Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fulda - Fulgentius, 1. af Ruspe - Fulgentius, 2. Ferrandus - Fulgorometer - Fulgurit - Fulham - Fuligo splendens - Fuligula - Fulla - Fullblodshäst - Fuller, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyskland, och Tysklands katolska biskopar hafva derstädes
vanligen sina konferenser. – 3. Biskopsstift,
uppstod ur det genom Bonifacius 744 stiftade
benediktinklostret, hvars abbot i senare hälften
af 900-talet fick primatet öfver alla kloster i
Tyskland och Frankrike. Abbotstiftet föll 1631
i landtgrefve Vilhelm V:s af Hessen händer och
öfverlemnades formligen (Febr. 1632) af Gustaf II
Adolf till denne såsåsom furstendöme ("Fürst in
Buchen"). Men han förlorade det efter slaget vid
Nördlingen. 1752 upphöjdes F. till biskopsstift,
och dess innehafvare bar titeln furstbiskop. 1803
sekulariserades det och öfverlemnades såsom
furstendöme till huset Nassau-Oranien, men stod
1806–10 under fransk förvaltning och utgjorde 1810–13
en del af storhertigdömet Frankfurt samt delades
1816 mellan Bajern och Kurhessen, som fick större
delen. 1866 införlifvades det jämte hela Kurhessen med
Preussen. Det nuv. biskopsdömet rekonstituerades 1829.
Fulgentius. 1. F. af Ruspe, teolog, f. 478 i den
nordafrikanska staden Telepte, blef 507 biskop i
Ruspe, vardt kort derefter af vandalkonungen Tarsimund
förvisad till Sardinien, hvarest han grundade ett
kloster i Cagliari. 523 fick han af konung Hilderik
tillstånd att återvända till sitt biskopsdöme. Död
533. F. skref en mängd afhandlingar mot arianerna
och semipelagianerna. En fullständig upplaga af hans
skrifter utgafs i Paris 1684 och är omtryckt i Mignes
"Cursus patrologiae" (bd. 65). – 2. F. Ferrandus,
den förres lärjunge, blef förvisad jämte denne från
Afrika, följde honom till Sardinien och återkom
med honom till Afrika 523. Han blef sedan diakon i
Karthago och dog der 550. F. är författare till den
etiska skriften De septem regulis innocentiae. Hans
samlade arbeten utgåfvos 1649.
Fulgorometer (af Lat. fulgor, blixt, och metrum,
mått), fys., blixtmätare, oegentlig benämning å
elektrometer.
Fulgurit (af Lat. fulgor, blixt), meteor. Se
Blixtrör.
Fulham [fuläm], vestlig förstad till London, i
grefskapet Middlesex, vid Themsen. Omkr. 25,000
innev. Det har en mängd sommarbostäder, bl. a. ett
palats, som sedan Henrik VII:s tid varit
Londonbiskopens sommarresidens. I stadens kyrka
och kyrkogård ligga de fleste af Londons biskopar
begrafne.
Fuligo splendens. Se Glanssot.
Fuligula. Se Dyk-änder.
Fulla, Nord. mytol., var gudinnan Friggs kammartärna
och förtrogna samt hade vården om sin herskarinnas
smycken och kläder. Nanna sände från underjorden
en guldring till sin väninna F.. Hon skildras
såsom en mö med utslaget hår och gyllene band om
hufvudet. Namnet angifver henne såsom ymnighetens
och yppighetens gudinna och ställer henne vid sidan
af romarnas Abundantia (se d. o.). – I den tyska
Merseburgsdikten säges F. vara en syster till Frigg.
Th. W.
Fullblodshäst (Eng. thoroughbred) l. engelsk
fullblodshäst, kallas hvarje häst, som bevisligen i
rätt nedstigande linie och utan att i sin
stamtafla uppvisa någon tillblandning af annat blod,
härstammar från någon af de i Englands Studbook
upptagna hästar. Till förebyggande af missbruk och
bedrägerier är stadgadt, att fullblodshäst, som
utföres från England, måste vara försedd med ett af
studbokens redaktörer utfärdadt intyg om hästens
egenskap af fullblod m. m. – Såsom orientaliskt
fullblod erkännas endast sådana arabiska, berbiska,
turkiska och persiska hästar, hvilkas oblandade
härkomst kan styrkas medelst intyg från godkänd
offentlig myndighet, såsom t. ex. konsul eller annan
diplomatisk agent. – Hästar, som framgått ur en direkt
korsning emellan engelskt och orientaliskt fullblod,
kallas anglo-arabiskt fullblod och äro i likhet med
sina stamföräldrar berättigade till att upptagas i
studboken. – Grunden till den engelska fullblodsafveln
lades medelst en omkr. 1689 påbörjad korsning emellan
landtrasen och importerade hästar af mer eller mindre
ren orientalisk härkomst. Fullblodsrasen skulle
likväl aldrig hafva eröfrat den framstående plats,
den för närvarande innehar, om den ej från tillfällig
naturprodukt utvecklat sig till konstprodukt. F. är
nämligen i sin närvarande skepnad ingenting
annat än en under fortsatt inafvel uppkommen
produkt af kapplöpningarna, af förberedelserna
till dessa – träningen – och den af dessa båda
faktorer framkallade omsorgsfulla parningen,
uppfostringen och utfodringen. – Att uppställa en
bestämd typ för fullblodshästar är omöjligt, ty rasen
omfattar alla möjliga hästformer: grofva och lätta,
stora och små, breda och smala, ja, till och med
ädla och simpla, hvarför ock engelsmännen om sina
fullblodshästar bruka säga: "they run in all forms"
(de uppträda i alla former). – Med hänsyn till sina
fordringar på klimatet är fullblodet icke svårt att
tillfredsställa. Det trifves snart sagdt i hvilket
klimat som hälst. Hvad som i Sverige försvårar,
för att icke säga omöjliggör, fullblodsafveln är
icke häller klimatet, utan bristen på uppfödare. Vid
de svenska kronostuterierna har en i qvantitativt
hänseende mycket obetydlig fullblodsafvel bedrifvits
alltsedan början af 19:de århundradet. Något nämnvärdt
resultat kan denna afvel emellertid icke uppvisa, och
de till stammens remontering erforderliga afvelsdjuren
hafva städse måst införas från utlandet. – Den första
fullständiga förteckning öfver de i Sverige och
Danmark befintliga fullblodshästarna utgafs år 1872
af grefve C. G. Wrangel. Detta arbete, som utkom
under titeln "Nordiska stuteriboken", omfattade
64 stamtaflor och efterföljdes år 1876 af en ny
del, hvilken innehöll ej mindre än 120 stamtaflor,
af hvilka öfver 60 tillhörde i Sverige uppställda
hästar. 1879 utgaf Nordiska jockeyklubbens sekretariat
en "Förteckning öfver i Sverige och Danmark befintliga
fullblodshästar", af hvilken framgår, att Sverige
nämnda år egde omkr. 165 fullblodshästar. C. G. W.
Fuller, Thomas, engelsk historieskrifvare,
prest, f. 1608, d. 1661, tjenstgjorde såsom
fältprest i den kungliga armén (från 1644) under Karl
I:s strid mot parlamentet samt blef 1660 teol. doktor
och extraordinarie hofpredikant. F. egde originalitet
och snille samt ett beundransvärdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
