Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. De la Gardie, Magnus Gabriel - 4. De la Gardie, Maria Sofia. Se Oxenstierna - 5. De la Gardie, Jakob Kasimir - 6. De la Gardie, Gustaf Adolf - 7. o. 8. De la Gardie, Ebba Maria och Johanna Eleonora - 9. De la Gardie, Katarina Charlotta - 10. De la Gardie, Jakob Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1686 och ligger begrafven i Varnhems kyrka, som
byggdes af honom sjelf. Hjr.
4. De la Gardie [dölagardi], Maria Sofia. Se
Oxenstjerna.
5. De la Gardie [dölagardi], Jakob Kasimir,
grefve, krigare, riksråd, broder till Magnus Gabriel
D., föddes d. 3 Febr. 1629 i Stockholm. 1646–50
vistades han utrikes och besökte derunder Frankrike
samt kämpade i Paris på det kungliga partiets sida i
"Frondens" barrikadstrider. 1650 blef han öfverste
för Dalregementet, 1652 chef för Lifregementet samt
generalmajor och 1653 riksråd. Under Karl X:s polska
krig, 1655–57, då han synnerligen utmärkte sig, förde
han befäl som generallöjtnant, och efter tåget öfver
Belt var han en tid guvernör öfver Fyen och Själland.
1658 blef han vid Köpenhamns belägring general af
infanteriet. Han stupade utanför nämnda stad d. 7
Okt. 1658.
6. De la Gardie [dölagardi], Gustaf Adolf, grefve,
riksråd, son af Magnus Gabriel D. och prinsessan Maria
Eufrosyna af Pfalz, föddes d. 10 Dec. 1647. Han
studerade i Upsala och begaf sig 1667 på en längre
utrikes resa, hvarunder han uppvaktade drottning
Kristina i Hamburg och Rom. 1672 gick han som
utomordentligt sändebud till England, Frankrike
och Holland, med uppdrag att försöka medla mellan
dessa makter, och s. å. var han legat vid tyska
riksdagen i Regensburg. 1673 blef han riksråd,
med säte i kansliet, 1682 president i Svea hofrätt
och 1687 derjämte kansler för Åbo universitet.
1688 förordnades han till ordförande i en kommission,
som skulle undersöka stridigheterna mellan Wismarska
tribunalet samt regeringarna i Bremen och Pommern.
1692 utnämndes han till president i pommerska
reduktionskommissionen och förhöll sig i denna
befattning på ett så granlaga sätt, att han
blef särdeles afhållen i Pommern. Ehuru svårt
ansatt af sjukdom, arbetade han oaflåtligt.
1694 återvände han till Sverige, der han d. 5 Mars
1695 afled på Värnanäs i Kalmar län. – Förhållandet
mellan D. och hans kusin konung Karl XI, hvilken
störtat hans slägt från höjden af makt och rikedom
snart sagdt i elände, var icke alltid det bästa.
Undersåtens duglighet värderades dock städse af
konungen. D. var ingen vän af enväldet och läran
om konungadömets gudomliga ursprung. "Om de tro
konungadömet vara af Gud immediate ..., så står
deras majestas på svaga fötter", skref han 1691,
"ty all öfverhet är af Gudi, och således borgmästaren
i Amsterdam."
7. o. 8. De la Gardie [dölagardi], Ebba
Maria (f. 1657, d. 1697) och Johanna Eleonora
(f. 1661, d. 1708), döttrar af riksrådet grefve
Pontus Fredrik D. (f. 1630, d. 1692), äro bekanta
genom sin framstående begåfning och sina vittra
alster. Den förra af dem efterlemnade andliga
betraktelser, ett sorgeqväde på tyska, med
anledning af faderns död, en klagodikt öfver Ulrika
Eleonoras död (1693) och en lyckönskningssång till
Karl XI. Den andra systern var först hoffröken
hos Ulrika Eleonora d. ä. och blef 1691 gift med
sin kusin, generallöjtnanten grefve Erik Stenbock.
Samuel
Triewald lär halva yttrat, att han "af hennes böcker,
bildande samtal och rena smak haft mera nytta än af
något in- eller utländskt universitet". Af hennes
skrifter känner man endast pastoraleii Portrait
d’Ismène, i hvilken hon skildrar drottning Ulrika
Eleonoras höga egenskaper, och psalmen Weich, falsche
welt. – Bägge systrarnas poetiska arbeten äro tryckta
i "Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare",
utg. af P. Hanselli, 8:de d. (1867).
9. De la Gardie [dölagardi], Katarina
Charlotta, grefvinna, född d. 5 April 1723, dotter af
öfveramiralen E. D. Taube och 1748 gift med sedermera
generallöjtnanten Pontus Fredrik D., kusins son till
Gustaf Adolf D., gjorde sitt namn frejdadt genom
den oförskräckthet, hvarmed hon uppträdde mot sin
samtids villfarelser och fördomar, när hon dermed
kunde bereda sina medmenniskors gagn och välfärd.
Då under frihetstiden hexprocesserna åter upptogos,
lyckades hon genom sina böner och föreställningar
rädda lifvet på tolf för trolldom fällda dalkullor.
Att denna handling tillbörligen uppskattades, visar
sig deraf att adeln 1761 lät slå en medalj öfver
henne. Genom sin klokhet och vänlighet bidrog hon
jämväl i ganska betydlig mån att häfva allmogens
fruktan för koppympningen. Död d. 24 Mars 1763.
10. De la Gardie [dölagårdi], Jakob Gustaf,
grefve, militär, diplomat, arkivsamlare, son af
den förras man och dennes maka i ett annat gifte,
föddes i Stockholm d. 16 Juni 1768. Han började
1785 tjenstgöra vid Lätta dragonerna, blef kapten
1788, men tog af politiska skäl afsked året derpå.
1792 blef han kaptenlöjtnant vid Lifdrabanterna
och 1826 general af kavalleriet. Såsom diplomat
verkade D. 1799–1801 i Wien, der han bilade den
mellan kejsaren och Gustaf IV Adolf uppkomna tvisten
rörande länseden för Pommern, och 1813 i London, der
han med Karsten Anker underhandlade om föreningen
mellan Sverige och Norge, samt 1813–19 som envoyé
i Madrid. I det politiska lifvet intog han vid flere
tillfällen en ganska framstående plats. Han var
landtmarskalk vid den vigtiga pommerska landtdagen
i Greifswald 1806, ordförande i hemliga utskottet
vid 1809 års riksdag, hvarvid han föreslog, att adeln
skulle afsäga sig sina företrädesrättigheter, så när
som på sköldmärkena, ordförande i bankoutskottet
vid 1812 års riksdag och landtmarskalk 1834–35.
Såsom ledamot af Rikets allmänna ärendens beredning,
ifrån 1812, och som ordförande derstädes, 1819,
utöfvade han inflytande äfven inom den högsta
förvaltningen. Vidare deltog han i grundandet af
Stockholms stads sparbank (1821) och i stiftandet
af Sällskapet för vexelundervisningens befrämjande
(1822) m. m. Död d. 26 April 1842. – D. var en varm
vän af historia och vitterhet. På sitt gods Löberöd i
Skåne samlade han ett bibliotek på öfver 12,000 band
och ett bland de största enskilda arkiv, som funnits
i Norden. En del af dessa urkunder lät han på egen
bekostnad, genom P. Wieselgren, utgifva af trycket
(se De la Gardieska arkivet). D. uppträdde äfven
som vitterlekare. Han uppvaktade på hofvet
vid kungliga födelsedagar med "proverb",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
