Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faiaker l. Feaker - Faiax, grekisk talare och statsman - Faiblesse - Faidherbe, Louis Léon César, fransk general - Faidon - Faidra - Faidros - Faïence. Se Fajans. - Failly, Pierre Louis Charles Achille de, fransk general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välvilligaste mottagande och understöd, sedan han,
såsom skeppsbruten och i fullkomligt utblottadt
tillstånd, anträffats på stranden af Alcinous’
dotter Nausikaa. Äfven de hemvändande argonauterna
blefvo, enligt en yngre saga, gästvänligt mottagna af
Alcinous. Regeringssättet hos faiakerna var, likasom i
öfriga homeriska stater, patriarkaliskt. Styrelsen
fördes af konungen i samråd med landets stormän,
hvilka tillika utgjorde konungens dagliga umgänge
och såsom hans gäster delade festglädjen i det af
underbar prakt skimrande konungapalatset. Äfven
religionen öfverensstämde med den helleniska, och
såsom hufvudgudomligheter nämnas Zevs, Poseidon,
Hermes och Athene. Faiakernas konstflit intog
en hög ståndpunkt; men sjöfart var det egentliga
näringsfånget, och deras skepp hade den underbara
egenskapen att utan åror eller roder samt äfven i
mörker och töcken hastigt och ofelbart tillryggalägga
sin väg. I hvarje afseende betecknas de såsom gudarnas
synnerliga älsklingar, hvilka, afskilda från andra
folk, åtnjöto en lycklig och med lifvets goda rikligen
välsignad tillvaro. Scherias geografiska läge kan
icke med ledning af några hos Homerus förekommande
uppgifter bestämmas. Visserligen hafva grekerna
sjelfva ansett det vara samma ö, som sedermera hette
Kerkyra (nu Korfu); men sannolikt var faiakernas
land och folk intet annat än en fri skapelse af
skaldens fantasi, ett fornhelleniskt Utopien.
A. M. A.
Faiax, grekisk talare och statsman i Athen under det
peloponnesiska kriget (431–04 f. Kr). Med afseende på
sin politiska ståndpunkt slöt han sig närmast till
den något äldre Nicias och var till följd deraf
Alcibiades’ motståndare. År 422 f. Kr. deltog han i
en beskickning till Sicilien, hvars ändamål var att
i Athens intresse åstadkomma en sammanslutning af
Siciliens öfriga städer mot Syrakusa. Möjligen var
han äfven invecklad i den komplott, genom hvilken
Alcibiades kort före den stora expeditionen till
Sicilien (415) lyckades från sig afvända faran att
landsförvisas genom s. k. ostracism, hvilket öde i
stället till allas öfverraskning drabbade demagogen
Kleobulos. A. M. A.
Faiblesse [fäbläss], Fr. (af faible, svag, af
Lat. flebilis, beklagansvärd), svaghet.
Faidherbe [fäderb], Louis Léon César, fransk
general, f. 1818, började 1844 sin militära bana
som ingeniörlöjtnant vid hären i Alger, der han
med utmärkelse deltog i kriget mot kabylerna och
stannade till 1852. Sistnämnda år kommenderades han,
som öfverste, till Senegal, hvars guvernör han blef
1854. Till följd af sjuklighet frånträdde han sin
befattning (1861), men befanns snart oumbärlig för
koloniens bestånd och skötte dess ledning till 1865,
då han, som 1863 blifvit brigadgeneral, erhöll befäl
i Alger. Under fransk-tyska kriget utnämndes han i
Nov. 1870 af diktatorn Gambetta till befälhafvare
öfver nordarmén, efter Bourbaki. Snart samlade
han de spridda qvarlefvorna af hären och angrep
med dem tyskarna vid La Halue, d. 23–24 Dec. Den 2
och 3 Jan. 1871 kämpade han, vid Bapaume, ånyo med
tyskarna, men i detta slag, liksom vid La
Halue, förblef segern oafgjord. Kort derefter,
d. 19 Jan., blef F., vid S:t Quentin, fullständigt
slagen af Göben. Den 8 Febr. 1871 blef han medlem
af nationalförsamlingen, men nedlade sitt mandat
efter en kort tid. S. å. blef han åter vald, men
utträdde äfven denna gång snart ur församlingen. 1879
blef han senator. 1874 deltog han i arkeologiska
kongressen i Stockholm. Bland hans skrifter må nämnas
Notice sur la colonie du Sénégal (1859), Chapitre de
géographie sur le nord-ouest de l’Afrique (1865), Base
d’un projet de réorganisation d’une armée nationale
(1871), La campagne de l’armée du Nord (1871, ny
uppl. 1872). Collection complète des inscriptions
numidiques (lybiques) (1870), Epigraphie phénicienne
(1873), Le Zénaga des tribus sénégalaises (1877).
C. O. N.
Faidon, Lat. Phaedo, från Elis, en af
Sokrates’ hängifnaste lärjungar, friköptes
på dennes föranstaltande ur ett förnedrande
slafveri. Efter Sokrates’ död (399 f. Kr.) återvände
han till sitt fädernesland och upprättade der en
filosofisk skola, hvilken sedermera förlades till
Eretria. Hans minne är i synnerhet fäst vid den
berömda, efter honom uppkallade dialog, i hvilken
Plato låter Sokrates utveckla läran om själens
odödlighet. F. uppgifves vara författare till några
numera förlorade dialoger, hvilka icke skola saknat
förtjenst, men om hvilkas äkthet man redan i forntiden
hyste tvifvel. A. M. A.
Faidra, Lat. Phaedra, Grek. hjeltes., en dotter
af konung Minos på Kreta och Pasiphaë, syster till
Ariadne och förmäld med Thesevs. Hon upptändes af
häftig kärlek till sin styfson Hippolytos, och
då denne ej besvarade hennes böjelse, hämnades
hon genom att hos Thesevs ananklaga honom för
samma slags brottslighet. Till följd deraf uttalade
Thesevs en förbannelse öfver sin son och anropade
Poseidon om utförande af straffet. Före eller efter
Hippolytos’ deraf föranledda död förkortade F. sitt
lif medelst hängning. Hennes lidelsefulla kärlek
och tragiska slut äro af Euripides skildrade i det
ännu bibehållna sorgespelet "Hippolytos". Seneca
och i nyare tider Racine hafva äfven gjort detta
ämne till föremål för dramatisk behandling.
A. M. A.
Faidros, Lat. Phaedrus, två grekiska filosofer.
1. Sokratiker, Pythokles’ son, omfattades med mycken
välvilja af Plato, hvilken efter honom uppkallat en
bland sina dialoger. Äfven i dialogen "Symposion"
är F. en hufvudperson. Några skrifter af F. äro
ej bekanta. – 2. Epikuré, Ciceros samtida och
hufvudman för den epikureiska skolan i Athen. Af hans
skrift Om gudarna har ett stycke återfunnits i de
halft förkolnade herkulanska bokrullarna, hvilket
ådagalägger, att detta arbete varit en hufvudkälla
för Ciceros "De natura deorum". A. M. A.
Faïence. Se Fajans.
Failly [faji], Pierre Louis Charles Achille de, fransk
general, f. 1810, ingick 1826 uti infanteriet,
blef 1851 öfverste, 1854 brigadgeneral och 1855
divisionsgeneral. Såväl i Krimkriget (1853–56)
som i italienska fälttåget (1859) deltog han med
utmärkelse, och 1867 anförde han den franska kår,
som besegrade Garibaldis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
