Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forssell, Kristian Didrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Forssell, Kristian Didrik, kopparstickare, föddes
i Helsingborg d. 22 April 1777, fick en särdeles
vårdad uppfostran och blef redan vid tretton års
ålder student i Lund. Han bestämdes för läkarekallet
och skickades 1790 till Köpenhamn för att studera
medicin. Hans böjelse låg emellertid icke åt detta
håll – hvilket framgick bl. a. af hans täta besök
på konstakademien –, och fadern sände honom derför
i stället till brödraförsamlingiens skola i Zeist i
Holland. Dit kom han 1791 och fick, utom flere andra
nyttiga kunskaper, äfven inhemta guldsmedsyrket, i
hvilket ritning och gravyr, hans älsklingsämnen från
barnaåren, ingingo. Han gjorde så stora framsteg,
att han vid sexton års ålder var sin lärares högra
hand och styrde hela verkstaden. Mot slutet af 1794,
då fransmännen hade inträngt i Holland, tjenstgjorde
F. som tolk hos den franske generalen Pichegru och
gjorde under en månad tillsammans med honom det
märkvärdiga vinterfälttåget. Återkommen till Zeist,
fortfor han ännu ett par år att arbeta som guldsmed,
men ingick slutligen i lära hos en kopparstickare
i Amsterdam. Der tillbragte han sin första tid under
mycken nöd, och det fordrades hela hans energi för
att under dessa svåra tider hålla modet uppe och
gå framåt i sin konst. Han egnade sig, utom åt den
egentliga koppargravyren, äfven åt förfärdigandet
af sigill; och hans rykte för skicklighet blef så
stort, att han kunde sätta bo och allt mer utvidga sin
verksamhet. Ett förträffligt arbetadt sigill, som han
utförde för staden Amsterdam, gjorde honom bemärkt
af Ludvig Bonaparte, då konung af Holland. Genom
dennes ynnest erhöll han ett årligt understöd af
1,000 floriner, med åliggande att flytta till Paris
och der studera kopparstickarekonsten såsom konungens
pensionär, för att i framtiden kunna fylla en plats
vid den konstakademi Ludvig hade för afsigt att
inrätta i Amsterdam.
1806 kom F. till Paris, der han blef lärjunge
hos den berömde gravören Bervic. F. hade
lyckan att göra framstående bekantskaper inom
konstnärsverlden. Han utgaf Têtes caractéristiques
tirées des principaux tableaux du musée de France;
men egentlig uppmärksamhet väckte han först med en
originalkomposition för en öfversättning af Dantes
"Helvete" och ett 1808 fullbordadt, mästerligt
graveradt porträtt af Fénelon. Med detta arbete kan
också F. sägas hafva öppnat sin konstnärsbana på ett
så lysande sätt, att verket än i dag tål en jämförelse
med det bästa, som den franska kopparstickarekonsten
i 19:de århundradet åstadkommit. Dessa och andra
verk skaffade honom ett stort tillopp af elever,
äfven sådana, hvilka förut handledts af Bervic.
Han önskade emellertid ännu vidare fullkomna sig
genom en resa till Rom, men måste afstå derifrån,
enär det underhåll, som han fortfarande åtnjöt af
konung Ludvig, indrogs, då konungen 1810 afsade sig
kronan. Lyckligtvis var F:s rykte numera så stadgadt,
och antalet af hans elever så stort, att hans
ställning likväl var någorlunda tryggad. Han började
vid denna tid hafva öfverinseendet öfver graverandet
af de planscher, hvilka tillhörde den s. k.
egyptiska kommissionens stora arbete öfver Egypten,
ett vidlyftigt praktverk, som länge fortgick. Efter
det märkvärdiga slaget vid Paris (Mars 1814) deltog
F., såsom tillhörande nationalgardet, i stadens
försvar. Som minne af denna sin tjenstgöring erhöll
han, efter restaurationen i Dec. 1814, "décoration
de la fleur de lis", och han är säkerligen den ende
svensk, som burit denna utmärkelse. För öfrigt synes
sakernas nya ordning ej i någon mån inverkat på F:s
sysselsättningar; men han greps nu af hemlängtan
och beslöt lemna Paris. Just vid denna tid stod
han säkerligen på höjden af sin utveckling: det
förträffliga porträttet af Ducis (1814) och det
dermed samtida af Ludvig XVIII vittna derom. Då
emellertid hans flyttningsplaner blifvit kända,
erhöll han såväl från Tyskland som från Nord-Amerika
de fördelaktigaste anbud. Samtidigt anlände ett dylikt
äfven från dåv. kronprinsen af Sverige, Karl Johan,
och han bestämde sig för detsamma, oaktadt de erbjudna
förmånerna ej på långt när motsvarade hvad han i Paris
eller annanstädes kunde påräkna. Först i midten
af 1816 lemnade han Paris för alltid, och efter en
långvarig färd landsteg han hösten 1816 i Helsingborg.
Efter sin ankomst till Stockholm kallades F. 1817
till ledamot af konstakademien och blef snart vice
professor för teckningen. Der utställde han 1818
bl. a. en kopia i sepia efter Gérards porträtt af
konungen, hvilket arbete så behagade denne, att
han befallde dess graverande och lät teckna sig för
400 ex., för hvilka, då verket 1823 blef färdigt,
erlades den betydande summan af 5,000 rdr b:ko. Detta
blad väckte ett oerhördt uppseende i Sverige och
utgör ett af de yppersta, som någon svensk konstnär
utfört. F. fick nu äfven i Stockholm åtskilliga
lärjungar, hvilka alla gjort sin mästare heder. Bland
dem må nämnas Johan Cardon, Billmark, Maria Röhl och
Holmbergsson, genom hvilka den stränga teckningen
och den sorgfälliga framställningen, som utgjorde
F:s styrka, länge fortplantades i Sverige. Det var
delvis dessa lärjungar, som utförde det stora verk,
hvilket F. 1823 begynte samt på 12 år fullbordade,
och hvilket gaf ett af de mäktigaste uppslagen till
en nationel riktning inom konsten, nämligen Ett år
i Sverige, med kopparstick efter J. G. Sandbergs
teckningar och med text af A. Grafström (12 häften,
1827–35). Af detsamma utkom 1836 en fransk bearbetning
("Une année en Suède"), med samma planscher,
hvarjämte ett litografiskt öfvertryck af de senare,
med omtryck af svenska texten, utgafs 1864. Oaktadt
sitt höga pris hade detta verk en ganska storartad
afsättning. F. öfvervakade detta arbete och lade sjelf
handen vid dess fulländande. Under dessa år utförde
han derjämte flere sjelfständiga blad, bl. a. Tegnérs
och De Geers bilder. – F. drabbades dock sedan af
en stor motgång, i det nämligen litografien dag för
dag fullkomnades och vann allt större insteg äfven
i Sverige, hvarigenom koppargravyren mer och mer
undanträngdes, först från det merkantila och literära,
sedan äfven från det konstnärliga området. Hans bästa
lärjungar skyndade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
