Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af omkr. 845,000 har, hvaraf årligen omkr. 250,000
har ligga i träde, 300,000 har äro besådda med
råg, 120,000 har med korn, 100,000 har med hafre
samt återstoden med rotfrukter, trädgårdsväxter,
tågväxter samt gräs och foderväxter m. m. Den årliga
medelskörden utgjorde under femårsperioderna
1861–1865 1866–1870 1871–1875
Råg .. 2,990,000 hl. 3,210,000 hl. 4,150,000 hl.
Korn.. 1,670,000 " 1,865,000 " 2,180,000 "
Hafre. 1,500,000 " 1,650,000 " 2,080,000 "
1879 uppgick skörden af råg till 3,740,000 hl., af korn
till 1,900,000 hl. samt af hafre till 3,000,000
hl. Den betydande stegringen under 1870-talet,
jämfördt med föregående decennium, torde i
någon mån kunna tillskrifvas ett förbättradt
jordbruk. Men i lika hög grad bero differenserna
mellan de olika perioderna derpå att särskildt
åren 1871–1875 voro för årsväxten förmånliga,
medan deremot svår missväxt inträffade under
de närmast föregående femårsperioderna. – F:s
spanmålsproduktion motsvarar icke ens under goda år
behofvet, äfven om man icke medräknar det belopp af
10–20 mill. kg. spanmål, hvilket erfordras för
bränvins- och ölfabrikationen. Visserligen exporteras
spanmål till utlandet (förnämligast utsädesråg, till
Ryssland och Sverige, samt hafre, till England), men
importen (hufvudsakligen från Ryssland) har städse
uppgått till högre belopp än exporten. Så utgjorde
spanmålsinförseln 1879 omkr. 85 mill. kg., medan
exporten s. å. uppgick till endast 34 mill. kg. Under
de föregående åren utgjorde det belopp, hvarmed
importen af spanmål öfversteg exporten, i medeltal
50 mill. kg., i det landet utöfver egen produktion
1865–1870 förbrukade 256 mill. kg. samt under den
påföljande femårsperioden 250 mill. kg. 1880 uppvisade
ett bättre resultat, enär spanmålsimporten detta
år öfversteg exporten med endast 6,400,000 kg.,
hvilket förhållande berodde derpå att skörden i
F. då var god, medan deremot missväxt inträffade i
Ryssland. – 1879 års potatesafkastning uppskattades
till 3,620,000 hl. samt afkastningen af öfriga
rotfrukter till 250,000 hl. – Mer än tredjedelen
af landets areal tillhör statsverket, men denna
del utgöres hufvudsakligen af skogar. Endast ett
fåtal lägenheter tillhör kommuner eller kyrkor. Den
största delen af jorden, särskildt den odlade,
eges af privata personer. Med afseende å rättigheten
att förvärfva fastighet finnes numera ingen skilnad
mellan olika klasser, sedan adelns uteslutande
rätt till s. k. ypperligt frälse genom förordn.
af d. 2 April 1864 blifvit upphäfd, efter att redan
tidigare faktiskt hafva förlorat största delen af sin
förra betydelse. Fideikommiss, som i F. anses kunna
stiftas genom privaträttsligt, af regenten godkändt
förordnande, finnas endast till ringa antal. – Med
afseende å den jord, som tillhör enskilda personer,
är en fullständig egande- och dispositionsrätt
dessa personer i grundlagen tillerkänd, antingen
lägenheten är i det närmaste fri från all beskattning
(det s. k. ypperliga frälset), eller större eller
mindre skatt till kronan utgöres (skatte- och
frälsejord). Äfven en icke ringa del af kronojorden
(kronohemman och kronorusthåll) besittes af enskilda med
så till vida tryggad rätt, som dessa lägenheter,
emot utgörande af en gång för alla fastställda
afgifter, qvarstanna hos innehafvaren (derest han
ej genom vanhäfd eller dylikt förverkar sin rätt)
och efter hans död öfvergå till någon af hans familj
samt jämväl kunna under vissa förbehåll på annan
man transporteras. Innehafvare af kronohemman eller
kronorusthåll är dessutom berättigad att emot en
jämförelsevis obetydlig lösesumma erhålla fullständig
eganderätt till lägenheten. Afvikande är förhållandet
med ett antal kronolägenheter, som förr voro anslagna
till boställen åt särskilda statstjenstemän,
men numera af kronan upplåtas till enskilde mot
en årlig arrendesumma. Arrendetiden fastställes
till ett visst antal år (vanligen femtio). I fråga
om förvaltningen äro innehafvarna underkastade en
ständig uppsigt från statsverkets sida. En fullkomlig
undantagsställning intaga de s. k. donationsgodsen i
östra Finland (jfr Donationsgods). – Jordlägenheterna
äro i allmänhet små. De sjelfständiga jordegendomarnas
antal utgör något mer än 100,000, och arealen odlad
jord uppgår, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, till
845,000 har, till följd hvaraf den odlade jorden å
hvarje lägenhet i medeltal utgör endast 8,4 har. –
Enligt förordn. af d. 19 Dec. 1864 är egostyckning
tillåten, med vilkor att hvarje lägenhet är så stor,
att tre fullvuxna och arbetsföra personer under
vanliga år deraf kunna påräkna säker utkomst och
bergning. Dervid bör likväl märkas, att en mängd i
förordningen fastställda formaliteter, till följd af
de med dem förenade kostnader och besvärligheter,
afhålla mången från att begagna sig af den utväg
till jordstyckning, som i förordningen medgifves. –
En följd af att jordegendomarna äro små och sålunda
åtkomliga äfven för mindre bemedlade jordbrukare är
att personer af allmogen ega omkr. 20,2 mill. har
jord (den icke odlade jorden inberäknad), medan
endast 2,4 mill. tillhöra adel och ståndspersoner. I
sammanhang dermed står jämväl det förhållande
att egaren af jorden i allmänhet är bosatt å sin
lägenhet och sjelf har dess förvaltning om händer
samt att lägenheten, äfven då ett motsatt förhållande
eger rum, förvaltas för egarens räkning och endast
undantagsvis i sin helhet utarrenderas. Deremot
är det vanligt, att smärre delar af en lägenhet
öfverlåtas till brukning åt s. k. landbönder
l. torpare, mot viss arbetsskyldighet till
sjelfva lägenheten samt särskilda afgälder i
spanmål m. m. Dessa torpare intaga i allmänhet en
sjelfständig och i ekonomiskt hänseende någorlunda
god ställning. – Jordbruket i F. var ursprungligen
svedjebruk. Då detta brukningssätt är skogsödande och
utarmar jorden, har man i lagstiftningsväg försökt
inskränka detsamma. Men icke dess mindre bedrifves
det fortfarande i betydlig, ehuru något minskad,
skala i östra delarna af landet. Två- och treskifte
är numera det vanliga brukningssättet. Ett rationelt
vexelbruk har först på senare tid införts å en del
större landtegendomar. – Den odlade jorden ökas genom
fortsatta sjösänkningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
