Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gagern, 3. Heinrich Wilhelm August - Gagnef - Gagnefs kanal - Gagner, Lars Peter - Gagnera - Gagnerus, Samuel - Gagneur, Louise, född Mignerot - Gahn, ätt - 1. Gahn, Johan Gottlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
holsteinarnas nederlag vid Isted (d. 25 Juli 1850) begaf
han sig till Holstein för att deltaga i kampen
mot Danmark. Då Preussen ej hjelpte Österrike uti
italienska fälttåget 1859, och sistnämnda land började
beträda den konstitutionella utvecklingens bana,
ställde G. sig öppet på Österrikes och det stortyska
partiets sida. 1864–71 var han Hessen-Darmstadts
sändebud i Wien och lefde sedermera, nästan förgäten,
på sitt gods i Rhenhessen, der han dog 1880.
Gagnef. 1. Tingslag i Kopparbergs län, Nedan-Siljans
fögderi, Nedan-Siljans domsaga, omfattande socknarna
Gagnef och Mockfjerds kapell. Arealen 40,636
har. 7,728 innev. (1880). – 2. Socken i nämnda
tingslag. 6,054 innev. (1880). G. med Mockfjerds
kapell utgör ett konsistorielt pastorat af 1:sta kl.,
Vesterås stift, Leksands kontrakt.
Gagnefs kanal. Se Gråda kanal.
Gagner [gangner], Lars Peter, prest, andlig
författare, född i Karlstad d. 5 Nov. 1791, blef
student i Upsala 1811 och filos. magister 1818. Sedan
han 1819 blifvit prestvigd, utnämndes han s. å. till
lärare vid K. lifgardets regementsskola och 1820
tillika till slottspastor på Rosersberg. 1821 blef han
regementspastor vid Värmlands fältjägareregemente,
1825 erhöll han enahanda befattning vid Andra
lifgardet och utnämndes 1827 till kyrkoherde
i Ölmestads pastorat af Vexiö stift. Derifrån
erhöll han 1841 transport till Arvika pastorat af
Karlstads stift och blef 1844 kontraktsprost. Död
i Arvika d. 11 Maj 1869. – Bland G:s många skrifter
må nämnas: Predikningar och nattvardsbetraktelser
(1828–32; 2:dra uppl. 1835); Catechetisk lärobok
eller Luthers lilla cateches etc. (1831); Andeliga
betraktelser, utförda med den heliga skrifts egna
språk, öfver Christendomens hufvudläror (1834; ny
uppl. 1836); Strödda betraktelser uti andliga ämnen
(1838–41); Communion- och bönebok etc. (1840; 5:te
uppl. 1841); Bönebok för barn och ungdom (1837; ny
uppl. 1852); Blad utur Jesu evangelium till tröst
och hugsvalelse för lidande medchristne (1840–41);
Till nattvardsbarnen etc. (1836; 9:de uppl. 1837);
Christelig betraktelse öfver Herrans bön: Fader vår
(1841); Biblisk historia uti sammandrag för folkskolor
och allmogens barn (s. å.; efter J. Hübner) och
Högmessopredikningar etc. (första årgången, 1862–63).
Gagnera [ganjera], Fr. gagner, draga fördel af,
vinna, förtjena.
Gagnerus, Samuel, vitterhetsidkare, född i Vesterås
d. 21 Juni 1731, blef student i Upsala 1751 och
filos. magister 1758. 1763 ingick han som amanuens
i k. biblioteket och antiqvitetsarkivet, der
han 1770 blef assessor och translator. Död 1791
i Kungsbarkarö socken i Vestmanland. 1767 blef
G. ledamot af sällskapet "Utile dulci" och skref
företalet till sällskapets samling "Vitterhetsnöjen",
bland hvilka dikterna Ungdomens försvar, Den okända
lyckan och Förtjensten äro af honom. Han var en af de
förste odlarna af den från Frankrike hemtade eloge-
eller äreminnesstilen, som sedan i Lehnberg fick sin
mästare. Främst bland G:s arbeten i denna art stål
hans Äreminne öfrer Stjernhjelm (1776),
der särskildt uppfattningen af denne såsom
språkforskare utmärker sig för finhet både i fråga om
innehåll och form. Sjelf sysselsatte sig G. äfven med
språkstudier, och "Uppfostringssällskapets tidning",
n:r 21 för år 1784, innehöll af honom "prospekter på
ett nytt och mera fullständigt svenskt lexikon". Som
pedagogisk författare uppträdde han med skriften
Erinringar rörande uppfostringsverket och dess nödiga
förbättringar (1774), hvilken af hans samtida ofta
nämndes med beröm. G. var äfven publicist och utgaf,
1767–69, del. 2–4 af det af Giörwell påbörjade
"Svenska magazinet". På det religiösa området utgaf
G. bl. a. Betraktelser om menniskiors sista stunder
(1775).
Gagneur [ganjör], Louise, född Mignerot, fransk
författarinna, f. 1832, har utgifvit en mängd i
socialistisk och antiklerikal anda hållna romaner,
bland hvilka märkas Une expiation (1859); Une
femme hors ligne (1861); Un drame électoral (1863);
La croisade noire (1864); Le calvaire des femmes
(1867; "Qvinnornas martyrskap", 1868); Les réprouvés
(s. å.); Les forçats de mariage (1869); Les crimes
de l’amour (1874) och Les droits du mari (1876). 1874
blefvo hennes romaner förbjudna att säljas på
offentliga vägar och vid jernvägsstationerna.
Gahn, en ursprungligen skotsk gammal adlig ätt (den
hette i Skotland Colquhoun), som 1572 inkom till
Sverige med bröderna Wolter och Georg Colquhoun,
officerare vid den skotska trupp, som Charles de
Mornay s. å. öfverförde till Sverige. De skrefvo
sig Cahun, hvilket sedermera förvreds till Gahun,
Gaan och Gahn. Wolter Cahun blef stamfader för den
svenska slägten, af hvilken en gren 1689 adlades
under namnet Canonhielm (utdöd 1719), en annan 1809
under namnet G. af Colquhoun (se G. 3.). Flere
medlemmar af slägten hafva skaffat sig ett namn på
bergshandteringens och naturvetenskapernas område.
1. Gahn, Johan Gottlieb, bergsvetenskapsman,
född d. 19 Aug. 1745 på Voxna bruk i Helsingland,
studerade 1762–70 i Upsala och var derunder förtrogen
vän med de sedan så berömde kemisterna T. Bergman
och Scheele. 1770 bosatte han sig i Falun, der han
införde förbättringar i kopparsmältningen, anlade
graderverk och verkstäder för vitriol, svafvel och
rödfärg. 1773–1817 var G. bergskollegiets kemiske
stipendiat, erhöll 1782 titel af bergmästare
och utnämndes 1784 till assessor i nämnda
kollegium. 1793 blef han medlem af Rikets allmänna
ärendens beredning. 1784 valdes han till ledamot
af Vet. Akad. Vid 1778 och 1809 års riksdagar
representerade G. Falu bergslag i borgareståndet
och var 1809 en af detta stånds tre medlemmar
i konstitutionsutskottet. Död d. 8 Dec. 1818 i
Falun. G. gjorde flere vigtiga upptäckter, hvilka
han dock aldrig sjelf offentliggjorde, utan med stor
liberalitet meddelade åt Bergman och Scheele. Så
t. ex. gjorde G. den vigtiga upptäckten af kristallers
genomgångar och af den grundform, som dessa bilda,
men Bergman beskref den. Upptäckterna att benjord
är fosforsyrad kalk, att tungspat innehåller baryt,
att brunsten medelst kol kan reduceras till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
