Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Demon l. Demon betecknade ursprungligen gudomen sjelf - Demonesi (Prins- eller, rättare, Prinsess-öarna), grupp af nio till Turkiet hörande öar i Marmarasjön - Demonologi, läran om demonerna. Se Demon. Jfr Angelologi - Demonomani, ett slags svårmod - Demonstration, förklaring; bevisföring; en handling, hvarigenom man tillkännagifver sin vilja eller mening, i synnerhet i politiskt afseende - Demonstrant, tillställare af en demonstration - Demonstrativ, som åsyftar en demonstration - Demonstrera, åskådliggöra, förklara, bevisa; företaga en demonstration - Demontera, krigsv., medelst artillerield förstöra fientliga kanoner - Demontér-batteri, krigsv. Se Batteri - Demontovicz, Josef - Demophon, Grek. mytol. 1) En son af Keleos i Elevsis - Demophon. 2) En son af Theseus och Phaidra - Demoralisation, sedeförderf - Demoralisera, fördefva någons seder - De Morgan, Augustus - De mortuis nihil (nil) nisi bene, Lat., om de döde (bör man) ej (tala) annat än godt - Demos, Grek., folk, i synnerhet suveränt folk; land, område, distrikt, kommun - Demosthenes, atheniensisk fältherre under det peloponnesiska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Demon l. Demon (Grek. daimon, ande) betecknade
ursprungligen (t. ex. hos Homeros) gudomen
sjelf. Sedan (t. ex. af Plato) nyttjades det i
betydelsen af andeväsende i allmänhet, både om goda
andar (s. k. agatodemoner, skyddsandar) och onda
(s. k. kakodemoner, skadeandar). Läran om
demonerna, demonologien, hade sin grund i bemödandet
att fylla klyftan emellan menniskan och det högsta
väsendet. De gamle egypterna antogo, att ett oerhördt
stort antal demoner finnas i de olika elementen,
och af inderna dyrkades mer än 30,000 sådana, de
s. k. devetas. Tron på demonerna såsom uppenbarelser
af de aflidnes andar ingår i nästan alla naturfolks
religiösa föreställningar och fortlefver ännu hos
många kulturfolk. Demonerna tänktes utöfva ett visst
inflytande på verldens gång. Enligt Plato erhåller
hvarje menniska vid födelsen en demon till ledsagare.
De förste, som bragte demonläran i system,
voro perserna, och från deras religionsstiftare,
Zoroaster, förskrifver sig skilnaden mellan goda
och onda andar, izeds (ljusets andar) och devs
(mörkrets). Den israelitiska demonläran utvecklades
sannolikt under den babyloniska fångenskapen. (Jfr
Djefvul.) Småningom utbildade sig hos hebréerna
en skarp rangskilnad mellan högre och lägre
demoner. En med nästan vetenskaplig noggranhet utförd
terminologi erhöll demonläran inom gnosticismen,
rabbinismen och kabbalismen. Hos grekerna tog läran
om demonerna en öfvervägande poetisk-filosofisk
riktning. Anmärkningsvärd är Sokrates’ lära om 3tt
"daimonion", en god ande, som ledsagar menniskan
ifrån födelsen och afhåller henne från att göra
det onda. Demonernas inflytande tillskref man
fordom sjukdomar och rubbningar i de andliga
formögenheterna, och under den första kristna kyrkans
tid anställdes särskilda "djefvulsutdrifvare"
(exorcister). – I öfverensstämmelse med de gamles
tro på demonerna stod den i äldre tider hos Nordens
folk gängse föreställningen att hvarje menniska har i
sin närhet ett väsende, hvilket än är välsinnadt och
skyddande, än fientligt, och som stundom visar sig i
ett djurs, stundom i en qvinnas skepnad. (Jfr Fylgja,
Genius, Hamingja och Spiritism.)
Demonesi (Prins- eller, rättare, Prinsess-öarna),
grupp af nio till Turkiet hörande öar i Marmarasjön,
vid inloppet till Bosporen. Yppig växtlighet och
härligt klimat.
Demonologi (Grek. daimonologia, af daimon, ande,
och logos, lära), läran om demonerna. Se Demon. Jfr
Angelologi.
Demonomani (Grek. daimonomania, af daimon, ande,
särskildt ond ande, och mania, raseri), ett slags
svårmod, hvarunder den sjuke beherskas af den "fixa
idén" att han är besatt af någon ond ande.
Demonstration (Lat. demonstratio, af demonstrare,
visa), förklaring; bevisföring (jfr Bevis, log.); en
handling, hvarigenom man tillkännagifver sin vilja
eller mening, i synnerhet i politiskt afseende. Såsom
krigsvetenskaplig term betecknar ordet ett sådant
krigsföretag, genom hvilket man med jämförelsevis
obetydliga krafter söker locka fiendens uppmärksamhet eller
rörelser åt ett annat håll än det, hvaråt man med sina
egna hufvudkrafter ämnar uppträda. Demonstrationer
på slagfältet (demonstrativa strider) höra till de
nu s. k. skenstriderna. – Demonstrant, tillställare
af en demonstration. – Demonstrativ, som åsyftar en
demonstration; bevisande; skenbar. (Jfr Pronomen.) –
Demonstrera, åskådliggöra, förklara, bevisa; företaga
en demonstration.
Demontera (Fr. démonter, kasta af hästen, låta sitta
af), krigsv., medelst artillerield förstöra fientliga
kanoner eller göra dem obrukbara till strid. –
Demontér-batteri, krigsv. Se Batteri.
Demontovicz [-tåvitsch], Josef, polsk emigrant, född
d. 3 Febr. 1823 i guvernementet Kovno i Litaven, ankom
1864 till Sverige såsom civilkommissarie vid Lapinskis
expedition och såsom ombud för "natioiialregeringen i
Varsjav". Efter den polska resningens undertryckande
uppehöll han sig i Sverige, der han i flere år dref
vinhandel. Död i Stockholm d. 4 April 1876.
Demophon (Grek. Demofon l. Demofoon),
Grek. mytol. 1) En son af Keleos i Elevsis. Såsom
spädt barn vårdades han af Demeter, under hennes
vistelse i Keleos’ hus. – 2) En son af Theseus
och Phaidra. Han var konung i Athen och deltog,
enligt den yngre sagan, i tåget mot Troja.
A. M. A.
Demoralisation (Fr. démoralisation), sedeförderf. –
Demoralisera (Fr. démoraliser), förderfva någons
seder.
De Morgan [di-], Augustus, engelsk matematiker,
f. 1806, d. 1871 som professor vid University
college i London, författade en mängd värdefulla
arbeten, af hvilka en del fatt en vidsträckt
användning som skolböcker i England. Han skref
äfven några afhandlingar i logik ock ifrade mycket
för denna vetenskaps tillämpning på den matematiska
undervisningen. D:s förnämsta arbeten äro Elements
of arithmetic (1830; 6:te uppl. 1876), Elements
of algebra etc. (1835), Elements of trigonometry
and trigonometrical analysis etc. (1837), Essay
on probabilities etc. (1838), Treatise on the
differential and integral calculus (1842) och Formal
logic, or the calculus of inference necessary and
probable (1847).
De mortuis nihil (nil) nisi bene, Lat., om de döde
(bör man) ej (tala) annat än godt.
Demos, Grek., folk, i synnerhet suveränt folk; land,
område, distrikt, kommun. I Attika funnos hundra demer
(kommuner). Föreståndaren för en demos kallades
demark.
Demosthenes, atheniensisk fältherre under det
peloponnesiska kriget. Han afsändes (426 f. Kr.) med
en flotta af trettio skepp för att understödja Athens
bundsförvandter på Greklands vestra kust, förhärjade
staden Levkas och uppgjorde en vidlyftig plan att
angripa Etolien samt derifrån genom Doris och Phocis
infalla i Beotien, hvilket företag dock alldeles
misslyckades. 425 deltog han såsom frivillig i en
expedition till Sicilien och föranledde derunder
befästandet af den strategiskt vigtiga udden
Pylos i Messenien och tillfångatagandet af den
lacedaemoniska besättningen på den utanför liggande
ön Sfakteria. 413 afsändes han med en flotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
