Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ebioniterna - Ebn - Eboli, stad - Eboli - Ebonit - Eboracum - Eborik, svevisk konung. Se Eurik. - Ebrard, Johannes Heinrich August, tysk reformert teolog och skönlitterär författare - Ebré, Ebréerbrefvet och Ebreiska. Se Hebré, Hebréerbrefvet och Hebreiska. - Ebrillade - Ebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behåll en märklig skrift på ebionitisk ståndpunkt,
näml. de klementinska homilierna. Detta verk gifver
sig ut för att härröra från den romerske biskopen
Klemens (1:sta årh. e. Kr.); den kan likväl icke vara
författad tidigare än mot slutet af 2:dra, men icke
häller senare än i början af 3:dje årh. Enligt denna
skrift, hvilken får anses som uttryck för en då i Rom
tämligen utbredd judekristen riktning, stödjer sig
kristendomen mera på det muntliga öfverlemnandet från
slägte till slägte af Jesu lära än på bibeln. Denna
betraktas såsom icke i sin helhet inspirerad, utan
blandad med menskliga tillsatser – stötestenar,
ditlagda för att pröfva de troendes tro. Vägvisare i
denna labyrint äro tron på Guds absoluta fullkomlighet
samt Jesu enkla och klara lära. Den, som följer denna,
han lefver kyskt, håller lagen, afhåller sig från
att äta kött och undgår sålunda demonernas svåraste
frestelser samt en mängd sjukdomar, som plåga och
förkorta lifvet; han älskar alla menniskor såsom
bröder och fördrager med tålamod fattigdomen såsom de
utvaldes naturliga lott (deraf namnet ebioniter). För
de lidanden han måste fördraga gifver han icke Gud,
utan sig sjelf skulden. Efter kroppens upplösning
väntar han ett evigt lif för anden. Någon arfsynd
erkännes icke. Kristi gudom förnekas. Af 68 i nämnda
homilier åberopade yttranden af Kristus, hvilka
hafva motsvarigheter i våra nuvarande evangelier,
återfinnas endast 6 ordagrant der. Dessutom anföras
en massa Kristus-ord, hvilka ej förekomma i något af
våra evangelier.
Enligt kyrkofädernas utsagor erkände ebioniterna
icke Pauli bref och af evangelierna endast Mattei,
men ej vårt nuvarande Mattei evangelium, utan det
s. k. Hebreer-evangeliet, af hvilket enligt några
forskare (t. ex. Hilgenfeld) vårt kanoniska Mattei
evangelium endast är en bearbetning.
Kyrkofäderna Justinus Martyr och Origenes erkände
ebioniterna såsom kristna, utan att dela deras åsigt
om Jesu person. Origenes anför denna åsigt såsom ett
exempel på den olikhet i meningar, som alltid funnits
bland de kristne och som han mot Celsus framhåller
såsom ett af de starkaste bevisen för kristendomens
höga värde. – Ehuru ebioniterna af kyrkan betraktades
såsom kättare, har dock deras sedliga oförvitlighet
aldrig bestridts. – Deras boningsplatser voro
förnämligast på östra kusten af Döda hafvet. I
slutet af 4:de eller början af 5:te årh. försvinna
de ur historien. A. F. Å.
Ebn l. Ibn, Arab., son, sättes framför namn,
t. ex. Ebn Ali. Jfr Ben.
Eboli (Evoli), stad i den italienska prov. Salerno
(Kampanien). Omkr. 9,000 innev. Gammalt slott. Efter
denna stad bära furstarna af E. sitt namn.
Eboli. 1) Ruy Gomez de Silva, grefve af Melito,
furste af E., d. 1579, var den spanske konungen
Filip II:s gunstling. Han uppfostrades tillsammans
med nämnde konung och vann derigenom, men ännu
mer genom sin hustrus välde öfver konungen, stort
inflytande på denne. E. var en smidig man med fina
umgängesgåfvor. Hans rival om konungens ynnest var
hertigen af Alba, och derför rådde bitter fiendskap
mellan dessa herrar. E:s maktperiod inföll under åren
1559–72. – 2) Anna de Mendoza y Cerda, hertiginna
af Francavilla och furstinna af Melito, den förres
maka, var föremål för en varm hyllning från Filip
II:s sida. Då hon efter sin makes död knöt en
kärleksförbindelse med statssekreteraren Antonio
Perez, vaknade konungens svartsjuka, och den forna
älskarinnan blef med förakt bortstött. Den bild af
henne, som Schiller lemnar i "Don Carlos", är ej
historiskt sann.
Ebonit, Horniserad kautschuk l. Vulkanit, kem. tekn.,
en af kautschuk, guttaperka, svafvel, stenkolsasfalt,
shellack, svafvelbly, lera och gips m. m. bestående
komposition, som utmärkes af svart färg och förmåga
att antaga stark polityr, hvarför man deraf pressar
kammar, broscher, knappar, tafvelramar o. d.
P. T. C.
Eboracum, det latinska namnet på den engelska
staden York.
Eborik, svevisk konung. Se Eurik.
Ebrard, Johannes Heinrich August, tysk reformert
teolog och skönliterär författare, f. 1818,
blef teologie professor först i Zürich (1844)
och sedan i Erlangen (1847) samt konsistorialråd
i Speier (1853). E., som håller på den reformerta
nattvardsläran, men förkastar predestinationen, sökte
under sin vistelse i sistnämnda stad åstadkomma
en union mellan lutheraner och reformerta, men
framkallade derigenom från det lutherska hållet
en så häftig agitation, att han (1861) fann sig
föranlåten att nedlägga sitt ämbete och flytta
från Speier. Sedermera har han hållit teologiska
föreläsningar i Erlangen. Bland hans skrifter på det
teologiska området är Wissenschaftliche kritik der
evangelischen geschichte (1842; 3:dje uppl. 1868) den
mest kända. Som vitter författare har E. (vanligen
under pseudonymen Gottfried Flammberg) utgifvit
novellerna Kurt Werner (1864) och Vom treuen Kunrat
(1872) m. fl., hvilka äro hållna i kristlig anda,
samt åtskilliga dramatiska och lyriska försök.
Ebré, Ebréerbrefvet och Ebreiska. Se Hebré,
Hebréerbrefvet och Hebreiska.
Ebrillade [ebrijad], Fr. (af Gammalfr. bridel, tygel),
ridk., knyck med tygeln.
Ebro (Lat. Iberus), flod på Pyreneiska halfön. Den
rinner upp i Kantabriska bergen, nära Reinosa,
i prov. Santander, flyter i hufvudsakligen
sydöstlig riktning genom Gamla Kastilien,
Navarra, Aragonien och Katalonien samt faller ut i
Medelhafvet, der den bildar ett slags delta, hvilket
sträcker sig 24 kilom. (3 mil) ut i hafvet. Längd
omkr. 800 kilom. (108 mil), och flodområde 83,000
qv.-kilom. (1,500 qv.-mil). E. blir segelbar vid
Tudela, men till följd af många forsar och sandbankar
kunna fartyg ej gå längre upp än till Tortosa. Den
stora kejsarekanalen, påbörjad af kejsar Karl V,
löper från trakten af Tudela till klostret Monte
Terero, nedanför Saragosa, och San-Carlos-kanalen
förbinder Amposta, vid deltats spets, med hamnen
Los Alfaques. De vigtigaste bifloderna äro:
t. v. Aragon, Arba, Gallego och Segre; t. h. Alhama,
Jalon, Huerva, Aguas och Guadelope.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
