Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estland, en af Rysslands tre Östersjöprovinser - 1. Estlander, Jakob August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rysslands. E. har sin egen, hvart tredje år
sammanträdande, landtdag, i hvilken endast godsegarna
äro representerade. I administrativt hänseende
lyder E., jämte Livland och Kurland, under
generalguvernören i Riga och är deladt i fyra kretsar,
Harrien, Jerwen, Wiek och Wierland. I E. sjelft
följer man en gammal indelning i 12 "hakendistrikt":
Öst-, Syd- och Vest-Harrien, Allentacken, Land-
och Strand-Wierland, Vaivara, Öst- och Syd-Jerwen,
Land-, Strand- och Insular-Wiek. E. har fem städer:
Reval (guvernementstad), Wesenberg, Weissenstein,
Hapsal och Baltischport, samt två köpingar:
Leal och Kunda. Kyrkosocknarnas antal är 47 och
herregodsens 508. E:s vapen är tre liggande blå
lejon i guldfält. Allra största delen af befolkningen
bekänner sig till den evangelisk-lutherska läran. I
städerna finnas grekiska och romerska katoliker
samt judar. Kyrkostyrelsen är öfverlemnad åt ett
provinskonsistorium för de Baltiska provinserna
och ett särskildt konsistorium i Reval. Tyska
språket användes i umgänget och den högre
undervisningen. Först i nyaste tid har ryskan börjat
göra tyskan platsen stridig. Den stora massan på
landet talar estniska. På öarna och några sträckor
af kusten talas en svensk dialekt.
E., som utgör endast en del af den estniska
folkstammens ursprungliga område (jfr Ester),
var sedan 11:te årh. utsatt för härnadståg
af danske konungar, hvilka der sökte införa
kristendomen. Valdemar Sejr eröfrade en del af E. på
ett korståg, 1219, och grundlade biskopsstiftet
Reval. Då infödingarna ständigt gjorde uppror, och
landets besittning medförde oupphörliga stridigheter
med Svärdsriddareorden, som innehade Livland, sålde
Valdemar Atterdag 1346 E. för 19,000 mark silfver till
Tyska orden, med hvilken Svärdsriddarnas (sedan 1237)
var förenad. Under mer än tre hundra år sammanföll
E:s historia med Livlands. Då Svärdsriddareorden
icke kunde skydda E. mot ryssarna, vände sig
härmästaren G. v. Kettler till Gustaf Vasa med
anhållan om hjelp (1558). Då hvarken Gustaf eller
Erik XIV ville gå in på hans öfverdrifna anspråk,
afbrötos underhandlingarna, men Erik lofvade staden
Reval, på dess begäran, skydd mot vilkor att staden
gåfve sig under Sverige (1561). Rådet i Reval samt
ombud från menigheterna och ridderskapet i Harrien
och Wierland beslöto att underkasta sig svenska
kronan. Men Sverige måste i förhärjande krig med Polen
och Ryssland kämpa om väldet i E., till dess Gustaf
II Adolf lyckades för en lång tid befästa det svenska
herraväldet i Östersjöprovinserna. Bönderna hade under
medeltiden i förnyade uppror sökt värna sin frihet mot
landets eröfrare, de tyske riddarna, men besegrades
gång på gång och råkade i lifegenskap. Under
svenska väldet förbättrades deras ställning,
derigenom att deras tjenstskyldigheter begränsades,
godsherrarnas kriminella domsrätt upphäfdes och
bönderna fingo deltaga i lagskipningen. Karl XI
förberedde lifegenskapens upphäfvande, genom att låta
uppsätta s. k. "wakkenbücher", i hvilka böndernas
afgifter och dagsverksskyldigheter uppskattades och
till sina belopp bestämdes.
Men genom det stora nordiska kriget (1700–21) afbröts
detta befrielseverk. 1710 kom E. i ryssarnas händer,
då Reval och estländska ridderskapet kapitulerade
med tsaren. Genom freden i Nystad, 1721, afträddes
det formligen till Ryssland. Ryska regeringen gjorde
ingenting för bönderna. Allt återgick småningom
till det gamla. Böndernas tjenstskyldigheter ökades
å nyo godtyckligt, och godsherrarna återfingo
sin domsrätt. Det långvariga krigets elände hade
förslöat befolkningen och gjort den likgiltig för
sitt öde. Först genom en ukas af 1804 förbättrades
allmogens ställning, och genom en ukas af 1816
påbjöds lifegenskapens afekaffande inom en tid af
fjorton år. Under de senaste årtiondena har äfven
dagsverksskyldigheten blifvit aflöst och en mängd
bönder har blifvit sjelfegande.
1. Estlander, Jakob August, finsk universitetslärare,
född i Lappfjärds socken, Vasa län, d. 24 Dec. 1831,
blef 1848 student vid Helsingfors universitet, 1853
filos. magister och 1856 medicine kandidat. Sedan
han 1856–57 tjenstgjort vid Serafimerlasarettet
i Stockholm och 1857–58 bestridt anatomie
prosektorstjensten vid universitetet i Helsingfors,
blef han 1858 medicine licentiat och 1860 professor
i kirurgisk klinik vid nämnda högskola. Kort
derefter, sistnämnda år, promoverades han till
med. och kir. doktor. 1875 invaldes han bland
stadsfullmäktige i Helsingfors, och 1877 utsågs han
till vice ordförande för denna korporation. Vid Upsala
universitets jubelfest 1877 blef han hedersdoktor
i filosofiska fakulteten, och 1879 upphöjdes han i
finskt adligt stånd. – E. företog vid olika tillfällen
vidsträckta studieresor (1858–59 till Sverige,
Danmark, Frankrike, England och Skotland; 1860 till
Sverige, Danmark och Tyskland; 1862 till Tyskland,
Frankrike och England; 1871 till Tyskland och
Österrike samt 1873 till Sverige, Danmark, Tyskland,
Österrike och Ryssland), hvarjämte han vid åtskilliga
internationella kongresser och festliga tillfällen
af kulturhistorisk betydelse representerat den
finska högskolan (t. ex. vid universitetsjubelfesten
i Leiden 1875, medicinska kongressen i Filadelfia
1876, oftalmologiska kongressen i New York s. å. och
jubelfesten i Upsala 1877). E. afled d. 4 Mars 1881
i Messina, i hvars milda luftstreck han sökt bot för
sin genom öfveransträngning uppkomna ohelsa. Bland E:s
många skrifter, hvilka omfatta så väl kirurgi som
oftalmologi, må här nämnas: Om det relativa värdet af
de olika behandlingsmetoderna för organiska strikturer
i urinröret (Akad. afh. 1859), Om "le mal perforant
du pied" (i "Nordiskt med. arkiv", bd II, 1870), Ueber
brand in den unteren extremitäten bei exanthematischen
typhus (i "Archiv für klinische chirurgie", bd XII,
1870; i "Finska läkaresällskapets handl." s. å. under
titeln: "Om brand i de nedre extremiteterna efter
tyfus"), Några iakttagelser angående sarkomernas
temperatur (i "Nord. med. arkiv", 1877); Méthode
d’autoplastic de la joue ou d’une lèvre par un
lambeau emprunté a l’autre lèvre (i "Revue mensuelle
de médicine et de chirurgie", 1877); Den antiseptiska
behandlingens inverkan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
