Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gail, Jean Baptiste - Gail, Wilhelm - Gailhabaud, Jules - Gail Hamilton - Gaillac - Gaillard, Gabriel Henri - Gaillard, Claude Ferdinand - Gaillarde - Gaillardet, Théodore Frédéric - Gailthal-alperna - Gainsborough - Gainsborough, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlingsverket Le philologue, ou recherches
historiques, géographiques, militaires etc. (1814–
18, 22 band) och Géographie d’Hérodote (1823), som
väckte stort uppseende. – Hans maka, Edme Sophie
Garre (f. 1776, d. 1819), komponerade flere operor
och romanser m. m. Äfven hans son, Jean François G.
(f. 1795, d. 1845), gjorde sig ett namn som
filolog och kompositör.
Gail [gajl], Wilhelm, tysk arkitekturmålare, f. 1804 i
München, gjorde under 1820- och 1830-talet resor uti
Italien, Frankrike och Spanien, flitigt studerande
såväl folk och natur som fornlemningar. Frukter
af dessa studieresor föreligga bl. a. i hans båda
litografiska verk Erinnerung an Florenz, Rom und
Neapel (1827) och Erinnerungen aus Spanien (1837)
samt i åtskilliga smakfullt utförda oljemålningar:
Korridoren i Dogepalatset, Lejongården i Alhambra,
Det inre af en klostergård m. fl.
Gailhabaud [gajabå], Jules, fransk arkeolog,
f. 1810, var till en början köpman, men sysselsatte
sig sedermera uteslutande med arkeologiska och
konsthistoriska forskningar. Hans bästa arbete är
Monuments anciens et modernes (1839–50, med 400
planscher), som är en illustrerad arkitekturens
historia (på tyska utgifven 1842–52 under titeln
"Denkmäler der baukunst"). Derjämte har han utgifvit
L’architecture du V:e au XVII:e siècle (1850–59) och
L’art dans ses diverses branches (1862–65) m. m. G.,
som är i besittning af stora konstsamlingar, bl. a. en
kopparsticksamling på 600,000 nummer, har grundlagt
de bekanta tidskrifterna "Revue archéologique" och
"Bibliothèque archéologique".
Gail Hamilton [gäl], pseudonym för M. A. Dodge.
Gaillac [gajack], stad i franska
depart. Tarn, vid floden Tarn. Omkr. 6,000
innev. Klädestillverkning. Betydande handel med
spanmål, torkade plommon och vin. Traktens röda och
hvita viner äro utmärkta.
Gaillard [gajär], Gabriel Henri, fransk
historieskrifvare och publicist, f. 1726, d. 1806,
studerade först juridik, men egnade sig sedermera åt
historisk forskning. 1760 blef han medlem af Académie
des inscriptions och 1771 af Académie française. G:s
förnämsta arbeten äro Histoire de Marie de Bourgogne,
fille de Charles le Téméraire (1757), Histoire de
François I:er (1766–69), Histoire de Charle-magne
(1782), Histoire de la rivalité de la France et de
l’Angleterre (1771–77), hans bästa verk, Histoire
de la rivalité de la France et de l’Espagne (1801
och 1807). G. författade dessutom största delen af
Dictionnaire historique i "Encyclopédie méthodique"
äfvensom flere loftal och estetiska arbeten.
Gaillard [gajär], Claude Ferdinand, fransk
kopparstickare och målare, f. 1834, har förvärfvat
sig ett aktadt konstnärsnamn genom sin karakteristiska
teckning och gratiösa teknik samt utfört en mängd
goda gravyrer efter äldre och nyare mästare (Bellini,
Rafael, Michelangelo, v. Eyck, Ingres, Thorvaldsen
m. fl.). Hans porträtt i olja utmärka sig för en
förträfflig individualisering.
Gaillarde [gajard], Fr. Se Bourgeois, boktryckarek.
Gaillardet [gajarde], Théodore Frédéric, fransk
författare, f. 1808, vann 1832 en process mot
Alexandre Dumas d. ä. angående författareskapet till
teaterpjesen La tour de Nesle, begaf sig derefter
till New-York, hvarest han grundade den franska
tidningen "Courrier des Etats-unis", men återvände
sedermera till Frankrike. Af hans skrifter märkas,
utom den redan nämnda pjesen, skådespelet Struensée
ou le médecin de la reine (1832) och Mémoires du
chevalier d’Eon (1836; ny uppl. 1866), ett mindre
tillförlitligt arbete.
Gailthal-alperna. Se Alperna, sp. 538.
Gainsborough [gänsbörrå], stad i engelska grefskapet
Lincoln, vid högra stranden af Trent, som är farbar
dit för skepp af 200 tons drägtighet. Staden
hade 1871 7,564 innev., men har sedan tillväxt
betydligt. Skeppsbyggen.
Gainsborough [gänsbörrå], Thomas, engelsk målare,
f. 1727, d. 1788 i London. Likasom Reynolds inom
historie- och porträttmålningen var grundläggare
af den moderna engelska konsten, så var G. detsamma
inom landskapsmåleriet; ty från honom härstammar den
riktning, som ännu företrädesvis följes af Englands
landskapsmålare. Han återgaf för det mesta engelska
naturbilder med landtligt staffage, som man inom
konsten ej sett sedan holländarnas dagar, och han
gjorde det med ett lif och en kraft i färgen, som
ännu i dag äro tillfredsställande, ehuru han icke
alltid är fri från ett visst manér. Född på landet,
lyckades G. aldrig fullt förvärfva en verldsmans sätt
och beherskning, utan lät ofta sina genialiska tycken
leda sig i lifvet som i konsten. Han vardt snart nog
målare på modet i den berömda badorten Bath, men
bekymrade sig föga om att betrygga sin ekonomiska
existens. Han var tillika entusiastisk musiker och
spelade både flöjt och violin samt var alla resande
artisters beskyddare. Sedan G. invalts i den 1768
stiftade Royal academy, flyttade han till London och
började der jämväl öfva porträttmåleri vid sidan af
Reynolds och Romney. Han vann i denna täflan både ära
och beställningar; men akademiskt skolad och studerad
vardt han aldrig. Af hans taflor, som äro spridda i
offentliga och enskilda samlingar, träffas de bästa,
enligt uppgift, i Londons Nationalgalleri och i
lord Grosvenors samling; utanför England äro hans
arbeten sällsynta. Af Reynolds, akademiens direktör,
karakteriserades G:s konst, i ett minnestal efter
hans död, sålunda: "Alla dessa streck, hvilka vid
nära påseende äfven för ett öfvadt konstnärsöga
synas mera uppkomna genom ett strykande på måfå än
efter någon viss plan, detta kaos af färger, denna
ruggiga, formlösa yta antaga på ett gifvet afstånd
och liksom, genom någon magisk förvandling bestämda
former, och alla delar synas sjunka in på sina rätta
platser, så att vi svårligen kunna undgå att varsna,
under skenet af vårdslös hastighet, frukterna af
skapande omtanke och flit". Estlander, från hvilken
detta citat är lånadt (De bild. konst, hist., 1867),
tillägger: "Medan man i denna beskrifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
