Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtgärd vidtagits i Ryssland med
banko-assignationerna. Det i F. cirkulerande
sedelmyntet, såväl det ryska som det svenska,
kunde sålunda utbytas mot metalliskt mynt. I och
med den s. k. myntrealisationen 1840 bestämdes
derför metalliskt mynt såsom det enda lagliga
betalningsmedlet. Finlands bank berättigades s. å. att
utgifva sedlar, mot skyldighet att vid anfordran
inlösa dem med metalliskt mynt. Den stadga landets
penningeväsende sålunda vann blef af föga varaktighet,
derigenom att myntenheten fortfarande var densamma
som Rysslands, samt derigenom att det ålades Finlands
bank mottaga den ryska bankens sedlar i likhet med
sina egna. Det ryska sedelmyntet förlorade i värde
(särskildt till följd af Rysslands skuldsättning
under orientaliska kriget) och gick derefter med
tvångskurs, hvilket vållade, att de af Finlands bank
utgifna sedlarna likaledes föllo i värde. Först den
s. k. myntreformen, hvilken efter många förberedelser
och svårigheter genomfördes d. 13 Nov. 1865,
afhjelpte dessa missförhållanden derigenom att
landet fick en annan myntenhet, den finska marken,
än Rysslands och att silfvermynt förklarades för
det enda lagliga betalningsmedlet. Silfvermyntfoten
bibehölls, äfven sedan de flesta land, med hvilka
F. står i affärsförbindelser, öfvergått till
guldmyntfot. Olägenheterna deraf voro icke synnerligen
anmärkningsvärda, så länge värdeförhållandet
mellan guld och silfver bibehöll sig någorlunda
konstant. Men 1876 trädde svårigheterna i dagen
skarpare än förut. Under det en finsk silfvermark
ursprungligen haft i det allra närmaste samma värde
som en franc, och under det man ännu i Juni 1876
(efter det prisförhållandena mellan guld och silfver
redan ansenligen förändrats) kunde förskaffa sig
100 francs i guld för 114 mark finskt silfvermynt,
nödgades man redan en månad derefter för samma belopp
francs erlägga 120 mark, hvarefter under Augusti och
September månader priset på 100 francs sjönk till
109 à 112 mark. Den deraf vållade osäkerheten i alla
affärsförhållanden afhjelptes genom en d. 9 Aug. 1877
utfärdad lag om storfurstendömet Finlands mynt. Enligt
denna lag är landets myntväsende grundadt på guld
såsom enda värdemätare, hvarjämte såsom enhet gäller
samma vigt fint guld (francs-systemet), som är antagen
för myntet i Frankrike, Belgien, Italien, Schweiz
med flere land. Genom förordn. af d. 15 Nov. 1866
inträdde med afseende på sedelutgifningen den
förändringen att jämväl privata banker berättigades
att utgifva sedlar. Den privatbankerna sålunda
medgifna sedelutgifningsrätten har dock varit af
föga betydelse. Föreningsbanken är hittills den
enda finska privatbank som utgifvit sedlar; dess
sedelutgifningsrätt är begränsad till 1,5 mill. mark;
det utelöpande beloppet har i allmänhet uppgått till
1 mill. mark, och från 1882 har Föreningsbanken,
som dittills utgifvit sedlar å 15 mark, icke
vidare rätt att emittera sedlar å lägre valör än 25
mark. Sedelutgifningen är derför koncentrerad hos
Finlands bank, hvars utelöpande sedelstock i allmänhet
uppgått till 50 à 60 mill. mark (en del år har
den stigit till närmare 80 mill.; 1879–80 höll
den sig under 50 mill. mark). – Finlands bank
började sin verksamhet vid slutet af 1811. Dess
grundkapital, ursprungligen afsedt att utgöra
2 mill. rubel silfver, utgjorde dock i sjelfva
verket endast 1/4 deraf, eller 1 mill. rubel
banko-assignationer, som utgingo ur statsverkets
fonder, men som endast småningom, under åtskilliga
års lopp, kunde till banken utbetalas. Jämte
denna s. k. primitiva fond erhöll banken rätt
att, mot hypotek i ryska banko-assignationer,
utgifva s. k. småsedlar till hypotekets tredubbla
belopp. Efter sin grundläggning har Finlands bank,
som inom kort erhöll förvaltningen och utlåningen
äfven af statsverkets fonder sig anförtrodd,
undergått åtskilliga förändringar, bl. a. 1840 och
1859. Den väsentligaste omgestaltningen egde rum 1868,
då banken öfverlemnades till ständerna, som ega att
genom fullmäktige öfvervaka bankens förvaltning och
jämväl utöfva ett visst inflytande på tillsättandet
af dess styrelse. Förvaltningen af statsverkets
fonder var anförtrodd åt Finlands bank till 1876,
då ett särskildt statskontor inrättades. Bankens
kapital har betydligt ökats. Grundfonden utgör för
närvarande (1881) 6 och reservfonden 9 mill. mark.;
dessutom utgöra de s. k. vinstmedlen, hvilka stå till
ständernas disposition, omkr. 9 mill. mark. Banken
har filialkontor i sju af landets städer samt i
Petersburg. Dess senaste reglemente är dateradt
d. 27 Juni 1878. – Föreningsbanken i Finland (se
d. o.) är den första finska privatbanken. Öfriga
enskilda banker äro Nordiska aktiebanken för handel
och industri, med ett aktiekapital af 8 mill. mark,
upprättad 1873, och Vasa aktiébank, med ett kapital
af 1 1/2 mill. mark, upprättad 1880. – Finlands
hypoteksförening, upprättad 1862, har till ändamål
att bereda landets jordbrukare amorteringslån mot
inteckning i landtegendomar. Föreningen, som haft
utestående lån till ett sammanlagdt belopp af 15 à 20
mill. mark, har icke opererat med framgång. En 1881
företagen omorganisation torde dock komma att medföra
en förändring till det bättre. – Såväl sparbanks-
som i synnerhet lifränteförsäkringsväsendet är
ännu outveckladt. Tid utgången af år 1879 funnos
104 sparbanker. Insättningarnas belopp uppgick
s. å. till 14,400,000 mark. Sparbankernas eget
kapital utgjorde vid samma tid i det närmaste 2
mill. mark. – På försäkringsväsendets område hafva
agenturer för utländska bolag till senaste tiden
varit de öfvervägande. De inhemska bolagen äro:
Städernas allmänna brandstodsbolag, Brandstodsbolaget
för landet, Städernas i Finland brandstodsbolag för
lösegendom samt Kaleva lifforsäkringsbolag. Ett nytt
brandförsäkringsbolag, Fennia, är för närvarande
under bildning. – Jfr "Bidrag till Finlands
officiella statistik", utgifna af Statistiska byrån;
"Berättelse öfver Finlands förvaltning 1855–1862", af
Gabr. Rein; "Berättelse angående Finlands förvaltning
1826–1836", afgifven af minister-statssekreteraren
grefve Rehbinder; "Statistiska anteckningar angående
Finland", af K. E. F. Ignatius; "Statistisk årsbok",
utgifven af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
