Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Disputation - Disputator - Disputera - Dispyt - Disqvalificera - Disqvisition - 1. Disraeli, Isaac, engelsk litteraturhistoriker - 2. Disraeli, Benjamin, den förres son, engelsk statsman och författare. Se Beaconsfield. - Diss - Dissekera - Dissektion - Dissen, Ludolf, tysk filolog - Dissensus - Dissenters - Dissertation - Dissidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämbetsdrägt och vara åtföljd af pedeller med
silfverspiror i händerna. Följande officianter
skulle vara tillstädes: 1) praeses, aktens
ledare – som vanligen jämväl var författare till
afhandlingen, för hvars innehåll han var ansvarig,
2) respondenten (respondens), "svaranden", hvilken
hade att redogöra för innehållet af och stundom
äfven bemötte de framställda anmärkningarna, samt 3)
opponenterna (opponentes), granskarna. De sistnämnde
voro merendels två och utsagos af praeses eller
respondens. – Disputationerna urartade efter hand
till tomma formaliteter, och deras vetenskapliga
värde var ej alltid oomtvistadt. Dertill kom,
att ej sällan störande uppträden inträffade, så att
det hela snarare gestaltade sig som ett narrverk än
som en tankeöfning. Orsaken till att ett så groft
missbruk fördrogs låg otvifvelaktigt deri att de
akademiska disputationerna utgjorde det enda medlet
för universitetslärarna att utan penningeuppoffring
utgifva afhandlingar af vetenskapligt innehåll. Ända
in i midten af 19:de årh. författades nämligen,
med få undantag, afhandlingen af praeses, hvaremot
tryckningen bekostades af respondenterna. Genom
statuten af d. 2 April 1852 afskaffades de nämnda
missförhållandena. Genom dem infördes det stadgandet
att den, som vill vinna doktorsgrad, skall, efter
fullgörandet af öfriga fordringar, "sjelf författa
och utan praeses offentligen försvara en akademisk
afhandling". Opponenternas antal bestämdes till tre,
af hvilka en (vanligen en akademisk lärare) skall
utses af den fakultet, till hvars vetenskapliga
område afhandlingens innehåll hörer, och de
öfrige tvänne utses af respondenten (författaren)
sjelf. Det är derjämte enhvar obetaget att opponera
extra. Före ventilationen skall afhandlingen granskas
af vederbörande fakultets dekanus, hvilken granskning
är särskildt omnämnd i tryckfrihetsförordningen (1812)
såsom ett undantag från den allmänna censurfriheten. I
allt hufvudsakligt äro 1852 års bestämmelser
oförändradt intagna i 1876 års statut. – Förr var
användandet af latinska språket obligatoriskt för alla
disputationsafhandlingar, men efter 1852 har det
varit tvångsspråk endast i vissa undantagsfall. För
de disputationer, som hållas inför vissa andra
svenska myndigheter (domkapitlen m. fl.) äfvensom
vid utländska universitet, gälla särskilda,
något olika, bestämmelser. Jfr Religionssamtal.
R. G.
Disputator, Lat. (jfr Disputera), en som deltager i en
disputationsakt; en som gerna gifver sig i ordvexling.
Disputera (Lat. disputare, hafva olika meningar),
utbyta meningar; tvista; under iakttagande af vissa
formaliteter ventilera innehållet af en vetenskaplig
afhandling, teser o. d. Jfr Disputation.
Dispyt (Fr. dispute, af Lat. disputare, hafva olika
åsigter, utbyta meningar), meningsutbyte, tvist,
käbbel. Jfr Disputation.
Disqvalificera (af Lat. dis och qvalificera),
göra olämplig, oduglig; förklara obehörig. –
Disqvalifikation, olämplighet, oduglighet. Jfr
Qvalificera.
Disqvisition (af Lat. disquisitio, af
disquirere), vetenskaplig afhandling (mest om
gradualdisputationer).
1. Disraeli l. D’israeli [-reäli l. -rili], Isaac,
engelsk literaturhistoriker, son af en till England
invandrad veneziansk köpman af judisk börd, föddes
1766 och dog 1848, efter att nästan uteslutande hafva
egnat sitt lif åt literaturhistoriska forskningar.
Hans framställning är grundlig och sakrik.
De förnämsta af hans arbeten äro Curiosities
of literature (1791–1823, flere upplagor;
"Kuriositeter i literaturen", 1868), Essay on the
manners and genius of the literary character (1795;
14:de uppl. 1850; en uppl. 1867) och Amenities of
literature (1841; en uppl. 1870). Hans arbeten
utkommo samlade 1862.
2. Disraeli l. Disraeli [-reäli l. -rili], Benjamin,
den förres son, engelsk statsman och författare.
Se Beaconsfield.
Diss (Fr. ré dièse, Eng. d sharp), musikt., den med
en half ton höjda tonen d. Den förvexlas enharmoniskt
med ess. - Höjd med två halftoner, kallas tonen
d dississ och förvexlas enharmoniskt med e.
A. L.
Dissekera (Lat. dissecare, skära i sär), anat., med
knif, såg, sax, nål eller annat instrument metodiskt
dela och framställa döda djur- eller menniskokroppars
olika lager, organ m. m. för att studera eller visa
deras anordning och byggnad. (Jfr Anatomi.) – Den
vetenskapligt bildade person, som på anatomisalar
verkställer dissektioner för lärarens föreläsningar
eller specielt öfvervakar lärjungars arbeten af detta
slag, kallas prosektor. Dissektion af döda kroppar
för patologiskt eller rättsmedicinskt ändamål
kallas vanligen sektion, obduktion eller autopsi.
G. v. D.
Dissektion, en i vetenskapligt ändamål företagen
sönderdelning af en djur- eller menniskokropp. Jfr
Dissekera.
Dissen, Ludolf, tysk filolog, f. 1784 i närheten af
Göttingen, d. 1837 som professor i nämnda stad. Af
hans arbeten må nämnas De temporibus et modis
verbi graeci (1809) och Disquisitiones philologicae
(1813). För öfrigt utgaf han goda upplagor af Pindaros
(1830), Tibullus (1835) m. fl. klassiska författare,
och sökte derigenom grundlägga en högre utbildning
af hermeneutiken. Hans Kleine schriften, nebst
biographischen erinnerungen utgåfvos 1839.
Dissensus, Lat., l. Dissens (af dissentire, hysa
olika tänkesätt), meningsskiljaktighet.
Dissenters (af Lat. dissentire, vara af
olika mening), Eng., benämning på dem,
som icke tillhöra statskyrkan, således i
England detsamma som icke-episkopaler, i
Skotland icke-presbyterianer. Dissenters’
ställning till statskyrkan är bestämd
genom s. k. dissenterlagar (i Sverige genom
k. förordningen d. 31 Okt. 1873). Jfr Dissidens.
E. J. Ö.
Dissertation (Lat. dissertatio, af dissertare, på
vetenskapligt sätt afhandla), lärd afhandling. –
Dissertatio academica, akademisk afhandling.–
Dissertatio gradualis, Lat., gradualafhandling. Jfr
Disputation.
Dissidens (af Lat. dissidere, skilja sig, vara
oense), split, oenighet; meningsskiljaktighet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
