Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dulcinea - Duldehatt - Dulgadråp (Fornsv. dulgadrap, duladrap), jur. - Dul-hedjeh, skrifform af det arabiska månadsnamnet Su-l-hedja - Dulk, Albert Friedrich Bruno - Dul-kada, skrifform af det arabiska månadsnamnet Su-l-kadja - Duller, Eduard - Dulon, Friedrich Ludwig - Dulon, Rudolf - Dulong, Pierre Louis - Dulongska lagen, fys. Se Atomvigt och Atomvärme - Dulwich - Duma, R., eg. "råd" - Domanoir, Philippe François (hette egentl. Pinel) - Dumaresq, fransk bataljmålare. Se Armand-Dumaresq
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Dulcinea af Toboso", stundom användes skämtsamt i stället
för käresta, älskarinna.
Duldehatt, en i svenska folksagor stundom omtalad
hatt, som har den egenskapen att göra sin bärare
osynlig.
Dulgadråp (Fornsv. dulgadrap, duladrap), jur., en
i Sveriges äldre lagar förekommande beteckning för
ett dråp, hvars gerningsman ej upptäcktes. Med en
vanlig öfvergång i betydelsen kom emellertid detta
ord ofta att beteckna böterna för ett sådant dråp. Om
dulgadråp stadgade lagarna i allmänhet, att, om
lik med sår eller andra spår af våldsam behandling
(aerrat ok undat) påträffades ute å marken, det
ålåge häradet eller skeppslaget eller (enligt några
lagar) i vissa fall byn eller de närmaste byarna att
inom natt och år "finna" banemannen eller i annat
fall erlägga böterna, hvilka i olika lagar hade olika
belopp (i Vestgötalagen 9 marker, i Uplandslagen 24
marker samt i Södermannalagen och båda Landslagarna
40 marker). I de äldre lagarna omtalas dessa böter
i allmänhet, jämte dispositionen af Upsala öd,
dana-arf m. m., bland de speciella rättigheter, som
tillkommo krönt konung. – Enligt såväl Östgötalagen
som Magnus Erikssons landslag och sannolikt enligt
Uplandslagen gingo af böterna 2/3 till konungen och
1/3 till den dräpnes arf vinge, men enligt Kristoffers
landslag gick hälften till konungen och hälften till
arfvingen. Sistnämnda fördelning stadgas äfven i
1734 års lag, der (Missgerningsb., 27 kap.) ordet
dulgadråp ännu förekommer väsentligen i sin gamla
betydelse. – Anträffades liket inom läst hus, skulle,
enligt de äldre rlagana, husets egare bota, der ej
banemannen fans. I Uplandslagen kallas böter för
dråp af ofvan nämnda beskaffenhet "morþgaeld",
hvaremot i landslagarna uttrycken dulgadråp och
morþgaeld förekomma om hvarandra till betecknande af
hvad i de flesta landskapslagarna kallas dulgadråp.
I. L.
Dul-hedjeh, skrifform af det arabiska månadsnamnet
Su-l-hedja.
Dulk, Albert Friedrich Bruno, tysk dramatisk
författare, f. 1819 i Königsberg, blef 1847 filos.
doktor, måste 1849 – till följd af sitt deltagande
i 1848 års revolutionsrörelser – lemna Preussen och
har sedan dess varit bosatt utom sitt fädernesland
eller stadd på resande fot. 1872 färdades han genom
de svenska lappmarkerna ända till Virijaur (67°
n. br.), hvilken resa han skildrade i "Ausland" och i
Westermanns "Monatshefte". I alla D:s arbeten uttalar
sig en egendomlig kraft och sjelfständighet. Hans
dramer, Orla (1844), Lea (s. å.) och Simson (1859),
röja stor tankerikedom. Det originellaste af hans
stycken är Jesus der Christ (1865), ett poetiskt
tillägg till Renans och Strauss’ arbeten rörande
samma ämne. För öfrigt har D. bl. a. utgifvit Der tod
des bewusstseins (1863), Patriotismus und frömmigkeit
(1871) samt Thier oder mensch (1872).
Dul-kada, skrifform af det arabiska månadsnamnet
Su-l-kada.
Duller, Eduard, tysk skriftställare, f. 1809 i Wien,
d. 1853 som kyrkoherde i Mainz, utgaf bl. a. Die
Wittelsbacher (en samling ballader,
1831), Der fürst der liebe (1842; 2:dra uppl. 1854),
romanerna Loyola (1836) och Kaiser und papst
(1838) samt Geschichte des deutschen volks (1840;
5:te uppl. 1874) och Geschichte der jesuiten (1840;
3:dje uppl. 1861).
Dulon, Friedrich Ludwig, blind tysk flöjtvirtuos,
f. 1769, d. 1826, väckte redan vid tretton års ålder
uppseende genom sin underbara ton och sitt förvånande
starka minne (han kunde på få timmar lära en konsert
utantill) samt blef 1796 kejs. kammarmusikus i
Petersburg. Wieland utgaf hans autobiografi (1807–08).
A. L.
Dulon, Rudolf, tysk predikant och skriftställare,
f. 1807, d. 1870, innehade presterlig befattning
först i Flossau, derefter i Magdeburg och slutligen i
Bremen samt blef 1852 för sin "kristendomsfientlighet"
försatt i anklagelsetillstånd och flydde med anledning
deraf till Amerika. Han var en af de förnämste
målsmännen för de frikyrkliga och demokratiska
sträfvanden, som i midten af detta århundrade
vunno utbredning i norra Tyskland. Skrifter: Luthers
nachlass (1847), Die geltung der bekenntnisschriften
in der reformirten kirche (s. å.) och Der kampf um
Gottes wort (s. å.), hvilka alla utgåfvos i ändamål
att försvara de s. k. "protestantiska vännerna" mot
ministèren Eichhorn, samt Wider junker und pfaffen
(1848) och Der tag bricht an (1852) m. fl.
Dulong [dylå’ng], Pierre Louis, fransk kemist och
fysiker, f. 1785, d. 1838 som medlem af franska
vetenskapsakademien och direktör för polytekniska
skolan i Paris, upprättade i förening med
F. J. D. Arago, för franska regeringens räkning,
tabeller öfver vattenångans spänstighet. Tillsammans
med A. Th. Petit gjorde han det vigtiga rönet att
flertalet af de fria elementen ega nästan samma
atomvärme (se d. o.). Denna företeelse är känd under
namnet den Dulongska lagen l. Dulongs och Petits
lag. Vid Berzelii besök i Paris 1819 verkställde
D. tillsammans med honom undersökningar öfver gasers
täthet och vätets atomvigt.
Dulongska lagen, fys. Se Atomvigt och
Atomvärme.
Dulwich [döllitsch], by i det engelska grefskapet
Surrey, nära London. Af enskild man upprättades der
1619 en undervisningsanstalt, som numera torde vara
en af de största i sitt slag. 1877 meddelades der
undervisning åt 760 ynglingar. 1811 erhöll skolan
som gåfva ett präktigt tafvelgalleri.
Duma, R., eg. "råd", namn på borgarerepresentationen
i de ryska städerna, stadsfullmäktige.
Dumanoir [dyma’nåar], Philippe François (hette
egentl. Pinel), fransk dramatisk författare,
f. 1806, d. 1865, utvecklade dels på egen hand, dels
i förening med Scribe och Melesville m. fl. en stor
produktivitet. Han hade stor förmåga att genomföra en
intrig och utmärkte sig alltid genom en munter och
qvick dialog. En stor mängd af hans stycken hafva
gått öfver scenen, men endast Don Cesar de Bazano
(flere gånger uppförd i Sverige) har fått en varaktig
plats på repertoaren.
Dumaresq [dymarask], fransk bataljmålare. Se
Armand-Dumaresq.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
