Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frynikos - Frysning - Fryspunkt - Fryth, J. - Fryxell, Fryksell, slägt - 1. Fryxell, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina landsmän om deras lidna motgångar. – 2. Attisk
lustspelsförfattare, lefde omkr. 400 f. Kr. och var
samtida med Aristofanes, hvilken han dock var långt
underlägsen i poetisk begåfning. Några bibehållna
fragment af hans stycken tyckas emellertid visa,
att hans stil icke saknat en viss elegans.
A. M. A.
Frysning, fys., en vätskas, särskildt vattnets, genom
afkylning förorsakade öfvergång till fast form. Se
Is och Stelning.
Fryspunkt, fys., den temperatur, som innehafves
af smältande is. Den betecknas å Celsius’ och
Réaumurs termometrar med 0°, å Fahrenheits
med + 32°. I öfrigt användes benämningen
fryspunkt äfven om stelningstemperaturen hos
andra vätskor än vatten; åtminstone är detta
förhållandet, om stelningstemperaturen är lägre
än 0° C. (t. ex. qvicksilfrets). Se Stelning.
K. L.
Fryth, J. Se Frith.
Fryxell, äfven skrifvet Fryksell, Värmlandsslägt
från Frykerud, med antecknade anor ifrån 1540. Elov
Fryksell, f. 1684, d. 1751, bar först slägtnamnet; han
var (1717–21) lektor i Karlstad, sedan 1721 kyrkoherde
i Väse härad samt 1738 och 1740 riksdagsman. Hans
sex söner skrefvo sig Fryxell; bland dem märkas
Sven F., kyrkoherde och riksdagsman, och Fredrik
F. (f. 1724, d. 1805), kamrer, författare af Värmlands
slägtbok (manuskr. i k. Biblioteket) och åtskilliga
biografiska samlingar om värmländingar. Bland
Elovs sonsöner märkas Axel F. (f. 1765, d. 1834),
lektor (1795), sekreterare i Värmlands läns
hushållningssällskap (1803–27), ledamot af stora
uppfostringskommissionen (1815), kyrkoherde i Sunne
(1830). Bland Elovs ättlingar i tredje led voro
bröderne Anders (se F. 1) och Olof (se F. 2).
1. Fryxell, Anders, skollärare, historieskrifvare,
prest, föddes i Edsleskogs prestgård (Dal) d. 7
Febr. 1795. Fadern, kontraktsprosten och kyrkoherden
Mattias F., besörjde sin sons första uppfostran och
grundlade hos honom redan i gossåren den kärlek till
fosterlandets häfder, hvilken skulle bestämma hans
lifs riktning. 1813 blef F. student i Upsala, der han
ådrog sig uppmärksamhet först såsom simlärare. (Han
öppnade i Upsala 1813 den första simskola i riket). En
kraftfull yngling, stark i latinet, ifrare för
nordisk sång och saga, kunnig i allsköns idrott, vann
F. 1817 anställning såsom lärare i A. A. Afzelius’
enskilda skola i Stockholm, der dessa egenskaper
högt värderades. Så kom F. till hufvudstaden, der
han i umgänge med "göter" och "fosforister" snabbt
utvecklade sig och fick håg för undervisning. 1819
tog F. filos. kandidatexamen i Upsala, försökte sig
s. å. i vitterlek (i "Kalender för damer") och fick
anställning vid k. Djurgårdsskolan i Stockholm. 1820
prestvigdes han, promoverades 1821 till filos. doktor
och fortfor med vitter produktion, nu äfven i "Poetisk
Kalender", der sångspelet Vermlandsflickan är infördt;
värmländska nationalmelodier bifogades sångstyckena,
och ett af dessa sjunges än: "Ack Vermeland du sköna,
du herrliga land". F. började vid samma tid äfven
historiskt författareskap, med en latinsk
afhandling om läget af sagornas Reidgotaland (1821).
F. utnämndes 1822 till kollega vid Maria skola i
Stockholm, kallades till styrande ledamot af
Vexelundervisningssällskapet och ingaf 1823 till
Uppfostringskomitén ett försök till en Lärobok i
fäderneslandets historia, ordnad efter komiténs råd
och anvisningar. I den 1820 (då
Uppfostringskomiténs skollag utkom) uppblossande striden om
undervisningens ordnande tog F. till orda i
Förslag till enhet och medborgerlighet i de allmänna
undervisningsverken (1823), i hvilken skrift han
ställde sig i stark opposition mot komiténs åsigter. I
krigsakademien (d. v. s. Karlbergs krigsskola),
lärda skolan, apologist- och allmogeskolan ser han
"Sveriges fyra stånd ... på väg att vilja fullkomligt
utbilda sig till fyra särskilda kaster i likhet
med de indiska" och förordar en gemensam uppfostran
för alla klasser, ur hvilken de olika yrkes- eller
lärdomsskolorna sedan må uppspira. Sina åsigter derom
uttalade F., ännu en gång, i Försök att närmare
bestämma frågorna om undervisningsverkens reform
(1832). Folkbildning, hvars skadlighet då ännu
förfäktades af många vetandets stormän, framhölls
af F. såsom välsignelserik för hela landet. F:s
anseende som skolman föranledde den 1825 tillsatta
nya skolkomitén att påkalla hans biträde, först
vid dess förhandlingar, sedan (1827) såsom rektor
och lärare i svenska språket vid de nya åsigternas
försöksanstalt, Nya elementarskolan i Stockholm. Men
F. kom aldrig att utöfva lärareverksamhet vid
denna, enär han före skolans öppnande erhållit
rektorstjensten vid Maria skola (1828). De principer
för undervisningen, hvilka vid det nya läroverket
genomfördes, beslöt F. att använda äfven vid
flickors undervisning, och han stiftade derför 1831
den efter skolans inspektor, dåv. pastor primarius
J. O. Wallin, uppkallade "Wallinska flickskolan",
som ännu fortgår. 1836 tillträdde F. Sunne pastorat
i Värmland, hvilket han efter sin farbroder Axels
död (1834) erhållit. F. fick 1833 professors titel,
blef 1836 kontraktsprost och 1845 teol. doktor. Han
afsade sig kontraktsprostbefattningen 1846 och
åtnjöt från d. 1 Aug. 1847 till sin död årligen
förnyad tjenstledighet från kyrkoherdesysslan
för att uteslutande kunna egna sig åt literära
värf.
Från den ringa början 1823, då F. under
Uppfostringskomiténs egid utsände första delen af
sina Berättelser ur svenska historien, hade detta
verk vid tiden för den ständiga tjenstledighetens
begynnelse blifvit ett nationalverk, hvars fortgång
och fullbordan samtiden motsåg med odeladt intresse,
om ock ej med odeladt bifall. F:s "Berättelser"
voro i början (delarna 1 och 2, 1823 och 1826) ett
mellanting mellan historiskt kompendium och biografisk
läsebok, men underkastades flere gånger en utvidgad
plan. Med 3:e–6:e delen (1828–33) afsåg förf. en
biografisk-historisk läsebok, och den mottogs med
för hvarje del stigande bifall. 1829 anträdde F. en
forskningsresa till Köpenhamn och anlitade från
samma tid såväl k. Riksarkivet som bibliotek och
familjearkiv i Sverige. Förut obegagnade handlingar
rörande striden mellan riksrådet och hertig Karl
gåfvo F. en för högadeln förmånligare uppfattning än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
