
är "Evangelische kirchenzeitung", grundlagd 1827 af
Hengstenberg. Sedan lutheranernas anspråk under den
nu varande kejsaren blifvit allt mera afvisade, och
de icke vidare anse sig kunna deltaga i den allmänna
evangeliska kyrkodagen, hafva de – både de separerade
och de inom unionen qvarstående – börjat hålla sina
egna "allmänna lutherska konferenser", af hvilka den
första egde rum i Hannover 1868. E. J. Ö.
Gammalstilla, jernbruk i Torsåkers socken, Gefleborgs
län, vid ett mindre vattendrag, som faller ut i sjön
Ottnaren. Bruket anlades omkr. 1650 af sedermera
myntmästaren Isaak Koch, adlad Cronström, och har
derefter ofta vexlat egare. F. n. (1882) eges det af
A. F. Gussander. Bruket består nu af 1 större masugn
efter nyare tidens fordringar samt 5 smälthärdar
för lancashire-smide med vällugn. 1880 tillverkades
2,671,261 kg. tackjern och 1,729,250 kg. stångjern.
Gammalstorp, socken i Blekinge län,
Listers härad. Arealen 6,010 har. 2,925
innev. (1880). Tillsammans med Ysane utgör G. ett
regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Listers
och Bräkne kontrakt.
Gammalsvenskby, på innevånarnas språk
Galsvenskbi (R. Staroschvegskaja) en af svenskar bebodd by
i Syd-Ryssland, vid Dnjepr, guvern. Cherson, 16
km. öster om staden Berislav. Byn, belägen på en höjd
("Stadsbakkan") vid Dnjepr, förfogar öfver omkr. 3,400
har jord, fiskevatten och en holme ("holma") i
floden samt består af 27 gårdar. Husen, som äro
uppförda af kalksten, hafva taken oftast täckta af
halm eller sjögräs och golfven bestående af stampad
lera. 534 innevånare (1881), fördelade i 80 hjonelag
("hiskap"). De idka boskapsskötsel, jordbruk och
fiske. Marken närmast byn består af röd lermylla,
beväxt med qvartershögt, ljunglikt gräs. Åkrar och
ängar ("härvalla") ligga längre bort. Hufvudsakligen
odlas råg ("rå" l. "rua"), hvete ("kwäit"), korn
("kon") och potates ("kaduflar"). Tillsammans med
de af tyskar bebodda byarna Schlangendorf (505
innev.) och Mühlhausen (533 innev.) bildar G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
