Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eggers, Jakob von, friherre, krigare - Eggers, Johann Karl, tysk historemålare - Eggerstersteine, en klippgrupp i Lippe-Det-mold. Se Externstein. - Eggert, Joachim Nicolo, tonsättare - Eggert, Franz Xaver, tysk glasmålare - 1. Eggertz, Hans Peter, vetenskapsman, bergsman - 2. Eggertz, Victor, vetenskapsman, den förres brorson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit befordrad till major, i fälttågen uti
Brabant och Böhmen. S. å. utnämndes han till chef för
sachsiska fortifikationsfältstaten. 1745 tjenstgjorde
han vid österrikiska armén i Böhmen samt 1747 vid
franska hären, med hvilken han deltog uti eröfringen
af Bergen op Zoom, och 1749 utnämndes han till
öfverste och chef för fortifikationsfältbrigaden
i Sachsen. 1751, då han återvände till Sverige,
blef han chef för svenska fältbrigaden och
upphöjd i adligt stånd. 1755 utnämndes han
till öfverste vid fortifikationsfältbrigaden i
Stralsund. 1756 trädde han i sachsisk tjenst, blef
s. å. kommendant i Königstein och valdes 1758 af
rådet i Danzig till kommendant i denna stad. Vid
sitt utträde ur den sachsiska krigstjensten blef han
generalmajor, och 1772 upphöjdes han af Gustaf III i
friherrligt stånd. Död i Danzig d. 12 Jan. 1773. –
E. ansågs som en af sin tids mera framstående
fortifikationsofficerare. Han utgaf Journal du siège
de Berg-op-Zoom par un lieutenant-colonel-ingénieur
en 1747 (1750; sedermera flere gånger omtryckt),
"Dictionnaire militaire par m:r A. D. L. C. Aubert
de la Chenaye. Nouvelle édition, revue et
considérablement augmentée par m. E." (m:r Eggers;
1751), en förbättrad upplaga af Aubert de la Chenayes
"Dictionnaire militaire" (1752), Krieges-, ingenieur-,
artillerie-, see- und ritter-lexicon (1757) och
"Dödsens tempel" (1747, öfversättning från franskan)
m. m.
Eggers, Johann Karl, tysk historiemålare, f. 1790,
d. 1863, blef under sin vistelse i Rom en af
förkämparna för återupplifvandet af det monumentala
freskomåleriet, hvars teknik han noggrant studerade
i de äldre konstverken. Under P. von Cornelii ledning
deltog han i utförandet af åtskilliga fresker (efter
Schinkels utkast) i Berlins museum.
Eggerstersteine, en klippgrupp i Lippe-Detmold. Se
Externstein.
Eggert, Joachim Nicolo, tonsättare, f. på Rügen 1780,
d. 1813, var 1808–10 tillförordnad kapellmästare
vid hofkapellet i Stockholm. Han komponerade musik
till dramerna Morerna i Spanien samt Svante Sture och
Märta Lejonhufvud äfvensom till kantater, symfonier,
sextetter och qvartetter samt några sånger, bland
hvilka Sjung du! och Upp, bröder, för konung och
fädernesland! blifvit ganska omtyckta. A. L.
Eggert, Franz Xaver, tysk glasmålare i München,
f. 1802, d. 1876, bidrog i väsentlig mån (bl. a. genom
sina fönstermålningar i den nya kyrkan i Au, vid
München, samt i domkyrkorna i Regensburg och Köln)
att återupplifva och fullkomna den länge förgätna
glasmålningskonsten.
1. Eggertz, Hans Peter, vetenskapsman, bergsman,
född på Gammelberget, nära Falun, d. 26 Maj 1781,
blef student i Upsala 1798, tog hofrättsexamen 1801
och bergsexamen 1806, öfvertog 1809, tillsammans
med K. F. Linderholm, apoteket i Falun och blef 1812
t. f. geschworner vid Falu grufva. Tillsammans med
assessor J. G. Gahn och frih. J. af Nordin anlade han
1816 en mindre nysilfverfabrik i Falun, och förestod
densamma till 1821, då den förstördes af vådeld,
samt tillika med Berzelius och Gahn
m. fl. en kemisk fabrik vid Gripsholm, hvilken
fortgick till 1822. Såsom brukande bergsman hade
han äfven (1816–62) en kopparhytta i Falun. 1816–45
var E. geschworner för Vestmanland och Dalarna
samt förrättade under denna tid uppdrag äfven
vid Torsåkers, Persbergs, Tabergs, Utö och
Dalkarlsbergs malmfält, vid hvilket sistnämnda han
bragte till stånd ett sambruk af alla de förut
varande små lotterna. 1809 blef han medlem af
den s. k. Avesta-direktionen, eller styrelsen för
Falu bergslags enskilda verk, 1819 invaldes han i
Vetenskapsakademien, och 1829 erhöll han Jernkontorets
stora medalj i guld. Smärre uppsatser af E. finnas
uti "Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi" (4:de
och 5:te del., 1815 och 1818) samt i "Jernkontorets
Annaler" (1820 och 1823). Död i Falun d. 13 Juni 1867.
C. A. D.
2. Eggertz, Victor, vetenskapsman, den förres brorson,
föddes på Morbygden, nära Falun, d. 16 Okt. 1817, blef
student i Upsala 1836, tog hofrättsexamen 1839 och
bergsexamen 1845, blef 1847 stipendiat å Jernkontorets
masmästarestat och s. å. t. f. öfvermasmästare
för Vestmanland och Dalarna. 1853 utnämndes han
till professor, föreståndare och förste lärare
vid bergsskolan i Falun, hvilken 1869 på hans
tillstyrkan flyttades till Stockholm och såsom
fackskola förenades med Teknologiska institutet
(Tekniska högskolan), der han, såsom föreståndare
för bergsskolan och dess laboratorium och såsom
professor i metallurgi, fortsatte sin verksamhet. För
bergsvetenskapliga ändamål företog E. 1847 och
1848 resor i Norge samt 1856–73 till Tyskland,
Österrike, Frankrike, Belgien och England. 1862
erhöll han Jernkontorets stora medalj i guld,
1868 blef han ledamot af Teknologiska institutets
styrelse, 1870 af Landtbruksakademien och 1874 af
Vetenskapsakademien. Såsom vetenskapsman har E. både
inom Sverige och i utlandet vunnit anseende för sina
efter fleråriga undersökningar framställda metoder
för kemisk pröfning af jern och jernmalmer samt i
dessa förekommande främmande beståndsdelar äfvensom
af brännmaterial. Dessa metoder hafva fått vidsträckt
användning samt prisbelöntes vid utställningarna i
London 1862 och Paris 1867. E. var den, som kraftigast
verkade för det gamla bergsmansskapets upphörande
(1862) vid Falu kopparverk, såsom ett oundgängligt
vilkor för dess tidsenliga förbättring, för hvilken
han sedan, under många år, med största intresse,
sökte verka. Likaledes gaf han initiativet till 1856
års organisation af Jernkontorets yttre stater. Af
trycket har E. utgifvit Tjensteberättelser såsom
t. f. öfvermasmästare och såsom föreståndare för
bergsskolan i Falun, åtskilliga vetenskapliga
uppsatser i "Jernkontorets annaler" (1848–69),
Om bergsskolan i Stockholm (1871), Utlåtanden
(1858, 1862 och 1865) angående Falu bergsskolas
förening med Teknologiska institutet, Åsigter rörande
Jernkontorets bergsstat (1865), Åsigter rörande den
svenska bergsundervisningen (1874), vidare utvecklade
i en uppsats uti Ingeniörs-föreningens Förhandlingar
(1876), samt Om kemisk profning af jern, jernmalmer
och brännmaterialier (1870) m. m. C. A. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
