Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eichhorn, Kristoffer, bibliotekstjensteman, skriftställare - Eichsfeld - Eichstädt, stad i bajerska regeringsområdet Mittelfranken - Eichstädt, Eugène, furste af E. Se Eugène Beauharnais. - Eichstädt, Heinrich Karl Abraham, tysk filolog - Eichstätt, stad i Bajern. Se Eichstädt. - d'Eichtahl, Gustave, fransk hellenist och etnograf - Eichwald, Karl Eduard, rysk naturforskare - Eidangerfjord - Eider - Eiderdanskar - Eiderkanalen - Eidersted - Eidfjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allehanda" (från 1872), "Ny illustrerad tidning" (från
dess början, 1865), "Framtiden" m. fl. För forskningar
har E. gjort flere resor inom och utom landet.
Eichsfeld, i äldre tider kurmainziskt, men från
1802 preussiskt furstendöme, utgörande en omkr. 400
m. (1,350 f.) hög platå i preussiska provinserna
Hannover och Sachsen, mellan Werra i s. samt Helme
och Ruhme i n. Genom Dünberget delas denna platå
i Öfre (Södra) och Nedre (Norra) E. Det förra är
bergigt och ofruktbart, det senare mera jämnt och
ganska bördigt, särskildt trakten kring Duderstadt,
den s. k. "Goldene mark". Innevånarna, till största
delen katoliker, äro ytterst bigotta, vidskepliga och
konservativa. De sysselsätta sig hufvudsakligen med
linne- och ylleväfveri för de stora husen i Mülhausen
och Nordhausen. Många utvandra för att i främmande
land förtjena sitt bröd.
Eichstädt (Eichstätt), stad i bajerska
regeringsområdet Mittelfranken, vid Altmühl. 7,136
innev. (1875). Biskopssäte (sedan 745). Sju kyrkor,
bland hvilka domkyrkan och den undergörande
Walpurgiskyrkan äro de märkligaste. I trakten
ligger det gamla borgfästet Wilibaldsburg, som
till 1725 var residens för biskoparna af E. Stiftet
E. förvandlades 1802 till furstendöme, med E. till
hufvudstad, och förenades med Bajern. 1817 gafs
det, jämte landtgrefskapet Leuchtenberg, åt förre
vicekonungen af Italien Eugène Beauharnais, såsom ett
fritt "standesherrschaft" under bajersk landshöghet,
hvarefter denne antog titeln "hertig af Leuchtenberg
och furste af E.". Det upplöstes 1855. Biskopsstiftet
upprättades åter 1821.
Eichstädt, Eugène, furste af E. Se Eugène Beauharnais.
Eichstädt, Heinrich Karl Abraham, tysk filolog,
f. 1772, d. 1848, blef 1803 professor i Jena
samt 1804 överbibliotekarie derstädes och 1809
geheimehofråd. 1803 grundade han den sedermera
för sina gedigna recensioner berömda tidskriften
"Jenaische allgemeine literaturzeitung". Hans
arbeten utgöras dels af upplagor af klassiker, dels
af kritiska afhandlingar, bl. a. De dramate graecorum
comico-satyrico (1793) och Quaestiones philologicae
(1796–1803). E. var en utmärkt latinsk stilist. Om
hans förbindelse med Göthe vittna de 1872 af W. von
Biedermann utgifna "Briefe Göthes an E."
Eichstätt, stad i Bajern. Se Eichstädt.
d’Eichthal (Eichtal), Gustave, fransk hellenist
och etnograf, f. 1804, blef tidigt lärjunge af
Aug. Comte och var från 1829 en af saint-simonismens
verksammaste medlemmar. Efter upplösningen af nämnda
sekt, för hvars intressen han offrat större delen
af sin förmögenhet, slog E. sig för en tid ned i
Grekland. De mest betydande bland hans arbeten äro:
Histoire et origines des foulahs ou fellahs (1841),
Etudes sur l’histoire primitive des races océaniennes
et américaines (1845; bägge i "Mémoires de la société
d’ethnologie", i hvilket sällskaps grundande E. deltog
och hvars sekreterare han var), Les évangiles (1863)
och Les origines boudhiques de la civilisation
américaine (1863, en serie afhandlingar i "Revue
archéologique"). E. var
derjämte en af stiftarna af "Association pour
l’encouragement des études grecques en France"
(grundad 1867).
Eichwald, Karl Eduard, rysk naturforskare,
f. 1795 i Mitau, blef 1823 professor i zoologi
och förlossningskonst i Kasan, 1838 i zoologi
och mineralogi vid mediko-kirurgiska akademien i
Petersburg och sedermera professor i paleontologi
vid bergsinstitutet i sistnämnda stad. 1851 tog han
afsked från sistnämnda befattning. Död 1876. E. gjorde
vidsträckta resor, bl. a. äfven i Skandinavien, och
stora samlingar samt publicerade en mängd arbeten
i zoologi, geologi och paleontologi. hvilka äro
rika på nya iakttagelser, men öfver hufvud föga
tillförlitliga. Skrifter: Geognostico-zoologicae
per Ingriam marisque Baltici provincias nec non
de trilobitis observationes (1825), Reise auf dem
Kaspischen meer und in den Kaukasusländern etc. (1834
–37), Mémoire sur les richesses minérales des
provinces occidentales de la Russie (1835), Ueber das
silurische schichtensystem von Esthland (1840),
Die urwelt Russlands (1840–47), Lethaea rossica,
ou Paléonthologie de Russie (1853–69), Analekten
aus der paläonlologie und zoologie Russlands (1872)
och Geognostisch-paläontologische bemerkungen über
die halbinsel Mangischlak und die Aleutischen inseln
(1872) m. fl.
Eidangerfjord, en hafsvik, som skjuter in i Eidangers
socken af Bratsbergs amt. Den utmärker sig för sina
vackra omgifningar. Y. N.
Eider, gränsflod mellan Schleswig och Holstein. Den
uppstår af flere småsjöar s. om Kiel, flyter,
i början med nordlig riktning, genom Westen- och
Flemhudsjöarna, vänder sig derefter åt v. samt
genomlöper i många krökningar ett genom dammar mot
öfversvämningar skyddadt marskland och faller
ut i Nordsjön, vid Tönningen. Längden utgör 188
kilom. (255,3 mil), af hvilka 117 kilom. (15,7 mil)
äro segelbara.
Eiderdanskar, benämning på det politiska parti
i Danmark, som (före 1864) kämpade för en
närmare sammanslutning mellan konungariket och
hertigdömet Slesvig, med frånskiljande af de tyska
förbundslanden Holstein och Lauenburg. (Floden Eider
skulle således blifva rikets södra gräns.) Det
motsatta partiet, helstatsmännen, ville hafva
Holstein och Lauenburg qvar i statsförbundet.
E. Ebg.
Eiderkanalen, äfven kallad Schleswig-holsteinska
kanalen och Kiel-kanalen, sträcker sig från Rendsborg
till Kielfjorden och anlades 1777–84 för att förena
Nordsjön med Östersjön. Den är 45 kilom. (6 mil)
lång, 30 m. (101 f.) bred i vattenytan, 17 m. (57
f.) i bottnen och 3,6 m. (12 f.) djup.
Eidersted, halfö i sydvestra Schleswig, mellan
Eidermyrmingen och Hever-strömmen. Den är omgifven af
dammar och duner. 331,5 qv.-kilom. (6 qv.-mil). 17,042
innev. (1875). Halfön består nästan endast af
särdeles fruktbart marskland och bildar f. n. en
krets i preussiska prov. Schleswig-Holstein.
Eidfjord (stundom kallad Öi-fjord), den innersta
armen af Hardangerfjord. Den omgifves af den lilla
socknen Eidfjord, inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
