Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dresden - Dressera - Dressin - Dressyr. Se Dressera. - Dreux - Drewenz - Drevet, Pierre Imbert, fransk kopparstickare - Drewsen, Johan Kristian, dansk jordbrukare och politiker - Dreyer, Georg Leonard, militär, tecknare och litograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handeln i D., som är medelpunkt för fem
jernvägslinier, betydligt tilltagit.
D. (af Vend. Drozdzin, d. ä. Trutzburg, l. af
Vend. trasi, "färja") fans redan år 1206. Det blef
1270 hufvudstad för Henrik den upplyste, markgrefve
af Meissen, men kort efter hans död kom det under
Venceslav af Böhmen och senare under markgrefven
af Brandenburg. I början af 14:de årh. tillföll
det åter markgrefven af Meissen. När landet
1485 delades mellan grefvarna Ernst och Albert,
kom D. att tillhöra den albertinska linien, hvars
residensstad det blef. 1491 nedbrann staden nästan
fullständigt, men återuppbyggdes snart. 1520–28
befästes den. Johan Georg II (1656–80) förskönade
den på många sätt; men sitt nuvarande utseende
fick D. under kurfurstarna August I (1694–1733)
och August II (1733–63), hvilka ej skydde någon
möda eller kostnad vid uppbyggandet af palats eller
förvärfvandet af konstsaker. Under sjuåriga kriget
led D. mycket (det bombarderades 1760). I slaget vid
D. 1813 gjorde kejsar Napoleon det till medelpunkt för
sina krigsrörelser. Den 25 Aug. 1813 uppmarscherade
den från söder kommande s. k. böhmiska armén, under
Schwarzenberg, mot D., som försvarades af endast
30,000 man, under marskalk S:t Cyr. Anfallet uppsköts
till dagen derpå, men under tiden kastade Napoleon
så stora förstärkningar in i staden, att angreppet
misslyckades. Den 27 s. m. anföllo fransmännen de
förbundnes ställning på höjderna s. om Dresden,
upprefvo deras flyglar – hvarvid kavalleriet under
Murat och Ney synnerligen utmärkte sig – och tvungo
dem att, efter en mycket blodig strid, retirera bakom
Erzgebirge. Efter Napoleons nederlag vid Leipzig
(d. 16–19 Okt.) försvarades D. af S:t Cyr med stor
tapperhet till d. 11 Nov., då hunger och nöd tvungo
honom att dagtinga. – 1849 utbröt i D. ett uppror, som
varade från d. 3 till d. 9 Maj (se vidare Sachsen). –
1866 besattes staden af preussarna, som ej förrän i
Maj 1869 utrymde densamma.
Dressera (Fr. dresser, af Med. Lat. directiare,
rikta, leda, af Lat. directus, rät, rak), inöfva i,
göra skicklig till någon färdighet. Ordet nyttjas
företrädesvis om djur (särskildt om hästar och
hundar) och betecknar ett planmässigt utvecklande
af nervsystem, rörelseverktyg eller andra organ så,
att djuren blifva i stånd att utföra vissa särskilda
förrättningar. Vid dressyren måste man behandla djuren
mildt och straffa dem endast då de förnyade gånger
sätta sig till motstånd. Såsom exempel på huru man
genom planmässigt ordnad dressyr kunnat utveckla
ett djurslags andedrägts- och rörelseverktyg
till en hög grad af verksamhet kan nämnas
förfarandet med engelska kapplöpningshästar. Jfr
Hästdressyr, Jagt och Tränering. – Dressyr
(Fr. dressure), inöfning i någon färdighet o. s. v.
C. A. L.
Dressin (Fr. draisine, efter uppfinnaren, den
badensiske forstmannen K. v. Drais, som dog 1851),
ett litet, lätt jernvägsfordon, hvilket mest användes
af den personal, som har att bevaka och efterse
jernvägar. Det är oftast fyrhjuligt och framdrifves
af de åkande medelst en
vefmekanism, som verkar på en af axlarna. Mera sällan
användas velociped-dressiner, som hvila med två hjul
på den ena skenan och med ett hjul på den andra,
samt ångdressiner, hvilka egentligen äro mycket små
lokomotiv. F. A.
Dressyr (Fr. dressure). Se Dressera.
Dreux [drö], gammal stad i franska depart. Eure-et-Loir
(Orléanais), vid floden Blaise. 7,418
innev. (1872). Slottsruiner från 12:te årh. Gammal
gotisk kyrka. Ljus- och hattfabriker, färgerier m. m.
Drewenz, biflod till Weichsel, i preussiska
prov. Preussen. Den genomflyter Drewenz-sjön, bildar
gräns mellan Preussen och Polen och faller ut i
Weichsel straxt ofvanför staden Thorn. Längd 238
kilom. (32 mil).
Drevet [dröve], Pierre Imbert, fransk kopparstickare,
f. 1697, d. 1739. Han graverade (efter Rigaud, Coypel,
Restout m. fl.) historiebilder och porträtt, som höra
till 1700-talets bästa verk på detta område. Hans
fader, Pierre D. (f.. 1664, d. 1739), och hans kusin,
Claude D. (f. 1710, d. 1768), räknas bland den franska
skolans utmarktaste porträttgravörer.
Drewsen, Johan Kristian, dansk jordbrukare och
politiker, föddes d. 23 Dec. 1777 på det invid
Köpenhamn belägna pappersbruket Strandmöllen,
hvilket alltsedan 1718 tillhört hans slägt (som
härstammar från Hannover). Vid Köpenhamns belägring
1807 utmärkte han sig som landtvärnslöjtnant, och
1810 öfvertog han nyssnämnda pappersbruk. Mest
gjorde D. sig känd som praktisk jordbrukare och
författare af landtbruksskrifter. Han införde vigtiga
förbättringar i landthushållningen (vexelbruk och
stallfodring, potates- och betodling m. m.) samt
nya åkerbruksredskap, hvarjämte han öfversatte
Thaers "Grundsätze der rationellen landwirtschaft"
("Grundsätninger for landökonomien", 1816–19)
och utgaf "Landökonomiske tidender" (1814–30), som
fortsattes af den ännu utkommande "Tidsskrift for
landökonomi". D. fick 1817 titeln af kammarråd,
var 1819–30 en af Landhusholdningsselskabets
presidenter och invaldes 1835 till ledamot
af Videnskabernes selskab. 1835–48 var han i
östiftens ständerförsamling en nitisk målsman för
bondeståndets likställighet med andra samhällsklasser,
för agrariska reformer äfvensom för allmän politisk
frihet. Han var en bland stiftarna af "Selskabet for
trykkefrihedens rette brug" (1835), "Den slesvigske
hjelpeforening" (1844) och "Bondevennernes
selskab" (1846). 1848 blef han vald till medlem
af den grundlagsstiftande riksförsamlingen. Död
d. 25 Aug. 1851. – Hans son Mikael D., f. 1804,
d. 1874, upprättade 1844 en pappersfabrik i
Silkeborg och gaf derigenom upphof åt denna stad.
E. Ebg.
Dreyer, Georg Leonard, militär, tecknare och
litograf, föddes i Harburg (konungariket Hannover)
d. 31 Okt. 1793. Vid tjugo års ålder ingick han
i krigstjenst och deltog i befrielsekriget mot
Napoleon, men egnade sig derjämte ganska snart åt
ritkonsten, särskildt porträttering, samt åt den då
nyss uppblomstrade litografien, hvilken han fick
lära i sitt hemland. Till Stockholm begaf han sig
1827 och började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
