Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fontanini, Giusto - Fontelius, Petrus Olai - Fontenay-le-Comte, urgammal stad i franska depart. Vendée - Fontenelle, Bernard Le Bouvier (Bouyer) de - Fontenoy. 1. By i belgiska prov. Hainaut - Fontenoy. 2. F. en Puisay, kommun i franska depart. Yonne - Fontevrault, Lat. Fons Ebraldi, köping i franska depart. Maine-et-Loire - Fontrailles, Louis d'Astarac, markis de Marestang, vicomte de F. - Fontus. Se Fons - Fontän (Fr. fontaine, af Lat. fontanus, af fons, källa), springbrunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldsamhet som politisk skriftställare fallit i onåd.
De förnämsta bland F:s många arbeten äro Oratio
de usu et præstantia bonarum literarum (1704)
och Ragionamento della eloquenza italiana (1706).
Fontelius, Petrus Olai, universitetslärare,
blef 1642 student, 1652 filos. magister och 1660
professor i matematik vid Upsala universitet samt
1669 pastor i Gefle. Död 1684. F. utgaf såsom
professor ett stort antal disputationer, af hvilka
dock endast ett par behandla matematiska
ämnen, bland dem Cyclometria veterum (1667), i
hvilken han redogör för åtskilliga äldre
författares geometriska arbeten, särskildt beträffande
beräkningen af cirkelns ytinnehåll.
K. L.
Fontenay-le-Comte [fångtönä-lö-kångt],
urgammal stad i franska depart. Vendée, vid
Vendée, en biflod till Sèvre-Niortaise. 8,455
innev. (1876). Märklig kyrka (Notre-Dame) från
1400-talet, i gotisk stil, samt flere intressanta
byggnader från renaissancens tidehvarf.
Industriella anläggningar. Betydande handel med
spannmål och trävaror. I hugenottkrigen
belägrades och intogs F. fyra gånger. Vid F.
stodo 1793 två slag mellan de upproriske i
Vendée och republikens trupper.
Fontenelle [fångtönell], Bernard Le
Bouvier (Bouyer) de, fransk skriftställare, Pierre
Corneilles systerson, föddes d. 11 Febr. 1657
i Rouen. Sedan han blifvit utexaminerad ur
ett jesuitkollegium med vitsordet att vara "en
i alla hänseenden fullkomlig ung man", egnade
han sig åt advokatyrket, men förlorade sin
första och enda process. Han beslöt då att egna
sig åt literaturen. 1680 debuterade han med
tragedien Aspar, hvilken gjorde ett fullständigt
fiasco, och, med undantag af operan Thétis et
Pélée ("Thétis och Pélée", 1773), rönte hans
följande dramatiska skapelser icke stort bättre
framgång. 1683 utgaf han Dialogues des morts,
hvilket arbete förskaffade honom ett verkligt
literärt anseende. Ännu ryktbarare blef han
genom Entretiens sur la pluralité des mondes
(1686; nya uppl. 1800, 1852 och 1864), i hvilket
Descartes’ astronomiska teorier framställas med en
populariseringsförmåga, som dittills varit okänd.
1687 bosatte han sig i Paris och utgaf s. å.
Histoire des oracles (bearbetad efter ett latinskt
arbete af holländaren van Dale), hvilket
framkallade vederläggningar från presterligt håll.
1691 blef han medlem af Franska akademien
och 1699 ständig sekreterare i Vetenskapsakademien.
I denna senare egenskap utgaf han
Histoire de l’académie des sciences (1699) och
Eloges des académiciens (1708; ny uppl. 1719),
hans båda hufvudarbeten, af hvilka det senare
ännu är en oöfverträffad modell för loftal i
akademisk stil. Bland F:s öfriga arbeten må
särskildt nämnas Géométrie de l’infini (1727) och
Théorie des tourbillons cartésiens (1752). Om
det förra arbetet lär F. hafva yttrat: "Det
finnes nu en bok, hvilken endast åtta män i
Europa kunna förstå, och författaren är icke en
af de åtta". Hans Oeuvres complètes hafva
utkommit i flere upplagor. F. dog i Paris d. 9
Jan. 1757, vid hundra års ålder.
F. utgör i den franska literaturen en länk
mellan den period, som representeras af
Corneille, Racine och Boileau, och den nya tid,
hvars främste målsmän äro Voltaire, d’Alembert
och Diderot. Dock tillhörde han mera det 18:de
århundradets "philosophes" än det 17:de seklets
"beaux esprits". Han är en lysande representant
för fransk klarhet i uppfattning och
framställning. Som vetenskapsman intager han en
högst underordnad ställning; såsom bearbetare
i populär form är han deremot banbrytare.
Till sitt skaplynne var han lugn, jämnmodig
och behaglig, men i högsta grad sjelfvisk. I
konsten att föra en qvick konversation och att
bilda medelpunkten i sin tids "bureaux d’esprit"
var han oöfverträffad.
B. F. O.
Fontenoy [fångtönåa]. 1. By i belgiska prov.
Hairiaut, vid Schelde, bekant genom marskalken
Moritz’ af Sachsen seger, d. 11 Maj 1745,
öfver en engelsk-österrikisk-holländsk här under
hertigen af Cumberland. – 2. F. en Puisaye
[fångtönåa ang puisä], Lat. Fontanetum,
kommun i franska depart. Yonne, vid ett tillflöde
till Ouanne, 28 km. s. v. från Auxerre. Omkr.
750 innev. Historiskt bekant genom det
blodiga slaget d. 25 Juni 841, i hvilket Lothar
blef besegrad af sina bröder Karl den skallige
och Ludvig den tyske.
Fontevrault [fångtövrå], Lat. Fons Ebraldi,
köping i franska depart. Maine-et-Loire, nära Viennes
inflöde i Loire. Omkr. 3,300 innev. Köpingens
fordom ryktbara kloster, som tillhörde
Fontevrault-orden (ett af botgörare af båda
könen sammansatt klostersällskap, som följde
Benediktinernas skärpta regler, och hvars
munkar äfven lydde under abbedissan), nyttjas
sedan 1804 till fängelse. I klosterkyrkan begrofvos
Henrik II af England och hans gemål Eleonora
af Guyenne samt Richard Lejonhjerta och
dennes gemål Isabella af Angoulême. Klostret,
som egde bestånd till 1789, hade stort anseende,
och dit skickades ofta de kungliga prinsessorna
för att erhålla sin uppfostran.
Fontrailles [fångtraj], Louis d’Astarac,
markis de Marestang, vicomte de F., fransk
memoarförfattare, f. i början af 1600-talet, död
1677, tog en verksam del i Cinq-Mars’ konspiration
och flydde sedan till England, hvarifrån han
återkom vid Richelieus död (1642). Han är
författaren till Relation des choses particulières de
la cour arrivées pendant la faveur de M. de
Cinq-Mars, avec sa mort et celle de M. de
Thou, införd i Montrésors "Mémoires" (1663)
samt i Michauds och Poujoulats "Collections
des mémoires".
Fontus. Se Fons.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
