Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fano - Fans bibel. Se Djefvulsbibeln - Fant, Mikael - Fant, Johan Mikael - Fant, Erik Mikael - Fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fano, stad i den italienska prov. Pesaro e Urbino,
vid Adriatiska hafvet, nära Metauros mynning. 20,913
innev. (1878) i hela kommunen. Staden är omgifven af
gamla murar, och en af dess portar utgöres af en till
kejsar Augusti ära upprest triumfbåge. I äldsta tider
hette staden Fanum Fortunae och under kejsaretiden
Colonia Juia Fanestris.
Fans bibel. Se Djefvulsbibeln.
1. Fant, Mikael, prest, föddes d. 16 Aug. 1718
i Alfta socken, i Gefleborgs län. (Slägten
är ursprungligen finsk, från Fantas gård i
Österbotten.) F. blef student i Upsala
1732 och filos. magister 1743, prestvigdes 1746
samt anställdes s. å. som huspredikant hos
dåv. öfverståthållaren i Stockholm, frih. Fuchs.
1747 blef han e. o. hofpredikant och 1752 kyrkoherde i
Eskilstuna m. fl. församlingars pastorat, i Strengnäs
stift. Död d. 7 Nov. 1754. – F. skildras som en
allvarsam, och ärlig predikant. Åtskilliga af hans
predikningar äro offentliggjorda. Efter hans död
utkom Kristeliga betraktelser öfver samteliga sön-
och högtidsdagars evangelier (1760–62, utg. af
J. M. Fant, förf:s halfbroder).
2. Fant, Johan Mikael, prest, den föregåendes
halfbroder, f. i Alfta socken, i Gefleborgs
län, d. 14 Okt. 1735, aflade studentexamen
i Upsala 1751 och promoverades till filos.
magister 1758. Sedan han 1760 blifvit prestvigd,
kallades han s. å. till huspredikant hos
dåv. presidenten i Kommersekollegium frih. Karl
Rudenschöld, tjenstgjorde 1766 som ambassadpredikant
vid den beskickning, som i Köpenhamn afhemtade
kronprinsens brud, blef 1764 e. o. samt 1768 ordinarie
hofpredikant och förste pastor vid Lifdrabantkåren.
1772 utnämndes han till teologie doktor och domprost
i Vesterås och kallades 1796 enhälligt till
kyrkoherde i Leksands församling. 1802 utnämndes
han till prost. Såsom fullmäktig för Vesterås stifts
presterskap bevistade F. de fem riksdagarna
1778–1800 och var derunder trenne gånger medlem af
hemliga utskottet. Död i Leksand d. 27 Febr. 1813.
F. ansågs vara en af sin tids ypperste andlige talare.
Efter honom som mönster sökte de unge inom ståndet
att utbilda sig, och till deras tjenst utgaf han
(1783), under titeln "Anvisning att predika",
en bearbetning af K. Bastholms "Den geistlige
talekunst". Utom predikningar och tal utgaf han
derjämte Salighetens ordning, till de enfaldiges
tjenst (1799; flere gånger omtryckt). I sina yngre
år uppträdde F. äfven såsom vitter författare.
Några af hans skaldestycken äro tryckta i
sällskapet "Vitterleks" s. k. "Öfningar".
3. Fant, Erik Mikael, häfdaforskare, född
i Eskilstuna d. 9 Jan. 1754, son af ofvannämnde
Mikael och brorson till den föregående, i hvilken han
erhöll ett stöd och en vårdare, då fadern aflidit,
redan innan F. fyllt sitt första år. Vid tio
års ålder skickades han med informator till Upsala,
der han 1776 blef fil. mag. primus, s. å. e. o.
amanuens vid akademiska biblioteket, 1777 docent
i vältalighet, 1779 e. o. vice bibliotekarie och
1781 professor i historia. 1788 blef han, med
bibehållande af professuren, kyrkoherde i Alunda
och Morkarla, prestvigdes 1789, presiderade vid
prestmötet i Upsala 1802 och
blef teol. doktor vid kröningen 1800. 1816 fick
F. på egen begäran afsked med emeriti lön. Från
1793 till sin död var F. ledamot i komitéerna till
psalmbokens förbättring. Död d. 24 Okt. 1817. F. blef
1782 medlem af Vetenskapssocieteten i Upsala,
1793 af Vitterhetsakademien och 1797 af Skandinav.
litteraturselskabet i Köpenhamn. – F. var en
flitig forskare och egde en omfattande insigt
i fäderneslandets häfder. Redan innan han vann
filos. graden, hade han, tillika med G. G. Nordin,
börjat samla och granska källorna för vår äldre
historia och sedan att ur tryckta och otryckta
urkunder samla och redigera ett Corpus historicum
et diplomatum. Flere af F:s arbeten innehålla en
skatt af historiska uppgifter, men för att blifva
en häfdaforskare af högre rang saknade F. tvänne
vigtiga förutsättningar, i det han dels alltför
mycket litade på sitt utomordentliga, af en ofantlig
massa detaljer belastade minne, för att han icke
ofta nog skulle göra sig skyldig till misstag, dels
alltför mycket fördjupade sig i detaljer, för att
rätt kunna skilja mellan hufvudsak och bisak. Hans
stil var ej häller felfri, men lätt och flytande,
och särskildt utmärkte sig hans muntliga föredrag
för raskhet och lif. – Bland F:s många tryckta
skrifter intaga hans akademiska afhandlingar, 328
disputationer och 14 program, en vigtig plats. För
öfrigt märkas: Utkast till konung Gustaf Adolfs
historia (1784–85); Utkast til föreläsningar
öfver allmänna historien ifrån sextonde seculi
början (1786–1800); Handlingar till upplysning
af svenska historien (1789–1802); Fortsättning af
Lagerbrings Svea rikes historia (1794), omfattande
tiden 1457–97, sedermera i tre disputationer fortsatt
till Sten Sture d. y:s tid; Lärobok för begynnare
i allm. hist. (1802), flere ggr å nyo upplagd;
Utkast til Föreläsningar i Sv. hist. (1803–04);
Samlingar i svenska historien (1814); Chronologiskt
register öfver tryckta Handlingar i svenska historien
(1816–18, omfattande tiden till 1400); Scriptores
Rerum suecicarum Medii AEvi (1818; första delen);
uppsatser i Vetenskapssoc:s i Upsala samt i Vitt.-
Hist.- o. Antiqv. Akad:s handl. m. fl.
Fantasi (Grek. fantasia, af fantazein, göra
synbar), föreställningsförmåga, inbillningskraft;
diktningsgåfva; inbillning, infall, nyck, hugskott;
feberdröm; musikstycke utan bestämdt utpräglad form,
improvisation. – Fantasien är menniskans af omedelbar
varseblifning oberoende föreställningsförmåga,
så vidt genom denna för medvetandet framkallas
förnimmelser, som förut ej varit förnumna i denna
form. Sitt innehåll hemtar fantasien alltjämt från
den varseblifna (verkliga) verlden, och blott i
danandet af formen röjer sig andens sjelfständiga
lif. Det nya i formen ligger hufvudsakligen dels i
förstoring eller förminskning af det hela eller af
dess delar, dels i kombinationen mellan de särskilda
momenten. Fantasien kan vara dels afsigtlig, dels
oafsigtlig. Till den senare höra sådana yttringar af
föreställningsförmågan, som af den fantiserande tros
vara verklighet, såsom illusioner, hallucinationer,
visioner, deuteroskopi, dröm. Blifver ett dylikt
fantiserande under vaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
