Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ängar och jordagods med åkerbruk. Grufvan är
utarrenderad. Skogarna förvaltas omedelbart för
kronans räkning. Jämväl fisken och ängar blifva
utarrenderade. Jordagodsen användas på olika sätt:
en del af dem är under ständig besittningsrätt
upplåten mot viss ränta (allmänna kronohemman,
numera sannolikt icke uppgående till mycket öfver
300 mtl), en del anslagen till offentliga ändamål
(t. ex. boställen, såvidt dessa ännu finnas qvar, och
hemman, som äro anslagna till fromma stiftelser);
största delen (kungsgårdar, indragna boställen,
utgörande 3,323 mtl, m. fl.) utarrenderas för
kronans räkning och sägas derför vara under hennes
"omedelbara disposition". Inkomsterna af kronans
samtliga domäner äro beräknade till 3,500,000
kr. Högsta förvaltningen öfver all denna egendom,
med undantag af skogarna, tillkommer en afdelning
af Kammarkollegium, kallad "Afdelningen för
domänförvaltningen". Högsta tillsynen öfver skogarna
tillhör Skogsstyrelsen. Den lokala förvaltningen är
uppdragen åt Konungens befallningshafvande och, under
honom, i vissa län (sedan 1878) åt domänintendenter,
i de öfriga länen åt kronobetjeningen samt, för
skogarna, åt jägeripersonalen.
Enligt § 77 i Regeringsformen eger konungen ej
att, utan riksdagens samtycke, genom försäljning,
förpantning, gåfva eller på något annat sätt
afhända kronan hennes domäner, och i samma lagrum
stadgas, att dessa egendomar skola förvaltas efter
de grunder riksdagen derom föreskrifver. Det bör
måhända anmärkas, att svenska kronan eger jämväl
annan egendom, som visserligen icke gifver någon
direkt afkastning, men dock bereder staten förmån,
t. ex. de byggnader och egendomar, som äro upplåtna
åt den kungliga familjens begagnande eller till
ämbetslokaler, och boställen utan jordbruk. Vill man
fatta begreppet domäner så vidsträckt, att derunder
förstås all staten tillhörig egendom af privatinkomsts
natur, så eger staten dessutom kapital, dels i de
fonder, som tillhöra riksbanken, och dels i den mängd
kassor, som finnas samlade för särskilda ändamål.
Intill 1808 uppstodo, tillökades och förminskades
domänerna i Finland öfver hufvud på samma sätt som i
Sverige. Tillämpningen af kronans regalrätt i detta
glest bebyggda land bragte likväl en proportionsvis
större areal under statens disposition än i
Sverige. På den senaste tiden hafva de finska
statsdomänerna tillvuxit och växa fortfarande,
genom bildandet af nya kronoparker, hvarjämte den
under kronans omedelbara disposition stående jorden
vunnit en skenbar, men öfvergående tillökning genom
inlösen af donations-(frälse-)godsen i Viborgs län
(se Donationsgods). F. n. (1880) bestå de finska
statsdomänerna af kronoskogar, kronofisken
och jordagods med åkerbruk. Kronoskogarna
och kronoparkerna, som 1875 utgjorde 2 1/2
mill. tnld, förvaltas omedelbart för kronans räkning
af Forststyrelsen. Fiskerierna äro utarrenderade och
stå under tillsyn af en särskild fiskeriinspektor. Af
jordagodsen äro de allmänna kronohemmanen (vid pass
2,968 mtl 1875) mot viss ränta upplåtna åt åboar
under ständig besittningsrätt. Dessa
hemmans antal minskas dock oupphörligt genom
skatteköp. Kungsgårdarna, boställena – till allra
största delen militieboställen – och kronans
öfriga lägenheter (tillsammans omkr. 500 mtl) äro
utarrenderade för kronans räkning och förvaltas
enligt en särskild förordning af d. 20 April
1871. För uppsigten öfver militie-boställena
(780 till antalet) äro 13 boställsinspektorer
anställda, hvaremot (enligt förordnande af 1879)
särskilda uppsyningsmän skola hafva tillsynen
öfver prebendehemmanen och civilstatens boställen. I
högsta instansen afgöras frågor rörande domänernas
förvaltning af senatens ekonomiedepartement, på
resp. militie-, kammar- eller jordbruksexpeditionens
föredragning – allt efter som frågorna angå
militieboställen eller andra kronan tillhöriga
gods, lägenheter och fisken eller kronoskogarnas
förvaltning. Årliga totalinkomsten af finska kronans
samtliga domäner utgör omkr. 800,000 kr.
I Norge voro förhållandena under medeltiden ungefär
desamma som i Sverige. Kronan egde en rätt betydande
jordegendom, som väl stundom undergick minskning, men
dock alltid åter tillväxte – det senare företrädesvis
genom omfattande reduktioner, af hvilka man känner
flere från 14:de årh. Vid reformationen blef
antalet af dessa gods betydligt ökadt derigenom att
många till kyrkorna och klostren hörande egendomar
indrogos. Under den dansk-norska statens finansiella
nöd i 17:de årh. pantsatte man (från 1628) norska
kronogods, och efter 1660 blefvo sådana realiserade i
stor skala. Omkr. 1720 förklarades äfven det egentliga
kyrkogodset (icke mensalgodset) för statsegendom
och såldes. F. n. (1880) eger norska staten endast
få egendomar, som i strängare mening kunna kallas
domäner. Ladegårdsöen (Bygdö) vid Kristiania, som
1837 af staten såldes till Karl Johan och 1863 af
Karl XV såldes till staten, är statsdomän, men eger
föga betydelse. Den mest inbringande statsdomänen är
Kongsbergs silfververk. På senare tider hafva årligen
skogar inköpts för statens räkning. Administrationen
af de flesta statsegendomarna tillhör dels
finansdepartementet, dels departementet for det indre.
I Danmark, liksom i Sverige, bestodo konungarnas
inkomster fordom hufvudsakligen i afkastningen
af jordegendomar, som antingen af ålder voro
ställda till deras förfogande eller genom köp,
konfiskation eller på annat sätt förvärfvats af
dem. Vid reformationens genomförande blefvo äfven der
åtskilliga af de katolska kyrkogodsen indragna till
kronan. 1763 egde staten omkr. 1/6 landets jord;
men emedan statskassan vid den tiden var i stort behof
af förstärkning, såldes en betydande del af denna
egendom till enskilda personer (för tillsammans mer än
8 mill. kr.). Efter den fria författningens införande
(1849) hafva de flesta staten tillhöriga hemmanen
förvandlats till "arvefäste" (d. v. s. egendomar, som
tillhöra innehafvaren med full eganderätt, endast med
den inskränkningen att årligen en viss afgift skall
erläggas till staten) och hufvudgårdarna till största
delen försålts. Den kontant influtna köpeskillingen
äfvensom räntorna på det ännu icke inbetalta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
