Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhus, Salomos (Salomos pelaresal) - Förhyda, skeppsb., med plåtar af koppar eller annan metall bekläda ett fartygs botten för att hindra sjögräs och skaldjur att sätta sig fast på densamma - Förhållande, matem. Mellan tvänne storheter säges förhållande äga rum, då den ena storheten kan på något sätt uttryckas i den andra såsom mått - Förhållning, musikt., en eller flere från ett föregående ackort i ett efterföljande qvarliggande och för detta främmande toner - Förhållningsbok, sjöv., en bok, som uppsättes för hvar och en af flottans manskap - Förhårdning l. Induration, med. - Förhör, jur., anställes af polismyndighet med misstänkt person, innan ransakning vid domstol företages (polisförhör) - Förkalkning, patol. anat. Se Degerenration 8 - Förkappning, sjöart., betäckning till skydd för stubinerna på ett tidbrandrör - Förkastning, en viss lokal rubbning inom skiktsystemet hos lagrade bergarter - Förkerd l. förkird (T. verkehrt), sjöv., bakvänd, oriktigt gjord. Brassa förkerdt, ställa seglen så, att de motverka framfarten, men för en viss manöver bidraga till lofning eller fallning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggd på en hög mur, som reste sig ur djupet af
dalen Kidron. Det tyckes hafva varit begagnadt
till offentlig promenadplats (Joh. 10: 23), och
de äldsta kristna höllo der sina sammankomster
(Ap. G. 5: 12). Enligt Josefus härrörde förhuset från
det salomoniska templet och hade således öfverlefvat
templets förstöring genom Nebukadnesar (588 f. Kr.).
E. J. Ö.
Förhyda, skeppsb., med plåtar af koppar eller
annan metall bekläda ett fartygs botten för att hindra
sjögräs och skaldjur att sätta sig fast på densamma,
hvarigenom dels farten betydligt skulle minskas,
dels fartygets botten, när densamma är af trä,
utsättas för borrmaskens skadliga inverkan. Såsom
skyddsmedel nyttjades, innan kopparförhydning var
känd, en svafvelsalva, hvarmed fartygets botten
öfverdrogs. Innan ett fartyg koppras, skall det vara
"drifvet", hvarvid tjocka garnlängder läggas ofvanpå
becket i nåten. Sedermera öfverdrages bottnen med
en blandning af beck och tjära, hvilken "afbrännes",
på det betäckningen må blifva slät och jämntjock. Den
beckade ytan belägges med ett lag tjockt tjäradt
papper eller filt, hvarefter förhydningsplåtarna
med koppar- eller mässingsspik fästas så, att
kanterna täcka hvarandra liksom fjällen på en
fisk. Som kopparförhydningen är både dyrbar och
föga varaktig, hafva försök gjorts med zinkplåt, som
visat sig vara ett ofullständigare skyddsmedel, samt,
med mera framgång, med Muntz’ metall (yellow metal),
hvilken alltmer kommit i bruk och antages räcka i 5
år. Om jernfartyg eller jernbultade träfartyg skola
kopparförhydas, måste bottnen först täckas med ett
lag filt och en träbeklädnad, hvarefter plåtarna
fastspikas. I annat fall blir jernet snart angripet
och uppfrätt till följd af den menliga galvaniska
verkan, som uppstår mellan denna metall och koppar,
då de i vatten befinna sig i beröring med eller nära
hvarandra. O. E. G. N.
Förhållande, matem. Mellan tvänne storheter säges
förhållande ega rum, då den ena storheten kan på
något sätt uttryckas i den andra såsom mått. Det tal,
som angifver huru många gånger den första storheten
innehåller den andra, kallas förhållandetal eller,
kortare, förhållande (rationsexponent l. ration)
och uttryckes algebraiskt med qvoten mellan de båda
storheterna. Så är förhållandet mellan en fot och en
tum lika med 10, förhållandet mellan a och
b lika med a/b o. s. v. Jfr Proportion. G. E.
Förhållning, musikt., en eller flere från ett
föregående ackord i ett efterföljande qvarliggande
och för detta främmande toner, som först sedermera
upplösas i det senare ackordet. Vid förhållning
har man alltså att särskilja förberedelsen,
sjelfva förhållningen och upplösningen.
A. L.
Förhallningsbok, sjöv., en bok, som uppsättes för hvar
och en af flottans manskap och upptager ålder, klass,
tjensteförteckning, kunskapsbetyg, tjenstbarhet,
uppförande m. m. Förhållningsboken förvaras
ombord af sekonden och i land af kompanichefen.
O. E. G. N.
Förhårdning l. Induration, med. Hvarje ansvällning i
kroppen af sjuklig beskaffenhet kan,
då den är mera fast, kallas induration; men
termen nyttjas egentligen om sådana fasta,
större eller mindre, partier, som qvarstå efter en
inflammationsprocess, hvilken hvarken helt och hållet
gått tillbaka eller öfvergått i suppuration. Sådana
förhårdningar träffas ganska allmänt såväl i kroppens
yttre delar som i hans inre organ. De försvinna oftast
mer eller mindre fullständigt, fastän ej sällan först
efter en ganska lång tid. Det är ingalunda alltid
lätt att skilja emellan en förhårdning, induration,
som till följd af sin natur bör vara öfvergående,
transitorisk, och en verklig tumör. Förloppet gifver
emellertid utslaget. Rsr.
Förhör, jur., anställes af polismyndighet med
misstänkt person, innan ransakning vid domstol
företages (polisförhör). Konkursförhör kallas det
sammanträde inför rätten eller dennes ordförande, vid
hvilket konkursgäldenären beedigar uppgiften å boets
tillgångar och skulder, och der gode män utses. I
rättegången vid öfverrätterna och hos öfverexekutor,
der förfarandet i regeln är rent skriftligt, medgifves
likväl s. k. muntligt förhör, då parterna få muntligen
andraga hvad de icke redan skriftligen anfört.
I. Afz.
Förkalkning, patol. anat. Se Degeneration 8.
Förkappning, sjöart., betäckning till skydd
för stubinerna på ett tidbrandrör. På äldre
tidrör till bomber består förkappningen af
tvänne kautschukskifvor, som omsluta stubinen
och sammantryckas, sedan kanterna fuktats med
terpentinsprit. På tidrör, som numera begagnas
till spetsprojektiler, utgöres förkappningen af en
kopparhatt, som aftages, sedan projektilen inpassats
i loppet. Jfr Brandrör. O. E. G. N.
Förkastning, en viss lokal rubbning inom
skiktsystemet hos lagrade bergarter, i det skikten
efter något lodrätt eller lutande plan afbrutits
och ena delen flyttats ur sitt ursprungliga läge
till ett annat. Dylika förkastningar förekomma
inom yngre geologiska bildningar, särskildt
inom stenkolsformationen, der de ofta förorsaka
grufingeniören stort bryderi. Äfven inom urberget
äro de ej ovanliga, och i flere grufvor har
man trott malmen taga slut, der den endast varit
förkastad. Numera har man matematiska formler, efter
hvilka förkastningarna under vissa vilkor kunna
beräknas. Utom stenkolsformationen i Skåne utmärka
sig Dalkarlsbergs grufvefålt i Nerike samt Solstads
koppargrufva i Småland för sina förkastningar. Den
spricka, längs hvilken förkastningen uppstått,
är vanligen fylld med klorit, kalk, skiffer,
trapp eller andra bergarter, men dessa bergarter
äro ej orsaken till förkastningen, utan hafva fått
tillfälle att efter förkastningen bilda sig i den
genom densamma uppkomna springan. Arten af den
kraft, som åstadkommit förkastningarna, kan sällan
bestämdt utrönas, utan får man ännu nöja sig med det
faktum att en förkastande kraft måste hafva funnits.
Th. N-m.
Förkerd l förkird (T. verkehrt), sjöv. bakvänd,
oriktigt gjord. Brassa förkerdt, ställa seglen
så, att de motverka framfarten, men för en viss
manöver bidraga till lofning eller fällning.
O. E. G. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
