Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emerson, Ralph Waldo, amerikansk författare och Amerikas störtsa filosofiska snille - Emery, Jacques André, fransk teolog - Emesa - Emetica - Emetin - Emeute. Se Emöt. - Emfas - Emfysem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller det i menniskonaturen inneboende
gudsmedvetandet öfver bibeln. I nära samband
med "transcendentalismen" stodo de filantropiska
sträfvanden, hvilka sedermera ledde till slafveriets
afskaffande. E. blef på tänkandets område den
förnämste representanten för denna rörelse. De första
resultaten af hans studier öfver menniskonaturen
voro Man thinking (1837), Literary ethics (1838)
och Nature (1839; "Naturen", 1855), en högstämd och
formfulländad framställning af hans idealistiska
uppfattning af menniskans förhållande till
naturen, och hvilken liksom gifver nyckeln till hans
verldsåskådning. – Gemensamt med Margarethe Fuller
(grefvinnan Ossoli) redigerade han 1840–44 tidskriften
"The Dial", ett organ för ofvannämnda rörelse,
hvilket mäktigt bidrog till nedbrytandet af många
fördomar och till utbredandet af en högre uppfattning
af menniskolifvets vigtigaste frågor. 1841 utgaf
E. The method of nature och Man the reformer,
i hvilket senare arbete han gifver ett storartadt
uttryck åt sin tro på personlighetens rätt och pligt
samt på hennes framåtskridande. I England höll han
1848 föreläsningar öfver "The mind and manners of the
nineteenth century" och utgaf sedermera, under titeln
Representative men (1849 och 1850; "Representanter
af menskligheten", 1862; 2:dra uppl. 1875), sju af
dessa föredrag, som öfversatts på många språk. Bland
hans öfriga arbeten må nämnas English traits (1856;
"Engelska karaktersdrag", 1875), Conduct of life
(1860), Oration on the death of president Lincoln
(1865), Society and solitude (1870), en Introduction
till Goodwins öfversättning af Plutarchi "Moralia"
(1871), Parnassus, selected Poems (s. å.) och
fyra samlingar Essays (1841, 1844, 1870, 1871)
samt åtskilliga artiklar i "Unitarian review" och
"Index". – Det för E:s författareskap kännetecknande
är hans djupa tro på menniskonaturens förmåga att
utveckla sig till det goda och hans starka betonande
af personlighetens rätt till fri utveckling. Den
högsta auktoriteten är, enligt hans åsigt, förnuftet,
men detta uppfattar han icke blott såsom förstånd,
utan äfven såsom känsla och samvete. Organet för
inhemtandet af religiös kunskap är för honom icke
reflexionen utan intuitionen, förnuftsåskådningen. E:s
framställningssätt är icke systematiskt, utan fastmera
aforistiskt, samt till följd af uttryckets korthet och
knapphet stundom svårfattligt. Stilen är alltid ädel,
ofta poetisk. A. F. Å.
Emery [-meri], Jacques André, fransk teolog, f. 1732,
d. 1811, blef 1782 utsedd till föreståndare för
seminariet Saint-Sulpice. Bland hans skrifter, som
åtnjuta högt anseende af det franska presterskapet,
förtjena nämnas: Esprit de Leibnitz (1772 och 1804),
Principes de Bossuet et de Fénelon sur la souveraineté
(1791), Moyens de ramener l’unité catholique dans
l’église (1802) och Pensées de Descartes (1811).
Emesa, i forntiden stad i Celesyrien, vid floden
Orontes. Det var ursprungligen hufvudstad i ett
sjelfständigt rike, Aram Soba, och lades af Caracalla
(211–17) under Rom. I E. fans ett berömdt tempel,
helgadt åt den syriske solguden Elagabal. 272 segrade
Aurelianus der öfver Zenobia. 1099 eröfrades staden
af korsfararna,
men omkr. ett årh. senare kom den i mongolernas, sedan
i mamlukernas och slutligen i turkarnas våld. Dess
nuvarande namn är Höms (Hims).
Emetica (af Grek. emein, kräkas), kräkväckande
medel, kräkmedel, med., sådana ämnen, hvilka förorsaka
uttömning af magsäckens innehåll uppåt och för detta
ändamål begagnas. Kräkningen kan förorsakas antingen
genom medlets omedelbara retning af magsäckens
slemhinna och den deraf föranledda sammandragningen
af magsäcken, hvarigenom dennes innehåll pressas upp
genom matstrupen och uttömmes genom munnen, eller
ock genom inverkan medelst blodet på de nerver,
som råda öfver magsäckens samt tarmkanalens rörelse
och sammandragning (såsom i de fall då kräkning
uppstår efter eller genom insprutning af kräkväckande
lösningar under huden å någon från magsäcken aflägsen
kroppsdel). – De oftast begagnade kräkmedlen
hafva varit kräksalt (Tartarus stibico-kalicus,
"kräk-vinsten") och pulver af kräkroten (Radix
Ipecacuanhae) samt koppar- och zinkvitriol (koppar-
och zink-sulfater). Ännu för 3–4 decennier tillbaka
bedrefs ett stort missbruk med kräkmedlen, i det
de ofta intogos äfven för ringa illamående, "om
tungan var belagd". Man har anledning att antaga,
att månget magsår uppkommit genom oförsigtigt bruk
af kräkmedel, hvarför också dessa under senare
tider alltmera sällan komma till användning.
O. T. S.
Emetin, kem. farmak., en alkaloid, som förekommer
i flere slag af kräkrot, såsom den officinella
Cephaëlis Ipecacuanha Wikd. och de icke officinella
Richardsonia scabra S:t Hil., Psychotria emetica
L., Ionidium Ipecacuanha Vent. och I. indecorum
S:t Hil. E. framställdes först (i orent tillstånd)
af Pelletier och Magendie (1817). Det bildar ett
hvitt, amorft, lättare i sprit än i vatten lösligt
pulver, utan lukt, men med svagt bitter och skarp
smak. Sammansättningen är icke fullt säkert bekant;
många formler äro beräknade, bland hvilka möjligen
formeln C28 H40 N2 O5 är sannolikast. Den officinella
kräkroten Rad. Ipecacuanhae innehåller endast 1/4–1/3
procent rent emetin, som i små doser af 4–7 mg. verkar
äckel och kräkningr men i större är ett dödande gift
(10–12 cg. äro tillräckliga för att döda en hund).
P. T. C.
Emeute. Se Emöt.
Emfas (Grek. emfasis, beslägtadt med emfainein,
påpeka, antyda), retor., dels i allmänhet kraft och
uttrycksfullhet i den språkliga framställningen,
dels och i synnerhet den egenskapen hos ett uttryck,
att det angifver något mera, än orden i och för sig
innebära. Denna verkan kan åstadkommas genom frågor,
utrop, talets plötsliga afbrytande (aposiopesis)
ovanligare ordställning, stark betoning af något visst
ord o. s. v. – Emfatisk, uttrycksfull, högtrafvande,
salvelsefull. A. M. A.
Emfysem (af Grek. emfysan, uppblåsa), det abnorma
tillstånd hos vissa af kroppens väfnader, då dessa
äro uppblåsta af luft eller gaser. De vanligaste
formerna af emfysem äro underhuds-emfysem och
lung-emfysem. Det förra frambragtes förr med afsigt
vid slagtning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
