Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dumbarton. 1. (Fordom Lennox l. Levenaux) - Dumbarton. 2. Hufvudstad i nämnda grefskap - Dumboms lefverne - Dumb show - Duméril, Edelestand - Du Mersan, Théophile Marion - Dumfries. 1. Grefskap i södra Skotland - Dumfries. 2. Hufvudstad i nämnda grefskap - Dumjat, det arabiska namnet på staden Damiette - Dumme mosse - Dumonceau, Jean Baptiste, grefve de Bergendael - Dumont, Pierre Etienne Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt enklaven äro jämna och bördiga. D. afkastar icke
säd nog för grefskapets behof. Hufvudnäringarna
äro boskapsskötsel, blekning af lärfter, spanad,
färgning och tryckning af bomullsvaror. Fornlemningar
finnas i mängd. – 2. Hufvudstad i nämnda grefskap,
vid floderna Clydes och Levens sammanflöde. 11,404
innev. (1871). På en 63 m. (211 f.) hög, isolerad
basaltklippa nära staden ligger ett befäst
slott. Skeppsbyggeri och glastillverkning.
Dumboms lefverne, en af J. H. Kellgren i början
af 1790-talet författad komisk dikt, hvaraf
åtskilliga befängda tankevändningar öfvergått till
ordspråk. (De två första stroferna äro skrifna af fru
Lenngren.) Närmaste förebilden till detta stycke är
den af fransmannen de la Monaye i början af 1700-talet
skrifna visan "Le fameux la Palisse", en samling af
s. k. "vers niais". (Jacques de Chabannes, seigneur
de la Palisse, marskalk af Frankrike, d. 1525,
gjorde sig komiskt ryktbar genom en mängd "bulls",
af hvilka de la Monaye upptog endast en ringa del i
sin dikt.) På 1760-talet verkställde Upsala-studenten
Per Luth (sedermera lektor i Skara) en bearbetning af
samma stycke. Luth följde det franska originalet vida
trognare än Kellgren, men var denne mycket underlägsen
i fråga om qvickhet och ledig versifikation.
Dumb Show [dö’m sjå], Eng., "stumt spel", pantomim,
var i England ursprungligen benämning på alla slags
pantomimiska framställningar, men blef sedermera
uteslutande beteckning för ett slags för- och
mellanspel, hvilka pantomimiskt antydde innehållet i
den följande akten. Ett exempel på "dumb show" lemnar
det i Shakspeares "Hamlet" inlagda, i gammaldags
stil hållna dramat.
Duméril [dy-], Edelestand, fransk lärd, f. 1799,
d. 1871, tillbragte sitt lif med att anställa
forskningar inom den franska medeltidsliteraturen. De
vigtigaste bland hans arbeten äro: Essai philosophique
sur le principe et la formation de la versification
(1841), Essai sur l’origine des runes (1844),
Origines latines du théâtre moderne (1849),
Éssai philosophique sur la formation de la langue
française (1852) och Histoire de la comédie (1864–69),
hvilket är hans berömdaste verk. D. har äfven utgifvit
"Poésies populaires latines du moyen-âge" (1847)
samt medeltidsdikten "Flore et Blancheflor" (1856,
i "Bibliothèque elzévirienne"). Uti inledningen till
sistnämnda roman anställer han en jämförelse mellan
den svenska "Flores och Blanzeflor" och dess franska
original och visar sig dervid grundligt hemmastadd
i det svenska medeltidsspråket.
Du Mersan [dy märsa’ng], Théophile Marion, fransk
skriftställare, f. 1780, d. 1849, innehade en
anställning vid myntkabinettet i stora biblioteket i
Paris. Han skref åtskilliga arkeologiska afhandlingar,
bl. a. Notice des monuments exposés dans le
cabinet des médailles (1825; 13:de uppl. 1840),
samt författade, ensam eller i förening med andra,
mer än 300 teaterstycken. Derjämte utgaf han "Chansons
nationales et populaires de la France" (1845, ofta
omtryckt), med en inledning under titeln Histoire de
la chanson française.
Dumfries [dömfris]. 1. Grefskap i södra Skotland,
n. om Solwayviken. Arealen 2,857 qv.-kilom. (51,9
qv.-mil). 74,784 innev. (1871). Vid kusten är
landet jämnt, men i det inre bergigt. Whitecoomb,
Hartfell och Queensberry äro de högsta
bergstopparna. Grefskapet genomskäres af
trenne dalgångar, genom hvilka de fiskrika
floderna Nith, Annan och Esk flyta ned till
Solwayviken. Hufvudnäringarna äro åkerbruk och
boskapsskötsel (i synnerhet får- och svinafvel). I
n. och s. finnas blygrufvor, sandstensbrott och
kolgrufvor. Vid sydöstra gränsen ligger det för sina
s. k. "skotska giftermål" ryktbara Gretna Green. –
2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Nith, ej långt
från Solwayviken. 18,826 innev. (1871). De största
kreatursmarknaderna i Skotland, trävaruhandel,
fabrikation af bomullsvaror och läder. I D. ligger
skalden Burns begrafven.
Dumjat, det arabiska namnet på staden Damiette.
Dumme mosse, en af Smålands betydligaste mossar, till
större delen belägen i Tveta, till en mindre del i
Mo härad af Jönköpings län. Arealen omkr. 4,250 tnld
(2,098 hekt.). Denna mosse ligger minst 89 m. (300
f.) öfver Vättern och har tre aflopp till nämnda sjö:
Dumme-ån, Dunkehalla-ån och Sandseryds-ån.
Dumonceau [dymångså], Jean Baptiste, grefve de
Bergendael, nederländsk general, föddes i Bruxelles
1760. Efter att hafva deltagit i de nederländska
provinsernas uppror mot Österrike (1787) tog han
sin tillflykt till Frankrike och kämpade sedan i
den franska republikens arméer mot tyskarna. När
Pichegru 1794 ryckte in i Holland, förordnades
D. till kommendant i Amsterdam, och 1795 blef han
generallöjtnant i Bataviska republiken. 1799 bidrog
han till segern vid Bergen öfver hertigen af York,
som i spetsen för ryssar och engelsmän infallit i
landet. 1800, 1805 och 1807 deltog han i fälttågen i
Tyskland. Sistnämnda år utnämndes han till marskalk af
Holland och till medlem af statsrådet. 1809 utmärkte
han sig i drabbningen vid Walcheren, och 1813 inlade
han under slaget vid Dresden mycken förtjenst genom
att drifva ryssarna från höjderna vid Pirna. Vid
nämnda stads kapitulation (s. å.) blef han fånge,
men återkom 1814 till Frankrike och insattes i sin
förra värdighet. 1815 drog han sig likväl tillbaka
till sitt fädernesland. Död 1821.
Dumont [dymå’ng], Pierre Etienne Louis, schweizisk
prest och skriftställare, f. 1759, begaf sig 1782 af
politiska skäl till Petersburg, flyttade 1785 till
London, begaf sig 1789 till Frankrike, der han kom
i ett mycket förtroligt förhållande till Mirabeau,
åt hvilken han skref flere politiska tal och i hvars
tidning "Courrier de Provence" han blef en flitig
medarbetare, samt återvände 1791 till England och
bosatte sig 1814 i Genève. Död 1829. D. har stor
betydelse derigenom att han omarbetade och på franska
utgaf flere af Jeremy Benthams skrifter ("Traité
de la législation", 1802; "Théorie des peines et
des récompenses", 1811; "Tactique des assemblées
législatives", 1815; "Preuves judiciaires", 1823,
och "De l’organisation judiciaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
