Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelhardt, Konrad - Engelhart, Johan Henrik - Engelholm - Engelmann, Wilhelm - Engelsberg - Engelsburg - Engelska folksången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vigtiga fynd, som der gjorts. 1864 blef han fördrifven
från Flensborg, gjorde derefter gräfningar i tvänne
mossar på Fyen och blef 1868 sekreterare i "Det
nordiske oldskriftsselskab", i hvars "Årböger" han
offentliggjort flere betydande afhandlingar rörande
nordisk arkeologi. 1879 blef han filos. hedersdoktor
i Köpenhamn. E. Ebg.
Engelhart, Johan Henrik, universitetslärare, prest,
föddes i Göteborg d. 17 Okt. 1759, blef 1776 student
i Lund och promoverades 1778 till filosofie
doktor. Sedan han 1780 blifvit medicine doktor,
företog han en utländsk studieresa, från hvilken han
återkom 1786. Under tiden, 1784, hade han blifvit
befordrad till adjunkt i medicinska fakulteten i Lund
och till anatomie prosektor. 1787 blef han lektor
i medicin och anatomi vid Göteborgs gymnasium samt
utnämndes 1788 till professor i praktisk medicin vid
universitetet i Lund. 1815 prestvigdes han och tog
1816, då han utnämndes till kyrkoherde i Fellingsbro,
afsked från sitt professorsämbete. Död i nämnda
socken d. 24 Okt. 1832. "Under sin kraftigare ålder
var E. en af Lunds universitets mest framstående
lärare. Mångsidigt utrustad, hade han inom sin
vetenskap tillegnat sig höjden af sin samtids
bildning och i vissa fall äfven gått utöfver dess
ståndpunkt. Enligt uppgift har han varit förf. till
det utlåtande af medicinska fakulteten i Lund rörande
orsakerna till kronprinsen Karl Augusts död 1810,
hvilket utgör ett så talande bevis om den höga
ståndpunkt, på hvilken de medicinska vetenskaperna
vid denna tid befunno sig vid universitetet. E. var
den egentlige befrämjaren af den förening af
de medicinska och teologiska studierna – den
s. k. prestmedicinen –, som under en kort tid ansågs
böra blifva af så stort gagn." Utom åtskilliga
akademiska disputationer författade E. Bref från
Edinburgh om James Hamiltons samlade rön om nyttan af
svettning i vattusot (i "Läkaren och naturforskaren").
Engelholm, sjöstad i Kristianstads län, på gränsen
mellan Bjäre och Södra Åsbo härad, på högra stranden
af Rönneån, 3,6 km. (1/3 mil) från dennas utlopp i
Skelderviken. Dess egor omfatta 322 har (653 tnld);
stadsplanen upptager omkr. 21 har (42,5 tnld). De
stora flygsandsfält, hvilka förr från n. och v. hotade
staden med förstörelse, äro numera förvandlade till
skyddande och förskönande skogsplanteringar. Stadens
förnämsta byggnader äro elementarläroverkets hus,
länslasarettet, stationshuset och kyrkan, hvilken
sannolikt är uppförd i början af 1500-talet (den
restaurerades 1867). Folkmängden uppgick 1879 till
2,097. Staden eger ett treklassigt elementarläroverk,
en folkskola, en skogsskola, sparbank (sedan 1865),
afdelningskontor af Skånes enskilda bank samt
länslasarett och kurhus (för N. och S. Åsbo samt Bjäre
härad). Näringsgrenarna äro de vanliga. Sedan 1876
står staden i samband med det svenska jernvägsnätet
genom Engelholm–Landskrona-banan. Stadens hamn
ligger vid Rönneåns utlopp och fullbordades 1856;
samtidigt upprensades äfven ån på en sträcka af 2
mil, till Sönnarslöfs bro. Handeln har under de sista
åren varit ganska liflig och företrädesvis omfattat
spanmål, hvaraf 1870 exporterades 667,397 kbf., det mesta till
utrikes ort. 1878 ankommo 126 och afgingo 120
fartyg. Antalet i E. hemmahörande fartyg var 1878
7 med 167 tons drägtighet. Antalet handlande var
s. å. 22, handtverkare 100 och fabriker 4 med 1,970
kr. tillverkningsv. – I kyrkligt afseende är E:s
stadsförsamling annex till Munka-Ljungby, Lunds
stift, Norra Åsbo kontrakt. – E. nämnes ej förr än
på 1500-talet. Dessförinnan fanns n. om. Rönneåns
utlopp, vid Luntertun, en handelsplats, äfven då
kallad Luntertun, hvars innevånare af Kristian
II ålades att flytta till det nuvarande E.,
som fick stadsprivilegier 1516. Dessa upphäfdes
dock redan 1547, hvarefter fyra års skattefrihet
lofvades åt dem af E:s borgare, som ville nedsätta
sig i Landskrona. Under nordiska sjuårskriget
(1563–70) brändes E., 1565, af svenskarna, och
d. 26 April 1678 af danskarna. 1675 återfick
E. sina stadsprivilegier, och 1767 erhöll det
egen jurisdikiton.
Engelmann, Wilhelm, tysk bokhandlare och bibliograf,
f. 1808 i Lemgo, d. 1878, öfvertog 1847 sin faders
förlagsaffär i Leipzig och utvidgade denna till
en af Tysklands mest betydande, särskildt inom det
vetenskapliga området. Sin förnämsta betydelse hade
E. såsom bearbetare och utgifvare af fackkataloger
öfver åtskilliga grenar af literaturen efter 1750,
hvilka arbeten, till en del grundande sig på Enslins
och Löfflunds likartade publikationer, i afseende
på fullständighet och tillförlitlighet anses
öfverträffa alla sina föregångare. De vigtigaste äro
Bibliotheca classicorum et graecorum et latinorum
(en omarbetning af Enslins 1817 utgifna liknämnda
arbete; 7:de uppl. 1858), Bibliothek der schönen
wissenschaften (1837–45), Bibliotheca geographica
(1858), Bibliotheca historico-naturalis (1846),
Bibliotheca zoologica (1861, i förening med
W. Carus), af hvilka det sistnämnda förtecknar
(utom den tyska) äfven den skandinaviska,
holländska, engelska, franska, italienska och
spanska zoologiska literaturen, medan E:s öfriga
bibliografiska arbeten hufvudsakligen inskränka sig
till den tyska literaturens alster. Dessutom utgaf
E. Daniel Chodowieckis sämmtliche kupferstiche (1857,
Nachträge und berichtigungen 1860) och började (1870)
en ny bearbetning af "Naglers künstlerlexikon"
(under red. af Jul. Meyer).
Engelsberg, egendom i Vester-Våla socken,
Gamla Norbergs härad och Vestmanlands län,
vid Strömsholms kanal och Norbergsån, mellan
sjöarna Snyten och Åmänningen. 2 73/80 mtl. Godset
utgöres af landtegendom, stångjernsbruk, masugn,
qvarn, såg och tegelbruk. Tillverkningen uppgick
1871 vid två härdar till 5,011 ctr (omkr. 213,000
kg.) stångjern; vid masugnen blåstes 39,614 ctr
(omkr. 1,700,000 kg.) tackjern jämte 1,125 ctr
(omkr. 48,000 kg.) gjutgods. Bruket lär hafva fått
privilegier redan 1597. Sedan 1825 har E. tillhört
slägten Timm, inom hvilken åtminstone en del af
egendomen är fideikommiss.
Engelsburg, tysk, af äldre svenska författare ofta
använd, benämning på Castello di S. Angelo i Rom. Se
San Angelos borg.
Engelska folksången (God save the king, riktigare:
God save our lord the king eller God
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
