Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Desprez, Jean Louis, svensk (fransk) målare och arkitekt - Desqvamera - Dess - Dessaix, Joseph Marie, grefve, fransk general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördelaktiga vilkor. Under de första åren, säger en
samtida, nyttjades D. såväl för att uppgöra sjelfva
dekorationsritningarna som för att tillsammans med
två andra dekoratörer utföra dem i stort. Men de
betydande kostnader, som derigenom orsakades, nödgade
direktionen att 1791 låta hofmålaren Brusell ensam
öfvertaga detaljerna af utförandet och att använda
D. endast som dekoratör ("dekorationsdirektör", såsom
det heter). Då sedermera teatern allt mer sänktes i
skuld, måste antalet af nya dekorationer betydligt
inskränkas och skisser för godt pris införskrifvas
från Paris. Så inträffade, att D. under de sista
sju åren af sin anställning kom att utföra blott ett
enda dekorationsutkast, hvilket, enär han hade 1,000
rdr specie (4,000 kr.) i årlig lön, kostade teatern
7,000 rdr i samma mynt, oberäknadt ved och husrum åt
konstnären. Men under sin kontraktstid utförde han
i alla fall mycket betydande och värdefulla arbeten
af detta slag. Enligt en af honom sjelf efterlemnad
förteckning gjorde han för k. teatern utkast till
och utförde delvis dekorationer till "Gustaf Vasa"
(11 stycken), "Gustaf Adolf och Ebba Brahe" (3
st.), "Drottning Kristina" (2 st.), "Electra"
(2 st.), "Armide" (3 st.), "Cora och Alonzo"
(1 st.), "Frigga" (2 st.), "Orpheus och Eurydice"
(2 st.) samt "Dido och AEneas" (13 st.). Dessutom
arbetade han äfven för teatrarna på Drottningholm och
Gripsholm. – Men D. verkade i Sverige icke endast som
dekorationsmålare, historiemålare och akvarellist:
en betydelsefull del af hans lifsgerning utgöres af
byggnadsarbeten. 1788 utnämndes han till konungens
förste arkitekt, hufvudsakligen emedan han uppgjort
ritningarna till det storartade slott konungen
ärnade uppföra på Haga och hvars fulländande
afbröts genom dennes död, efter att grundläggningen
kostat betydliga summor. D:z’ största byggnadsverk
är orangeribyggnaden i Upsala, börjad 1787 och
invigd tjugo år derefter, på hundrade årsdagen
af Linnés födelse (d. 13 Maj 1807). Dessutom gaf
D. ritning till sousbassementet för Gustaf III:s
stod i Stockholm, till en fasad för Drottningholms
teater o. s. v. I allmänhet voro hans utkast – han
efterlemnade en mängd sådana – för storartade och
kostsamma för att oförändrade utföras, och dessutom
inföll hans verksamhet under en tid, som kännetecknas
genom fattigdom på större byggnadsföretag. I sin
egenskap af konungens förste arkitekt stadfästes
han 1799 af Gustaf IV Adolf, för hvilken han sedan
1791 varit lärare i teckning. Under sommaren 1789
företog D. en kort resa till England. Efter Gustaf
III:s död blef han, som ofvan är nämndt, icke vidare
anlitad för teatern och ej häller som arkitekt,
hvadan han efter utgången af sitt kontrakt (1798)
lefde under bekymmersamma omständigheter. Han
undervisade då i arkitektur och måleri. Under
sin långa bana bildade han flere lärjungar af
betydenhet, t. ex. arkitekterna Bassi, Gjörwell
och Estenberg samt målarna Åkerström, Holmberg,
Limnell och Hjelm. D:z’ inflytande på den svenska
konstodlingen har sålunda varit ganska stort. Han
afled i Stockholm d. 18 (19?) Mars 1804.
Den allmänna karakteren hos D:z’ konstnärsskap
är djerfhet och storhet i anläggningen samt
en öfversvallande rikedom och fantasi uti
detaljerna. Ofta blir hans komposition genom,
de sistnämnda egenskaperna öfverlastad och den
stora förtjensten i det helas anordning något
undanskymd. Som dekorationsmålare kan han numera
bedömas endast med ledning af de många aqvareller,
som finnas qvar efter honom. Han framträder i
dem såsom förträfflig i perspektivet och som god
kännare af arkitekturens olika stilar hvilka han
likväl använder godtyckligt och för effektens skull,
utan att synnerligen bekymra sig om den historiska
troheten. Der fantasien ensam får herska eller der
konstnären rör sig på antikens område, är han i alla
afseenden stor. Som stafflimålare efterlemnade han ej
synnerligen många alster; de flesta äro ock snarare
dekorations- än kabinettstaflor. Nationalmuseum eger
Gustaf III bevistar mässan i S:t Peterskyrkan i Rom –
en scen alldeles i D:z’ anda, med rikt figurstaffage
och dekorativt hållen, samt Slaget emellan krotoniater
och sybariter, der kompositionens enhet alldeles
gått förlorad i enskildheterna. På Rosersberg
förvaras hans stora duk Slaget vid Hogland, bekant
genom J. F. Martins gravyr. De båda sistnämnda
målningarna äro kalla i färgen, men djerft och rikt
komponerade. D:z’ figurer äro korrekta och lifliga,
men sakna allt individuelt lif. Hans blick fäste sig
hufvudsakligen vid massornas verkan, och han saknade,
den känsla för det intima, det personliga, som är
den verklige historiemålarens kännetecken. Af D:z’
öfriga kompositioner må nämnas de båda burleska,
äfvenledes af J. F. Martin graverade Promotion
médicale och Indulgence plénière, rika på flödande
qvickhet och cyniska drag. – Som arkitekt kännetecknas
D. af bestämd förkärlek för antika former, en
viss stränghet i stil, parad med böjelse för rent
dekorativa element, kolonnader, stoder o. s. v. I
detta afseende efterlemnade han djupa spår i Sveriges
byggnadskonst, derigenom att hans lärjungar, som
ej egde mästarens snille, utvecklade endast den
så att säga nyktra sidan af hans konstnärsskap,
hvilken sålunda gaf impuls åt den "ladustil" och
"kasernstil", som så länge tryckte på Sveriges
byggnadskonst. D:z’ egna arbeten drabbas icke af
denna förebråelse för torrhet och fantasilöshet. Vi
påminna om t. ex. orangeribyggnaden i Upsala, hvars
fasad är kraftfull och storartad, hvars inre är ljust
och lifligt. – D. uppträdde jämväl som etsare och
gravör. Några större grupper för "Promotion médicale"
samt konturetsningarna till såväl denna komposition
i dess helhet som till flere andra äfvensom några
arkitekturplanscher utfördes af honom i Sverige. Andra
af hans kompositioner äro graverade af en Beskow
(många arkitektoniska ritningar). G. Hensigen,
J. F. Martin m. fl. -rn.
Desqvamera (Lat. desquamare, af de, af, bort, och
squama, fjäll), fjälla, affjälla. – Desqvamation,
affjällning.
Dess, musikt., den med en halfton sänkta tonen
d. Förvexlas enharmoniskt med ciss. A. L.
Dessaix [-sä], Joseph Marie, grefve, fransk general,
född i Savojen 1764, blef medicine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
