Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldstad - Eldstod - Eldvapen - Eldyta - Elea - Eleasar - Eleasar Ben Hyrkan den store, judisk rabbin. Se Elieser - Eleater - Electi - Electricum - Electus - Eleeson l. Eleison, Grek., "förbarma dig". Se Kyrie eleeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medelst särskilda mekanismer införes kontinuerligt
eller på korta mellantider. Så t. ex. vid kedjerosten,
der roststängerna till hopa bilda en ändlös kedja, som
långsamt rörer sig i riktning inåt eldstaden. Äfven
genom öfvrerhettad vattenångas införande i eldstaden
har man kunnat främja rökförbränningen. Vanligast
är dock att åstadkomma denna genom att införa förut
uppvärmd luft, icke blott under rosten, utan äfven
öfver denna; men i de flesta fall är detta sätt
för rökförbränning förenadt med en nedsättning i
värme-effekten.
Eldstäders verkningsgrad, eller förhållandet mellan
den värmemängd, som dermed tillgodogöres, och
hela den utvecklade värmemängden vid bränslets
fullständiga förbränning, är väsentligt olika
vid olika eldstäder och under olika förhållanden i
öfrigt. Sålunda utgör den endast några få procent vid
de öppna spislarna, men kan uppgå till 90 proc. vid
väl konstruerade ugnar. Hos en ångpanna är den
vanligen 50–60 proc. Se vidare Brännmaterial,
Eldning, Eldyta, Ugn och Uppvärmning m. fl.
G. R. D.
Eldstod. Enligt 2 Mose b. 13: 21 o. f. ledsagades
Israels barn, under sin vandring ifrån Egypten, om
dagen af en molnstod och om natten af en eldstod,
hvilken senare dröjde öfver tabernaklet, så länge
tåget var stilla (2 Mose b. 40: 34; 4 Mose b. 9:
15 f.).
Eldvapen. Vid hvarje sådant vapen har man att märka
kulan, som skall åstadkomma den förstörande verkan,
drifkraften, som skall slunga kulan mot målet,
eldröret, i hvilket den drifvande kraften utvecklas
och kulan erhåller sin riktning, samt underlaget
(lavetten, stocken), hvari eldröret hvilar och
fortskaffas. – Eldvapen indelas, allt efter det sätt,
hvarpå de fortskaffas och betjenas, i eldhandvapen,
hvilka betjenas och fortskaffas af en man, samt tunga
eldvapen, som fordra flere man till sin betjening
och fortskaffas medelst dragdjur. W. G. B.
Eldyta, mek., betecknar i fråga om eldstäder den
yta, hvarigenom värmet öfvergår från eldstaden,
jämte dertill hörande eldkanaler, till de föremål,
som skola uppvärmas. Vid ångpannor är således eldytan
på ena sidan i beröring med vattnet och på den andra
med förbränningsprodukterna. Man brukar äfven benämna
den total eldyta, till skilnad från den direkta,
som är den del af den förra, hvilken upphettas såväl
genom strålning från det glödande bränsleskiktet som
genom beröring med de heta gaserna. G. R. D.
Elea (Velia, urspr. Hyele), grekisk koloni på
vestra kusten af Lukanien, s. ö. om Paestum. Det
anlades omkr. 553 f. Kr. af focéer. Ruiner finnas
vid Castellamare della Brucca, i prov. Salerno. I
E. föddes filosoferna Parmenides och Zenon, hvilka
der utbildade den eleatiska skolan.
Eleasar. 1. Arons tredje son och hans efterträdare
i öfversteprestämbetet i Israel (2 Mose b. 6: 23;
4 Mose b. 20: 25–28). – 2. Abinadabs son i Kiriat
Jearim. Denne invigdes att taga vara på arken,
medan den var i hans faders hus (1 Sam. 7: 1). –
3. Dodos son, en af Davids tre hjeltar (2 Sam. 23: 9;
1 Krön, 11:12).
Eleasar Ben Hyrkan den store, judisk rabbin. Se
Elieser.
Eleater, anhängare af en filosofisk skola, som
existerade under 500- och 400-talen f. Kr. och
hvars egentliga stamhåll var Elea. Denna skolas
hufvudintresse var att så fatta och bestämma det sant
och ursprungligt varande, att detta befriades från
all relativitet eller ofullkomlighet. "Det gudomliga
är", enligt Xenofanes, skolans stiftare, "hvarken
till natur eller gestalt likt det dödliga". Då man
emellertid bibehöll det realistiska antagandet att
all positiv bestämdhet måste såsom kroppslig innebära
begränsning och följaktligen ofullkomlighet, så blef
följden, att det varande måste reduceras till en
bestämningslös enhet. Det varande är, sade man, ett
och allt, det är evigt och oförgängligt (det skulle
annars tänkas i relation till det icke varande),
vidare inom sig slutet och fulländadt samt slutligen
äfven, i objektiv mening, förnuftigt eller ett med
tänkandet, d. v. s. det enda tänkbara, hvaremot
sinneskunskapen, såsom föränderlig och vexlande,
är skenbar. I och genom dessa bestämningar fattades
visserligen den sanna verkligheten såsom absolut och
osinlig, men endast negativt, d. v. s. i sin motsats
mot det sinliga. Om detta senare visades, att det,
såsom mångfaldigt och föränderligt (rörligt), till
följd af tidens och rummets oändliga delbarhet,
upplöser sig uti idel motsägelser, hvadan det är
att betrakta såsom icke varande, d. v. s. såsom ett
blott sken. Någon förklaring af detta sken lemnas
dock icke. – Skolans stiftare, Xenofanes, trädde i
skarp opposition emot den positiva religionsläran
hos grekerna, särskildt mot dess antropopatiska
tendens. Om, framhöll han, oxar och lejon kunde
bilda sig gudar, skulle de föreställa sig dem såsom
oxar och lejon, likaväl som menniskan danar sina
gudagestalter till likhet med sig. Parmenides,
Xenofanes’ efterföljare, utbildade åsigten till
mer vetenskaplig form, och Zenon stödde den
på en mycket skarpsinnig analys af den sinliga
verlden, hvarigenom han uppvisade motsägelserna i
den kroppsliga mångfalden och rörelsen. – I och
med eleatismen framträdde den s. k. negativa
rationalismen för första gången i filosofiens
historia. Man hade nu vetenskapligen uppvisat det
sinligas relativa karakter och angifvit såsom en
oafvislig förståndsfordran, att det absoluta måste
tänkas oberoende af all denna relativitet, utan att
man likväl förmått höja sig till medvetande om en
konkret verklighet af osinlig art. L. H. Å.
Eleeti, Lat. (af eligere, utvälja), "utvalda",
benämning på esoterikerna bland manikéerna äfvensom
på katekumenerna i det sista undervisningsstadiet,
d. v. s. de, som voro färdiga att mottaga dopet.
Electricum (af Grek. elektron bildad latinsk
form), fys., det eller de hypotetiska ämnen, genom
hvilka man sökt förklara de elektriska fenomenen.
Electus, Lat., "utvald", en af vederbörande
valkorporation (enligt romersk-katolska kyrkans lag)
till biskop i ett stift utvald, men i sitt ämbete
ännu icke stadfäst eller invigd person.
Eleeson l. Eleison, Grek., "förbarma dig".
Se Kyrie eleeson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
