Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjellstedt, Peter - Fjellstedtska skolan - Fjellström, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Silleruds församling i Värmland, intogs 1819
i Karlstads lärdoms-skola, "blef student i Lund
1823, ingick vid teologiska seminariet derstädes
1825 och prestvigdes i Karlstad 1828. Året derefter
erhöll han kunglig tillåtelse att med bibehållande
af presterligt ämbete och tjensteårsberäkning
utgå såsom evangelisk predikant i det engelska
episkopala missionssällskapets tjenst. Efter ett
halft års vistande vid missionsinstitutet i London,
der han under professor Lee studerade orientaliska
språk, kallades han till lärare i hebreiska,
grekiska och exegetik vid missionsinstitutet i
Basel. Derifrån afgick han, på kallelse af det nämnda
engelska sällskapets komité, såsom lärare till ett
prestbildningsseminarium för infödde i Tinevelli
i Ostindien, hvarest han derjämte predikade på
tamuliska för hedningarna. Efter fyra år nödgades
han, till följd af klimatets skadliga inverkan,
återvända till England, hvarifrån han straxt sändes
till Turkiet, med station i Magnesia, nära Smyrna
i Mindre Asien, der han till slutet af 1840, genom
bibelspridning samt utgifvande af undervisnings-
och uppbyggelseböcker på turkiska, verkade för
spridande af kristlig upplysning. Under samma
tid företog han äfven en revision af den turkiska
bibelöfversättningen. Sedan verkade han flerestädes
i Europa, bland annat i Danmark och Sverige, såsom
resepredikant i Baselska missionssällskapets tjenst,
till dess han 1846 vardt föreståndare för ett året
förut i Lund inrättadt missionsinstitut. Till 1856,
då institutet flyttades till Stockholm, fortsatte han
med denna verksamhet, dermed förenande redaktionen af
"Lunds missionstidning" (1846–61) och "Bibelvännen"
(1848–61). 1853 promoverades F. till teol. doktor
vid universitetet i Halle. Tvänne gånger erhöll
han kallelse till patronella pastorat, hvilka han
dock afsade sig, och under sina sista år verkade
han för sin lifssak genom missionspredikningar
samt var slutligen sysselsatt med att öfvervaka
den Fjellstedtska skolan i Upsala. Död derst. d. 4
Jan. 1881. – Hos få tyckes en omedelbar inre kallelse
i så hög grad hafva gjort sig gällande som hos F., ty
sällan har hos någon nit och fromhet förekommit i en
innerligare förening. Redan då han såsom herdegosse,
ensam och ofta hungrande, vallade boskap, vaknade
denna kallelse hos honom och antog under studenttiden
en bestämdare form, samtidigt med att hans ovanliga
språksinne gaf sig tillkänna och väckte förundran,
då han snart kunde både Gamla och Nya testamentets
kodex på grundspråket. Under hans beredelsetid för
missionsverket och arbete deri utvecklades denna
förmåga så, att han, enl. Wieselgren, kunde tala 12
språk, skrifva ytterligare 4 samt förstå att läsa ännu
14. Ett verk af F:s språkkunskap och bibelkännedom är
den såsom uppbyggelsebok allmänt kända Biblia, det är
all den heliga skrift, med förklaringar (1849–55;
4:de uppl. 1875), äfvensom Bibelns apokryfiska
böcker (1855). Bland F:s öfriga skrifter må nämnas
Andaktsbok för fångar (1849; ny uppl. 1853; öfvers. på
finska 1866), Några grunddrag af nya testamentets
lära om det andeliga prästerskapet och församlingens
embeten
(akad. afh., försvarad i Upsala 1857) samt
ett kort historiskt företal till "Concordia
pia. Evang.-lutherska kyrkans symboliska böcker,
jemte Upsala mötes beslut af år 1593" (1853; nya
uppl. 1854 och 1880). Af F. finnas dessutom åtskilliga
tidskriftsuppsatser. A. F.
Fjellstedtska skolan, en af P. Fjellstedt grundad och
efter honom uppkallad uppfostringsanstalt, anlades i
Stockholm 1856 och flyttades till Upsala 1859. Hennes
första uppgift var att gifva den förberedande
bildningen dels åt sådana allvarligt sinnade
ynglingar, som ville egna sig åt missionskallet,
dels åt sådana, som pröfvades lämpliga att blifva
prester i hemlandet eller ock ansågos kunna blifva
dugliga skollärare, kolportörer eller kateketer i
Lappmarken. Efter flyttningen till Upsala ställdes
skolan under en styrelse af fem personer, och
hennes uppgift inskränktes till att uteslutande
uppfostra gudfruktiga och begåfvade ynglingar för
predikoämbetet. Skolan, som numera är indelad
i sju ett-åriga klasser, motsvarar de högre
allmänna läroverken på klassiska linien, med samma
undervisningstid, och eger rätt att dimittera
sina lärjungar till akademien. Undervisningen
besörjes af en föreståndare och flere dels
fasta, dels tillfälliga lärare bland yngre
akademici. Lärjungarna, hvilka under läseåret
1880–81 utgjorde mer än 80, bo alla inom anstalten,
der de erhålla ej endast undervisning, utan
äfven husrum, kost, städning och lyse. Äfven
föreståndaren och några af lärarna hafva sin bostad
inom inrättningen. Som de fleste af lärjungarna
äro alldeles medellösa, betalar endast en och
annan 200 à 300 kr. om året, de öfrige 50 kr. eller
äro frielever. Anstalten underhålles derför
hufvudsakligen af frivilliga, mestadels tillfälliga
gåfvor. Bland dem, som fått sin uppfostran i
densamma, har största delen blifvit prester i
Sverige och i Amerika. Några hafva blifvit
missionärer i Ostindien och i Afrika.
Fjellström, Per, prest, lapsk filolog, föddes d.
2 Mars 1697 i Silbojoks prestgård i Piteå lappmark,
blef student i Upsala 1715 och nedsatte sig 1718 i
Lappland såsom skolmästare i Lycksele, vid hvilket
knappa bröd han qvarstannade i 20 år. Under denna
tid utarbetade han på lediga stunder en grammatik
och ett lexikon öfver det lapska språket,
för att sedan med större säkerhet kunna på det
samma öfversätta bibeln och de inom den svenska
församlingen till ungdomens undervisning nyttjade
religionsböcker. Fattigdom och brist på
uppmuntran tvungo honom likväl att afbryta detta
vigtiga arbete, tills han 1734 sattes i tillfälle
att åter upptaga detsamma, hvarefter det bedrefs med
den framgång, att F. redan 1738 kunde, med bidrag
af allmänna medel, utgifva såväl Dictionarium
suecolapponicum som Grammatica lapponica jämte
en öfversättning af Svebilius’ förklaring
öfver Luthers lilla katekes (2:dra uppl. 1755).
F. befordrades 1739 till kyrkoherde i Lycksele och
utarbetade sedan flere öfversättningar på lapska,
bl. a. af ABC-boken (1744), Psalmboken (1744; 2:dra
uppl. 1786), Evangelier och epistlar (Ewangeliumth ja
Episteleh est, 1744; 2:dra uppl. 1786), Kyrkohandboken
(Gåt-Kirje, 1744)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
