Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flèche, La - Flèche - Fléchier, Esprit - Fleck, Johann Friedrich Ferdinand - Fleckeisen, Karl Friedrich Wilhelm Alfred - Fleetwood - Flegel, Johann Gottfried - Flegethon l. Pyriflegethon - Flegma - Flegmasi - Flegreiska fält - Flegyas (Phlegyas) - Fleischer, Heinrich Leberecht - Flekkefjord - Flekkerö - Flekterande språk - Flemael - Flemalle, Flemael l. Flamael, Bertholet - Fleming, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
står en bronsstaty af Henrik IV, hvilken gerna
vistades i denna stad.
Flèche [fläsch], Fr., befästningsk. Se Flesch.
Fléchier [-schie], Esprit, fransk historiker och andlig
talare, f. 1632, d. 1710, blef 1673 medlem af Franska
akademien och 1687 biskop i Nîmes. Han utgaf Vie de
Théodose le grand (1679), Oraisons funèbres (1681; ny
uppl. 1842), som bl. a. innehåller mästerliga liktal
öfver Bossuet och Turenne, Panégyriques des saints
(1690; flere gånger omtryckt) och Histoire du cardinal
Ximenès (1693; flere gånger omtryckt), hvarjämte han
författade franska och latinska dikter, efter hans
död utgifna i Oeuvres posthumes (1712). Hans Oeuvres
complètes utkommo 1782 (ny uppl. 1825). Som liktalare
var F. öfverlägsen Bossuet i språkets korrekthet,
men underlägsen honom i tankerikedom och förmåga att
rycka åhörarna med sig.
Fleck, Johann Friedrich Ferdinand, tysk skådespelare,
född i Breslau 1757, började sin konstnärsbana i
Hamburg och var från 1786 anställd vid nationalteatern
i Berlin. Död 1801. – F. räknas bland Tysklands
mest framstående skådespelare. I synnerhet var han
stor i återgifvandet af Shakspeares-karakterer,
men äfven i det borgerliga dramat, t. ex. i Ifflands
och Kotzebues stycken, gjorde sig hans begåfning på
ett lysande sätt gällande.
Fleckeisen, Karl Friedrich Wilhelm Alfred, tysk
filolog, född i Wolfenbüttel 1820, sedan 1861
konrektor vid Vitzthumska gymnasiet i Dresden, har
skaffat sig ett namn genom sin kritik af det äldre
latinet, i synnerhet Plautus’, och såsom utgifvare af
"Jahnsche Jahrbücher für philologie und pädagogik".
Fleetwood [flitoudd], en 1836 grundlagd hamnstad
i engelska grefskapet Lancaster, vid floden Wyres
utlopp i Irländska sjön. Omkr. 4,400 innev. Hamnen
är stor och säker, men endast vid flod tillgänglig
för större skepp.
Flegel, Johann Gottfried, tysk xylograf, f. 1815,
egnade sig såsom autodidakt åt de bildande konsterna,
särskildt träsnideriet, och upprättade i Leipzig
en atelier för xylografi, hvilken snart blef
berömd. Derifrån hafva bl. a. utgått illustrationerna
till Hebels "Alemannische gedichte", till Overbecks
"Pompeji", till Schnorrs "Bilderbibel" samt
träsnitt efter berömde mästare, i trogna kopior,
utgifna af R. Weigel. På senare tiden har F. nästan
uteslutande lemnat anatomisk-mikroskopiska afbildningar
till medicinska arbeten. F. är äfven en skicklig
restauratör af gamla kopparstick, raderingar m. m.
Flegethon l. Pyriflegethon (af Grek. pyr, eld,
och flegein l. flegethein, brinna, flamma), en
af de floder, hvilka, enligt den forngrekiska
religionsläran, genomströmmade underjorden.
A. M. A.
Flegma, Grek. 1. Slem, förment slem i blodet såsom
orsak till flegmatiskt temperament (se Temperament)
och derför likbetydande med tröghet, brist på
liflighet. – Flegmatiker, en som har ett flegmatiskt
temperament. – 2. Kem. Se Destillera.
Flegmasi, Phlegmasia (af Grek.flegein, brinna),
med. Se Inflammation.
Flegreiska fält (Lat. Campi phlegraei) l. brinnande
fält kallades fordom, med anledning af markens
vulkaniska natur, företrädesvis en i södra Italien
vid Kampaniens kust, vester om Neapel, mellan Cumae
och Capua liggande slätt, den nuv. dalen Solfatara.
A. M. A.
Flegyas (Lat. Phlegyas), Grek. hjeltes., en
son af Ares och Chryse, efterträdde Eteokles i
väldet öfver Orchomenos i Beotien, men dödades
af Apollo, emedan han uppbränt dennes tempel.
A. M. A.
Fleischer, Heinrich Leberecht, tysk
orientalist, f. 1801 i Schandau vid Elbe, blef
1819 student i Leipzig och tog derstädes teologisk
ämbetsexamen. 1824–28 vistades han i Paris, der
han studerade orientaliska språk under de Sacys
ledning. 1831 fick han anställning vid Kreuzschule i
Dresden, kallades 1836 till professor i orientaliska
språk i Leipzig. F. anses vara bland sina landsmän
den grundligaste kännaren af arabiska språket. De
vigtigaste af hans arbeten äro: en beskrifning öfver
de orientaliska handskrifterna i rådhusbiblioteket i
Leipzig (1838), fortsättningen af det genom Habichts
död afbrutna utgifvandet af "Tusen och en natt" (9–
12 bd, 1842–43), Abu-l-fidas Historia anteislamica
(1831; med latinsk öfversättning) och en upplaga af
Beidhavis kommentarier till koranen (1844). Dessutom
har han öfversatt och bearbetat Mirza Muhammed
Ibrahims persiska grammatika (1847; ny uppl. 1875)
samt utgifvit "Alis hundert sprüche, arabisch und
persisch paraphrasirt von Reschid-ed-dic-Watwut"
(1837) m. m. F. deltog ifrigt i stiftandet af det
tysk-orientaliska sällskapet (1846) och redigerade i
flere år dess tidskrift, "Zeitschrift der deutschen
morgenländischen gesellschaft".
Flekkefjord, stad i Lister og
Mandals amt, i sydligaste Norge. 1,678
innev. F. var länge en betydande köping,
innan det (1842) fick stadsprivilegier.
Y. N.
Flekkerö, en utanför staden Kristianssand,
i Norge, belägen ö, med god hamn. I 16:de
årh. anlades der en fästning, som numera är utrymd.
Y. N.
Flekterande språk (af Lat. flectere, böja). Se
Böjning 3.
Flemael. Se Flemalle.
Flemalle, Flemael l. Flamael [-mal],
Bertholet, belgisk historie- och porträttmålare, f. 1614,
d. 1675, fick sin konstnärliga utbildning i Rom och
vistades länge i Paris, der han utförde åtskilliga
kyrkomålningar samt kallades till professor vid den
kungl. akademien. F:s taflor röja inflytande af
Nic. Poussin. Han saknade icke kompositionstalang,
men var i formen akademisk och svag i koloriten. Hans
flesta arbeten finnas i Belgien. Stockholms
Nationalmuseum eger af honom en Akilles, som såras
af Paris.
Fleming, svensk-finsk adlig, ursprungligen från
Flandern härstammande ätt, hvars äldste med
säkerhet kände svenske stamfader var riddaren
Peder F. (d. 1395). – Dennes ättlingar i femte led,
syskonbarnen Lars F. och Klas F. (se F. 2) utnämndes,
den förre vid Erik XIV:s kröning (1561), den senare
vid Johan III:s (1569),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
