Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familj - Familjebröder - Familjefideikommiss. Se Fideikommiss - Familjefördrag - Familjeråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utopistiska läror, som uppfattade barnauppfostran
såsom helt och hållet en statsangelägenhet. Sådana
åsigter hyllades af bl. a. Plato.
Bland öfriga familjeförhållanden må syskonförhållandet
särskildt nämnas. Aflägsnare stamförvandter kunna
ej gerna sägas tillhöra samma familj, endast samma
slägt. Då äktenskapet är familjens väsentligaste
moment, anses ofta egentligt familjeförhållande
till föräldrar och syskon upphöra genom
giftermål. Efter detta qvarstår till dessa endast
ett slägtskapsförhållande. (Om den juridiska sidan se
hänvisningarna från art. Familjerätt.) I dagligt tal
brukas ordet familj vanligen för att beteckna summan
af de menniskor, som lefva i familjeförhållande till
hvarandra. – 2. Inom naturalhistorien förstår
man med ordet familj sammanfattningen af alla de
naturföremål, som med afseende på vissa väsentliga
karakterer öfverensstämma med hvarandra och således
bilda genom naturlig frändskap väl begränsade grupper
af slägten, hvilka grupper man derför också kallat
naturliga familjer. En familj indelas vidare
i ordningar och i slägten med deras arter; flere
familjer bilda tillsammans klasser, serier o. s. v. Så
är t. ex. rödklöfvern, Trifolium pratense, en art af
slägtet Trifolium, som tillhör ordningen Trifolieae
af familjen Papilionaceae, hvilken åter hanföres
till klassen Rosiflorae af serien Calyciflorae
(enl. E. Fries’ naturliga system). 1. L. H. Å.
Familjebröder, ett ur franciskan-orden utgånget
ordenssamfund, som bildades 1354 af Gentili af
Spoleto. Det kom snart i upplösningstillstånd,
till följd deraf att påfven Innocentius VI ställde
detsamma fullständigt under franciskan-ordens
uppsigt, men erhöll nytt lif 1368; genom. Paolucci
af Foligno, Gentilis lärjunge. Medlemmarna, som höllo
på ett strängt iakttagande af ordensreglerna, buro
äfven namnen zoccolanti (emedan de begagnade träskor,
"zoccolo") samt eremitbröder och observanter. De hade
kloster i Tyskland, Spanien, Portugal och Österlandet.
Familjefideikommiss. Se Fideikommiss.
Familjefördrag, fördrag, som en familjs samtliga
medlemmar ingå med hvarandra rörande gemensamma
angelägenheter, t. ex. den fasta familjeförmögenhetens
nyttjande, föryttring och arf, förmynderskap,
giftermål o. s. v. Rätt att afsluta sådana
från den allmänna lagens bestämmelser undantagna
öfverenskommelser är i Tyskland, under vissa vilkor,
medgifven högadeln och det fordom riksomedelbara
ridderskapet. Inom de flesta regerande familjer
finnas dylika fördrag, men de hafva under tidens
lopp mist sin betydelse. Synnerligen bekant är
det s. k. bourbonska familjefördraget (se d. o.),
1761. – Familjefördraget i Åbo, den mellan Sverige
och Ryssland d. 30 Aug. 1812 i nämnda stad afslutade
allianstraktat, som genom en separat och hemlig
artikel, framkallad af den personliga vänskapen
mellan kejsar Alexander I och kronprinsen Karl Johan,
fick karakteren af ett familjefördrag mellan den i
Ryssland regerande dynastien Holstein-Gottorp och
huset Ponte-Corvo i Sverige. I den hemliga artikeln
förklarade sig de bägge kontrahenterna å ömse sidor
förbundna, "i händelse någon makt skulle söka störa
Sveriges eller Rysslands säkerhet och lugn, att lemna
hvarandra det understöd, som kan finnas nödvändigt
till att förekomma eller undertrycka förslag af så
fiendtlig beskaffenhet". Dessa bestämmelser afsågo
egentligen att tillförsäkra Karl Johans ätt en tryggad
besittning af den svenska tronen mot alla, inom eller
utom Sverige framträdande, restaurationsförsök till
förmån för den 1809 afsatte Gustaf IV Adolf eller hans
familj. Den genom Åbotraktaten grundade förtroliga
förbindelsen mellan Sverige och Ryssland bröts under
Krimkriget, då Sverige, genom November-traktaten
1855, slöt sig till Rysslands fiender, Frankrike och
England, samt mottog försäkran om dessa makters hjelp
mot hvarje angrepp af Ryssland.
Familjeråd (Lat. consilium propinquorum
l. necessariorum), jur., en i vissa land
af lagstiftningen påbuden församling af
familjemedlemmar till rådslag angående vissa
familjeangelägenheter. Detta institut hade
i romerska rätten, hvarifrån det hemtats, en
dubbel verksamhetskrets, dels såsom husfaderns
råd i husrätten, familjedomstolen, till hvilket råd
kallades icke blott slägtingar utan äfven vänner, dels
såsom biträde vid utöfvande af formynderskap. I denna
sistnämnda betydelse, hvilken ensam är af vigt för den
nyare lagstiftningen, har familjerådsinstitutionen
vunnit utveckling synnerligast i Frankrike (code
Napoléon, art. 405–416; code de procédure civile,
art. 882–889) och har derifrån upptagits i den
preussiska förmynderskapsförordningen af d. 5 Juli
1875. – Äfven i Sverige förekommer familjerådet
i fråga om utöfvandet af giftomannarätt och
formynderskap, om än dess sammansättning och
formerna för dess verksamhet ej äro för hvarje
fall till fyllest bestämda. Så är, vid utöfvande
af giftomannarätt, fader skyldig taga råd af
moder, men af ingen annan; moder, efter faders
död, af nästa fränder; och skall moder, om hon
vill utse giftoman efter sig, jämväl inhemta
råd af desse sistnämnde. (1734 års lag, G. B. 1:
2.) Huru aflägsnare frände skall vid utöfvande af
giftomannarätt taga annan frändes råd, inhemtas i
G. B. 1: 3. – I afseende på förmynderskap stadgas, att
fader, om han gått i annat gifte, skall taga barnets
mödernefränders råd i de mål, som angå deras välfärd
(Ä. B. 20: 1). Moder får efter faders död – dock
endast intill dess hon träder i nytt gifte – utöfva
formynderskap för barnen med nästa fädernefränders
eller nämnd medförmyndåres råd. – Enligt 1734 års
lag (Ä. B. 23: 1) ålåg öfvervakandet af förmyndarens
förvaltning af den omyndiges medel nästa fränder;
familjerådet, som deruti hade sin mest praktiska
betydenhet, kunde hvarje år fordra räkenskap af
förmyndaren och var skyldigt att minst hvart tredje år
granska sådan räkenskap. Numera (sedan 1845) har detta
öfvervakande blifvit ett kommunens åliggande; dock
stadgar ännu den i dessa frågor gällande k. förordn.
d. 24 Sept. 1861, att den omyndiges fränder ega att
taga del af förmyndareräkningen och, om de finna,
att förmyndaren ej rätteligen förvaltat den omyndiges
egendom eller att han bör ställa säkerhet för de
medel, som hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
