Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förmyndare-regering - Förmyndareräkning - Förmynderskap - Förmynderskapsprotokoll - Förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmyndareregentskapet åt närmaste arfsberättigade myndige
agnat, den omyndiges moder eller den myndige
arffurste, som den föregående monarken dertill
utsett. – I Sverige förekom förmyndarestyrelse redan
under medeltiden, i det att regeringen anförtroddes
åt antingen en riksförmyndare, såsom Birger jarl och
Torgils Knutsson, eller åt rådet. Efter arfrikets
införande blef det nödvändigt att gifva särskilda
föreskrifter rörande förmyndarestyrelser. Enligt
1544 års arfförening skulle riksstyrelsen, till dess
konung uppnått "laga ålder" (d. v. s. 15 år), föras
af enkedrottningen jämte fyra af ridderskapet. 1604
års arfförening bestämde, att förmyndarestyrelsen
(sammansatt af hertig Johan, enkedrottningen samt
några andra infödde svenske män, hvilka konungen
kunde dertill i sitt testamente förordna) skulle
helt och hållet regera, tills konungen fyllt
18 år, samt deltaga i regeringen, tills han
uppnått 24 års ålder. Under drottning Kristinas
minderårighet (1632–44) var riksstyrelsen, i enlighet
med riksdagens heslut 1633 och 1634 års R. F.,
anförtrodd åt de fem höge riksämbetsmännen i egenskap
af riksförmyndare. Karl XI:s förmyndarestyrelse
(1660–72) utgjordes enligt ständernas och rådets
beslut, som kullkastade Karl X:s testamentariska
förordnanden i saken, af enkedrottningen och de
fem höge riksämbetsmännen. 1680 års riksdag anhöll
emellertid hos Karl XI, att han måtte författa en
"disposition om regementets styrelse, för den händelse
att han skulle falla undan, medan tronarfvingen ännu
vore omyndig". Enligt Karl XI:s testamente af år 1693
utgjordes hans sons, Karl XII:s, förmyndareregering
(1697) likaledes af en enkedrottning (Karls
X:s) och fem kungl. råd, men den afskaffades,
genom konungens för tidiga myndighetsförklaring,
efter några månaders tillvaro. Frihetstidens
författningar uppdrogo åt riksens ständer att
helt och hållet ordna riksstyrelsen under konungs
minderårighet likasom i andra fall (1720 års R.-F. §
16). Enligt 1772 års R.-F. egde deremot konungen
rätt att göra testamentariska dispositioner angående
förmyndarestyrelse, hvilka skulle efterlefvas. Funnes
ej sådana, skulle presidenten i kansliet och de fyra
äldsta riksråden utgöra förmyndarestyrelse. Hertig
Karl af Södermanland var, på grund af Gustaf
III:s testamente, förmyndareregent under Gustaf IV
Adolfs omyndiga år (1792–96). 1809 års R.-F. (§
93) öfverlemnade åt representationen att, när
sådant kunde kräfvas, ordna rikets styrelse genom
förmyndareregering, hvars sammansättning hon sjelf
egde bestämma. Föreningen med Norge föranledde
ytterligare bestämmelser om förmyndareregering,
hvilken naturligen måste blifva gemensam för
unionen (Jfr R. O. § 67; R. A. §§ 6, 8; N. G. L. §
39). Det är numera båda rikenas representationer,
riksdagen och stortinget, som ega att bestämma
såväl antalet af förmyndarestyrelsens medlemmar som
förmyndarenas personer. När konung dör och lemnar
efter sig tronföljare, som är omyndig, d. v. s. icke
fyllt 18 år, skall det svenska statsrådet och den
norska statsrådsafdelningen i Stockholm omedelbart
sammanträda för att gemensamt utfärda
kallelse till riksdag i Sverige och till storting
i Norge. Denna kallelse skall kungöras inom 15
dagar efter konungens död, eljest tillkommer det
hofrätterna i Sverige och höjesteret i Norge att
kungöra förhållandet, "på det att representationerna
må kunna sammankomma att sin och rikets rätt iakttaga
och skydda". Valet skall ske efter samma föreskrifter
och på samma sätt som tronföljareval. Sålunda
böra representationerna sammanträda samtidigt;
valdagen bestämmes af hvardera representationen
för sig (i Sverige får den ej sättas senare än
till 7:de dagen efter riksdagens öppnande, i
Norge kan valdagen sättas till 12:te dagen efter
förslagstidens slut, d. v. s. till 20:de dagen
efter stortingets öppnande). Innan det egentliga
valet kan företagas, måste förmyndarenas antal
bestämmas. Sveriges grundlagar stadga, att antalet
skall vara 1, 3 eller 5, men Norges grundlov
har ej något motsvarande stadgande. Äro svenska
riksdagens kamrar oense om antalet, afgöres saken
af en af bägge kamrarna tillsatt gemensam nämnd
af 64 personer. Fatta svenska riksdagen och
norska stortinget olika beslut om antalet, afgöres
saken af den s. k. Karlstadskomitén (se d. o.),
d. v. s. en af riksdagen och stortinget vald komité af
72 personer, som sammanträder i Karlstad och der med
bägge rikenas representanters rätt genom omröstning
bestämmer antalet. Sjelfva valet utföres i Norge af
stortinget, i Sverige af en nämnd af 64 personer,
som dagen efter riksdagens öppnande utses till
hälften af hvardera kammaren. Välja icke riksdagen
och stortinget samma personer, må Karlstadskomitén
vara skiljedomare. Till förmyndare kunna väljas såväl
svenske som norske män; intet torde häller hindra
att i förmyndareregering invälja enkedrottning
eller arffurste, endast han är myndig. Medlem af
förmyndareregering torde dock alltid böra bekänna
den rena evangeliska läran. – Förmyndareregering
har att utöfva styrelsen, till dess konungen blifver
myndig, och regerar i konungens namn, med fullkomligt
konungslig makt och myndighet, samt intager samma
ställning till de förenade rikenas statsråd som
myndig konung. Förmyndareregering har sitt säte i
Stockholm. Riksförmyndarenas ansvar torde bero af de
båda representationernas beslut derom. – Till dess att
förmyndareregering hunnit ordnas, skall riksstyrelsen
föras af Sveriges och Norges interimsregering.
K. H. B.
Förmyndareräkning. Se Förmyndare.
Förmynderskap. Se Förmyndare.
Förmynderskapsprotokoll. Se Förmyndare.
Förmåga, filos., den verksamma menniskoanden såsom
subjekt, enhet och princip för ett visst slag af
funktioner. Såsom verksam åsyftar menniskan alltid ett
ändamål, hvilket ej kan vara något annat än hennes
egen aktualitet i något visst afseende. Men vidare
är hon alltjämt verksam på ett visst sätt, beroende
på den aktualitet, som hon i verksamhetens ögonblick
redan eger. Till följd af dessa omständigheter har
man indelat de menskliga förmögenheterna, med afseende
på det innehåll hos menniskan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
