Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förfall - Förfallodag - Förfalskning - Förfara - Författning - Författningssamling, Svensk - Förfrysning - Förfånga - Förföljning - Förgaddring - För-gaj - Förgiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattuflod hindras; om man ifrån sinnen kommen är;
om man eller hustru, barn eller föräldrar dö den
tid man bör sig för rätten inställa; om man förut
till annan rätt är stämd att svara å samma tid; samt
andra förfall, om domaren pröfvar dem vara af den
vigt att de gälla må. L. A.
Förfallodag, den yttersta terminen för fullgörandet
af en ingången förbindelse.
Förfalskning, jur., tages stundom så vidsträckt, att
deri innefattas alla möjliga svikliga förfaranden,
hvarigenom yttre föremål erhålla utseende af att
vara något annat, än de i sjelfva verket äro. I
de nyare strafflagarna hänföres dock den stora
mängden af sådana handlingar till bedrägeri (se
d. o.). Under förfalskning inbegripas i dem endast
vissa åtgärder, genom hvilka man eftergör eller
svikligen ändrar föremål, hvilka i rättslifvet göra
tjenst såsom bevismedel. Den svenska strafflagen egnar
ett särskildt kapitel åt förfalskningsbrotten. Den
upptager der förfalskning af (allmänna och enskilda)
handlingar, af allmänna stämplar och märken,
af gränsmärken samt af mynt och sedlar. Äfven den
danska strafflagen behandlar förfalskningsbrotten för
sig. Den norska strafflagen sammanför dem deremot
med bedrägeri. Detsamma är förhållandet med det finska
strafflagsförslaget af år 1875 ("myntförbrytelserna"
behandlas dock der i ett särskildt kapitel).
J. H-r.
Förfara, sjöv., flytta. – F. en talja, sedan taljan
blifvit halad, så att blocken kommit intill eller
nära hvarandra, hala ena blocket åtskils från det
andra (öfverhala) och flytta det till annan
plats. Jfr Block 3. O. E. G. N.
Författning. 1. Detsamma som förordning (se d. o.),
betecknar ett till allmän efterlefnad af den högsta
makten utfärdadt påbud om skedd lagstiftning. –
2. Detsamma som statsförfattning (se d. o.).
H. L. R.
Författningssamling, Svensk, en officielt redigerad,
tryckt samling af alla till allmän efterrättelse
utfärdade lagar, förordningar och kungörelser,
äfvensom af sådana k. bref och resolutioner,
hvilka anses ega allmännare tillämpning inom
statsförvaltningen. Svensk författningssamling
började utgifvas 1825. En annan sådan samling, känd
under benämningen årstrycket, började utgifvas redan
1522 och upphörde först vid 1833 års utgång. Register
hafva utgifvits af bl a. J. P. Höppener ("Förteckning
uppå alla kongl. placater ..., som ifrån år 1522
til och med år 1750 på kongl. befallning af trycket
serskildt utgångne äro"; 1754), af N. H. Quiding
("Svenskt allmänt författningsregister för tiden
från år 1522 till och med år 1862"; 1865) och
L. B. Falkman ("Allmänt sakregister till de första
femtio årgångarna af Svensk författningssamling",
1876). – Förteckning på de flesta öfriga intill 1865
års slut offentliggjorda författningssamlingar är
införd i Hj. Linnströms "Svenskt boklexikon". Bland
sedermera utkomna märkas fortsättningen af Backmans
lagsamling, Lilienbergs lagsamling, påbörjad
1875, Walldéns och Wennbergs samling af k. bref,
resolutioner och utslag ang. tillämpningen af
kommunalförfattningarna, Författningskommissionens
sammandrag af gällande författningar ang. rikets
egendom, 1866, och
allmänna besvär, 1868, Ehrenholms författningssamling i
postväsendet, Stålhanes i tull- och sjöfartsväsendet,
Hahrs i skogsväsendet samt Zimmermans och
Stjernstedts rörande allmänna läroverken.
Kbg.
Förfrysning. Se Frostskada.
Förfånga, sjöv., aflösa, t. ex. utkiken, vid
roret o. s. v.
O. E. G. N.
Förföljning, krigsv., det omedelbara fullföljandet
af en seger, hvarvid segraren söker helt och hållet
skingra och förstöra fienden samt behålla känning
med honom. Förföljningen på slagfältet, taktisk
förföljning, utföres af de trupper, som utkämpat
hufvudstriden, eller af reserver, som befinna sig
straxt bakom dem. Infanteriet och artilleriet förfölja
med eld, hvilken utsträckes på de längsta möjliga
afstånd, under det att kavalleriet hugger in på de
flyende för att fullständigt skingra dem. Utföres
förföljningen, som vanligen slutar vid nattens
inbrott, grundligt, blir den slagna armén fullkomligt
upprifven (Katzbach 1813, Waterloo 1815). Kan
fienden genskjutas på vägar, som äro parallella
med hans återtågsväg, blir förföljningen så mycket
verksammare. Utsträcker segraren förföljningen under
en längre tid för att nå en för hela kriget afgörande
vändning, uppstår strategisk förföljning. Dervid är
den parallella förföljningen af stor vigt (ryssarnas
1812). C. O. N.
Förgaddring, krigsv., kallas den signal, som gifves,
då bataljoner eller större enheter skola sammandragas,
eller vaktparaden samlas. C. O. N.
För-gaj. Se Båtdäfvertar.
Förgiftning eger rum i alla de fall, då ett
giftigt ämne utöfvar sina specifika verkningar
på en organism, vare sig att organismens lif
upphäfves, eller blott en rubbning i dess funktioner
åstadkommes. Förgiftningen kan uppkomma genom
frivilligt intagande af gift eller genom dettas
afsigtliga bibringande af andra eller ofrivilligt
genom våda. Till de ofrivilliga förgiftningarna höra
t. ex. qvicksilfverförgiftning hos dem, som arbeta
med qvicksilfver, blyförgiftning hos blyarbetare,
arsenikförgiftning hos dem, som hafva arsenikhaltiga
tapeter, tyger o. d. i sin närhet, nikotinförgiftning
genom tobak, trikinförgiftning genom förtärandet af
trikinhaltigt fläsk, koloxidförgiftning genom kolos
o. s. v. Sjelfmordsförgiftning och förgiftningsmord
verkställas oftast med arseniksyrlighet, blåsyra,
stryknin, opium, starka mineralsyror m. m. Under
år 1879 inträffade i Sverige 99 medikolegala fall
af sjelfmord medelst förgiftning (hvaraf 17 genom
fosterfördrifning) och 19 förgiftningsmord.
Förgiftning åstadkommes i allmänhet genom följande
medel: Svafvelsyra. Efter sväljande af detta ämne
inträda förgiftningssymtomen ögonblickligt med häftigt
brännande smärta i mun, svalg och mage, kräkningar af
sura, bruna, sedan nästan svarta massor, blek ock kall
hud, hastig och liten puls, bibehållet medvetande,
ägghvitehaltig och blodig urin. Efter 2–3 timmar eller
senare inträffar kollaps och död, stilla eller efter
konvulsioner. Stundom perforeras magsäcken; oftast
angripes äfven strupen, så att heshet, mållöshet och
andnöd uppträder. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
