Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djilolo (Gilolo) l. Halmahera (Almahera), ö bland Moluckerna - Djinan, Ind. religionsl., det högsta väsendet, enligt djainasektens antagande. Se Djaina - Djingis-kan (Djingis-kan), mongolisk eröfrare - Djinni, Arab., ett slags eldandar eller änglar - Djiti sjehr (Dschiti sjahar), "sjustadsriket" - Djizeh, by i mellersta Egypten. Se Gize - Djodpur (Dschhodpur, Jodpore) l. Marvar. 1) Britis-ostindisk vasallstat i vestra Radschputana - Djodpur. 2) Hufvudstad i nämnda stat - Djogi (Yogi, Eng. Jogi), hinduisk religiös sekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djilolo (Gilolo) l. Halmahera (Almahera), ö bland
Moluckeraa, i Indiska arkipelagen. Arealen 16,078
qv.-kilom. (292 qv.-mil). Omkr. 28,000 innev. Ön,
som består af fyra från midten utgående halföar,
med tre mellanliggande vikar, är bergig och
fruktbar samt till en del vulkanisk. Endast kusten
är bebodd. Hufvudfolket utgöres af alfurer, bland
hvilka ternataner och tidoreser nedsatt sig. Sultanen
af Ternate beherskar norra och södra, sultanen af
Tidore de båda östra halföarna, båda under holländsk
öfverhöghet.
Djinan, Ind. religionsl., det högsta väsendet, enligt
djainasektens antagande. Se Djaina.
Djingis-kan (Dsjingis-kan), mongolisk eröfrare,
född 1154, hette egentligen Temudjin och var son
till en mongolhöfding, hvars skaror nomadiserade
längs stränderna af Onon och Ingodi, Amurs
bifloder. Tretton år gammal miste han sin fader. Vid
detta tillfälle sökte de underlydande stammarna
göra sig fria, och D. (Temudjin), som i början
lyckades betvinga dem, nödgades slutligen fly till
de keraitiske mongolernas herskare, Ung-kan. Denne
gaf honom skydd och sin dotter till äkta; men en
tid derefter kom det till krig mellan svärfader och
måg. Ung-kan besegrades 1202 i en drabbning, der
40,000 af hans män stupade. 1203 slog D. i grund de
naimanske mongolernas kan, Tajan, vid Amurfloden,
hvilket hade till följd, att han blef herre öfver
östra Mongoliet. 1206 sammankallade han till sin
födelsebygd ett slags riksförsamling, "kurultai", och
lät der utropa sig till "kakan", d. v. s. kanernas
kan, eller kejsare. En som helgon vördad trollkarl
förutsade, att han skulle blifva hela verldens herre,
och bjöd honom utbyta namnet Temudjin mot Djingis –
ett ord af outredd betydelse. Eldade af siarens ord
och fasta i tron på sin anförares storhet, följde
krigarna med hänförelse D. på nya eröfringståg, och
under dessa blef inom kort större delen af Mongoliet
underkufvad. 1210 gick D. öfver kinesiska muren
och angrep Kina, som vid denna tid befann sig under
de mongoliske niutsjernas välde. Efter en rad af
strider blef Peking (1215) stormadt och förstördt,
och dermed var norra Kina eröfradt. 1219 lemnade
D. kriget i yttersta östern åt sina generaler och
drog sjelf vesterut, öfver Mongoliets ofantliga
landvidder, in i Turkistan, der han med 700,000 man
öfverföll Kovaresmiens herskare, Alaeddin Muhammed,
derför att denne låtit mörda två hans sändebud. Efter
en förtvinad strid segrade D. och strök med sina
ryttarehorder som en orkan öfver det blomstrande
Kovaresmien. Bokhara, med sitt dyrbara bibliotek,
Samarkand och rikets öfriga städer jämnades med
jorden. I omkr. fem år fortsatte D. sina sköflingar i
denna del af Asien. Persien utsögs, Indien hotades,
och en afdelning af mongolernas här trängde, söder
om Kaspiska hafvet, genom Grusien in i Ryssland,
der den år 1223 vid Kalkafloden slog polovzerna och
de med dem förbundne ryske furstarna samt derefter
straxt galopperade tillbaka. 1224 återvände D. till
Mongoliet; men vintern 1225–26 red han med sin här
öfver den stora Gobi-öcknen och angrep konungen af
Tangut, som vägrat att till honom utlemna tvänne D:s
fiender. På sjön Kokonors is tillintetgjordes den
fientliga hären, som räknade en half million krigare,
och hufvudstaden Ning-Hia förstördes. Under detta
fälttåg dog D., 1227. Enligt en af honom sjelf stiftad
arfs-lag delades hans ofantliga rike i fyra kanat,
och herskaren öfver kanatet Kina skulle efterträda
honom i värdigheten af kakan. – Orsakerna till den
sagolika framgång, hvaraf D. följdes, äro att söka
i den militäriska organisation han gaf sitt folk
samt i hans krigaresnille och förmåga att välja
sina tjenare. D. var verldens störste, men tillika
dess råaste eröfrare. Hans yttre – han hade, såsom
en med honom samtida kinesisk kronist berättar, en
ofantlig kroppsstorlek, bred panna och långt skägg
– antydde en obändig kraft. Hans hjerta tycktes
slutet för alla mildare känslor, och hans sinne
var oemottagligt för den eljest äfven hos barbarer
ofta framträdande vördnaden för en kultur, högre än
deras egen. Hans väg gick fram i skenet af brinnande
städer, och som minnesvårdar efter sig lemnade han
pyramider af dödskallar. Fem eller sex millioner
menniskor torde hafva satt lifvet till genom
hans krig, och Central-Asien miste genom honom sin
välmakt. I den från D. härrörande lagsamling (Jasa),
hvaraf fragment ännu finnas i behåll, afspeglar
sig krigare-nomadens råhet. Deri finnas likväl
några oväntadt fina drag, t. ex. påbudet om vördnad
för de andlige, de måtte tillhöra hvilken lära som
hälst. I D:s rike visades alltid stor fördragsamhet
mot främmande trosbekännare. Sjelf hyllade han icke
någon viss uppenbarad religion, men uttalade sig för
tron på en gud. (Jfr A. K. M. D’Ohsson, "Histoire
des mongols", och F. von Erdmann, "Temudschin der
unerschütterliche".) J. Th. W.
Djinni, Arab. (möjligen af Lat. genius), ett slags
eldandar eller änglar, som visade sig olydiga mot
Gud derigenom att de ej, såsom han befallt, ville
tillbedja Adam. Deras furste är Iblis, d. v. s.
djefvulen.
Djiti sjehr (Dschiti sjahar), "sjustadsriket",
turkisk-tatariskt namn på det rike, som Jakub beg
1865 började stifta i östra Turkistan, med Kaschgar
till medelpunkt. Jfr Kaschgar.
Djizeh, by i mellersta Egypten. Se Gize.
Djodpur (Dschhodpur, Jodpore) l. Marvar. 1)
Britisk-ostindisk vasallstat i vestra
Radschputana. Arealen 92,390 qv.-kilom. (1,678
qv.-mil). Omkr. 1,800,000 innev. En del af landet
utgöres af Indiska öcknen. Boskapsskötsel är
hufvudnäringen. Saltberedning och bomullsodling. –
2) Hufvudstad i nämnda stat. Omkr. 150,000
innev. Citadell.
Djogi (Yogi, Eng. Jogi), hinduisk religiös sekt, hvars
anhängare söka praktiskt visa huruledes menniskan
genom sträng askes kan fullständigt blifva herre öfver
sin organism. Somliga medlemmar låta upphänga sig i
träd, med ansigtet vändt mot den uppgående solen,
och afbida på detta sätt döden. Några sofva på
lägerplatser, besatta med jernspetsar. Andra lägga
sig ned i grafvar, som derefter tillslutas, hvarvid
små öppningar lemnas fria till insläppande af luft
och föda. När en medlem af denna sekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
