Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Euphorbiaceæ Juss., bot. - Euphorbium. Se Euphorbia - Euphranor, grekisk konstnär från Isthmos - Euphrasia officinalis, Ögontröst, bot. - Euphrosyne l. Eufr-, Grek. ("den glädtiga") - Euphuism (Eufuism) - Eupolis l. Evp-, lustspelsförfattare i Athen - Eupompus, grekisk målare - Eurasier, Eng. eurasians, antropol. - Eure, biflod till Seine - Eure, depart. i norra Frankrike - Eure-et-Loire, depart. i nordvestra Frankrike - Eurelius, G. Se Dahlstjerna - Eurén, Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synas vara familjens centrum. Hithörande växter äro
träd, buskar eller örter, vanligen rika på mjölksaft,
hvilken i de flesta fall är särdeles skarp, ofta
till den grad, att densamma utöfvar en ytterst
häftig, giftig verkan. Beryktad i detta hänseende
är Hippomane Mancinella L., "Mancinellaträdet",
i Vestindien, som onekligen är mycket giftigt, men
hvars verkningar blifvit mycket öfverdrifna. Bland
de giftigare inom familjen förtjena framhållas Hura
crepitans L. (Brasilien), Excoecaria Agallocha
L. (Ostindien) och Croton Tiglium L. (Ostindien). Men
jämte de giftiga finnas andra euphorbiaceer, som
äro aromatiska och bittra, t. ex. flere Crotonarter,
hvilka lemna den värderade Kaskarillbarken. Slägtet
Jatropha eller Manihot utmärker sig genom en ymnig
stärkelsehalt i sina förtjockade rotknölar, hvilka
användas till föda. Af Aleurites triloba erhålles,
ur frukterna, en riklig mängd olja, liksom äfven ur
fröna af Ricinus communis L., den bekanta laxeroljan
"Ricinolja". Crozophora tinctoria och den svenska
Mercurialis perennis L. innehålla ett blått
färgämne. Kautsjuk fås ur mjölksaften af Siphonia
elastica m. fl. O. T. S.
Euphorbium. Se Euphorbia.
Euphranor, grekisk konstnär från Isthmos
omkr. midten af 300-talet f. Kr., var verksam som
målare och bildhuggare samt arbetade – enl. Plinii
berättelse – i brons och marmor, utförde kolosser och
ciselerade bägare samt skref böcker öfver symmetri och
färglära. Bland hans plastiska verk nämnes i synnerhet
en karakteristisk staty af Paris. Som målare synes
E. hafva älskat en kraftig formgifning, ty sjelf skall
han hafva yttrat om en af honom målad Theseus, att
hans hjelte såg ut, som vore den uppfödd med oxkött,
då deremot en Theseus af Parrhasius tycktes endast
hafva fått rosor till näring.
Euphrasia officinalis, Ögontröst, bot., väl bekant
liten ört af nat. fam. Personatae, kl. Didynamia,
L. Dess svenska namn härleder sig deraf att örten
fordom stått i stort anseende såsom verksam mot
ögonsjukdomar. S. A.
Euphrosyne l. Eufr-, .Grek. ("den glädtiga"). 1. En
af de tre gratierna. Se Chariter. – 2. Pseudonym. Se
Nyberg, Julia Kristina.
Euphuism (Eufuism), benämning på en i slutet
af 16:de och förra hälften af 17:de årh. inom
Englands literatur gängse smakriktning, hvilken
fann sitt uttryck i långsökta, antitetiska
vändningar och spetsfundiga, uppskrufvade
qvickheter. Euphuismen, som erhöll sitt namn
efter John Lilys roman Euphues, or anatomy of wit
(1580), framträdde hufvudsakligen hos den tidens
dramatiska författare, särskildt i samtal om kärleken,
och t. o. m. Shakspeare skattade åt denna osunda
riktning (jfr t. ex. Beatrices och Benedikts samtal i
"Mycket väsen för ingenting"). Äfven vid den lärda
drottning Elisabets hof var samtalstonen genomsyrad af
euphuism. Närslägtade med euphuismen voro marinismen
("concetti"-manéret) i Italien, gongorismen (den
s. k. "estilo culto") i Spanien, "le style précieux"
(Ronsardska skolan: "la Pleiade") i
Frankrike och andra schlesiska (Lohensteinska) skolan
i Tyskland med dess afläggare i Sverige (Gunno
Dahlstjerna m. fl.).
Eupolis l. Evp-, lustspelsförfattare i Athen under
senare hälften af 5:te årh. f. Kr. E., hvilken
redan vid sjutton års ålder skall hafva uppfört
sitt första drama, räknas vid sidan af sin samtida,
den ännu berömdare Aristophanes, såsom den,
hvilken bragt den s. k. "äldre komedien" till dess
fulländning. Hans lustspel prisas högeligen af de
gamle för sin fantasi-rikedom, elegans och bitande
qvickhet, men sägas tillika hafva röjt väl mycken
benägenhet för smädelusta och grof sinlighet. De
bibehållna fragmenten (af ungefär femton stycken)
tyckas dock icke röja dessa fel i någon högre
grad än den attiska komedien i allmänhet. E. och
Aristophanes voro en tid förenade genom varm
vänskap och berättas hafva gemensamt utarbetat
åtskilliga stycken. Detta vänskapsförhållande
förbyttes dock sedermera i en missämja, hvilken
äfven inom deras dramatiska författareskap gaf
sig luft i de bittraste personliga utfall. E. dog
före det peloponnesiska krigets slut (404 f. Kr.).
A. M. A.
Eupompus (Grek. Evpompos), grekisk målare
från Sikyon, omkr. 400 f. Kr., var Pamphilus’
lärare och stiftade den sikyonuska målareskolan,
hvilken,liksom Polykletus inom skulpturen, i
synnerhet lade vigt på en vetenskapligt grundad
konstuppfattning.
Eurasier, Eng. eruasians [juräsjöns], antropol., i
Ostindien benämning på en ljuslett menniskoras,
som uppstått genom blandning af européer och
hinduer. De manliga medlemmarna af denna folkstam
användas ofta i regerings- och jernvägsbyråerna,
men de äro föga energiska och åtnjuta intet anseende
bland de infödde. Några få sysselsätta sig med
åkerbruk. Eurasiernas antal uppgår i Bengalen till
omkr. 20,000 och i hela Ostindien till omkr. 100,000
personer.
Eure [ör]. 1. Biflod till Seine, rinner upp
i depart. l’Orne (le Perchc) och faller från
venster sida ut i Seine omkr. 2 km. ofvanför
Pont de l’Arche. Längd 226 km. (30 mil). – 2. Depart.
i norra Frankrike, omfattande sydöstra
Normandie. Arealen 5,958 qvkm. (108,2
qv.-mil). 373,630 innev. (1876). Departementet
är ett till Seines flodområde hörande slättland,
med tämligen fuktigt klimat, och ett af Frankrikes
bästa spanmålsdistrikt. Liflig industri i såväl
manufaktur- som metallvaror. Hufvudstad: Evreux.
Eure-et-Loire [ör -e- låar], depart. i nordvestra
Frankrike, bildadt af delar af de forna landskapen
Orléanais, Normandie och Ile de France. Arealen
5,874,3 qvkm. (106,7 qv.-mil). 283,075
innev. (1876). Norra delen hör till Seines,
södra delen till Loires flodområde. Åkerbruket,
som står på en hög ståndpunkt, lemnar spanmål till
utförsel. Hufvudstad: Chartres.
Eurelius, G. Se Dahlstjerna.
1. Eurén, Gabriel, ämbetsman och öfversättare,
född i Karlstad d. 19 Sept. 1768, blef 1783 student
i Upsala, 1794 protokolls-sekreterare uti Inrikes
civil-expeditionen, 1795 kanslers-sekreterare vid
Upsala universitet och 1803
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
