Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Gubernatis, Angelo, italiensk skald och lärd - Degummering, kem. teknol. Se Blekning. - De gustibus non est disputandum - Dehli - Dehn, Siegfried Wilhelm - Dehors - Dehra - Deïanira - Deichmann, Bartolomeus, dansk biskop - Deïdamia - Deidesheim - Deifobe, ett af den cumaeiska sibyllans namn. Se Sibylla. - Deifobos, trojansk prins. Se Deiphobus. - Dei gratia - Deime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offentliggjorde han ett sorgespel, Sampiero,
som rönte mycket erkännande. Det följdes af
andra dramatiska arbeten: Werner (1859), Be
Nala (1869), Romolo (1873) m. fl. D. har grundat
flere tidskrifter, "L’Italia letteraria" (1862),
"La civiltà italiana" (1865), "La rivista orientale"
(1867) och månadsskriften "Rivista europea" (1870),
en af Italiens mest betydande literära journaler. 1869
redigerade han den bekanta, numera upphörda "Rivista
contemporanea". De vigtigaste af hans vetenskapliga
arbeten äro "I primi venti inni del Rigveda" (1864,
text och öfversättning af Rigvedas 20 första sånger),
Piccola enciclopedia indiana (1867), Storia comparata
degli usi nuziali (1869), Zoological mythology
(1872), i hvilket alla folks djursagor behandlas
parallelt, vidare Storia degli usi funebri (1873)
och Letture sulla mitologia vedica. D. har vidare
utgifvit Ricordi biografici (från 1873), innehållande
lefnadsteckningar af nyare italienska författare. 1879
började han utgifva det biografiska arbetet Dizionario
biografico, som är ämnadt att upptaga framstående nu
lefvande personligheter från alla land.
Degummering (af Lat. de, från, bort, och gummi),
kem. teknol. Se Blekning.
De gustibus non est disputandum, Lat., om tycke
och smak bör man ej tvista.
Dehli. 1. Regeringsområde i britisk-ostindiska
prov. Pandjab. Se Delhi. – 2. Stad på Timor. Se
Dili.
Dehn, Siegfried Wilhelm, tysk musikteoretiker,
f. 1799, studerade till en början rättsvetenskapen
och var någon tid anställd vid svenska beskickningen
i Berlin, men egnade sig derefter åt musiken. 1842
blef han kustos för den musikaliska afdelningen
af k. biblioteket i Berlin. Död 1858. – D. var en
af nyare tidens lärdaste musiker samt en ytterst
flitig samlare och utgifvare af äldre tonsättares
verk. Bl. a. utgaf han en stor samling musikstycken
från 16:de och 17:de årh. (1837–40), öfversatte
Delmottes "Notice biographique sur Roland de
Lattre" (1837) samt skref Theoretisch-praktische
harmonielehre (1840) och Lehre vom contrapunkt
(utg. af B. Scholz 1859). 1842–48 redigerade han
tidskriften "Cäcilia". A. L.
Dehors [döår], Fr., det yttre af något, utansida,
yttre anständighet, sken; en orts omgifningar, en
fästnings utanverk.
Dehra. 1. (Dehra-dun). Distrikt i de
britisk-ostindiska Nordvestprovinserna. Arealen
2,630 qv.-kilom. (48 qv.-mil), 116,953
innev. (1872). D. omfattar en bergstrakt (Jaunsar
Bawar) i n., och i s. en skogrik, väl vattnad och
fruktbar dal (dun), som i ö. begränsas af Ganges och
i v. af Djamna. – 2. Stad i nämnda distrikt, 692
m. (2,284 f.) öfver hafvet. Omkr. 7,000 innev. D. är
säte för den indiska landtmäteristyrelsen.
Deïanira (Grek. Deïaneira), Grek. mytol., den etoliske
konungen Oinevs’ dotter, Herkules’ gemål.
Deichmann, Bartolomeus, dansk biskop, föddes d. 5
Febr. 1671 i Köpenhamn, blef 1693 fältprost och
s. å. kommenderad till tjenstgöring vid de danska
hjelptrupperna i Nederländerna.
1696–99 åtföljde han såsom hofpredikant och biktfader
Kristian V:s son Karl på en europeisk resa, 1699
blef han biskop i Viborg, och 1712 förflyttades
han i samma egenskap till Kristiania. I Norge fick
han stort inflytande på såväl de verldsliga som de
andliga angelägenheterna. Under Karl XII:s infall i
landet 1715–18 var han myndigheterna till en god hjelp
genom sin statsmannaklokhet och genom de militära
insigter han förvärfvat under sin tjenstgöring
i Nederländerna. Sedermera var han medlem af en
mängd komitéer, tillsatta för ekonomiska och andra
verldsliga ändamål. Särskildt tog han en verksam del
i förbättrandet af lagstiftningen rörande sågverken
och trävaruhandeln. D. åtnjöt i hög grad Fredrik
IV:s förtroende och ynnest; men kort efter Kristian
VI:s tronbestigning, 1730, blef han afsatt från sitt
ämbete. En sträng undersökning inleddes, men innan
denna hunnit slutas, dog D., d. 17 April 1731.
Deïdamia (Grek. Deïdameia), Grek. mytol. 1. Dotter
af konung Lykomedes och, genom Achilles, moder till
Pyrrhos l. Neoptolemos och Oneiros. – 2. Bellerofons
dotter, förmäld med Evander, den lyciske konungen
Sarpedons son, med hvilken hon hade sonen Sarpedon,
som blef en af trojanernas bundsförvandter mot
grekerna.
Deidesheim, stad i bajerska regeringsområdet Pfalz,
vid Hardtgebirge. 2,688 innev. (1875). Utmärkt vin
(Deidesheimer).
Deifobe (Deiphobe), ett af den cumaeiska sibyllans
namn. Se Sibylla.
Deifobos, trojansk prins. Se Deiphobus.
Dei gratia, Lat., "af Guds nåd", "med Guds nåde",
ett antagligen ur 1 Kor. 3: 10 och 15: 10 hemtadt
utryck, som ofta nyttjas framför regerande furstars
titlar. Ursprungligen innebar det endast ett ödmjukt
erkännande af beroendet af Gud. Såsom titel förekom
det första gången vid kyrkomötet i Efesos 431,
då biskoparna satte det efter sina namn. Senare
upptogs det af abboter och t. o. m. af munkar. Vid
påfvars namn förekommer nämnda uttryck tillsammans
med "servus servorum" (tjenares tjenare) eller ock
under formen "Dei et ecclesiae gratia" (af Guds
och församlingens nåd). Från midten af 13:de årh.,
då påfven började betraktas som Kristi ståthållare
på jorden, skref sig det högre presterskapet "Dei et
apostolicae sedis gratia" (af Guds och den apostoliska
stolens nåd), såsom de katolske biskoparna ännu
i dag göra. Efter presterskapets föredöme upptog
Pipin den lille den ifrågavarande formeln, och från
honom öfvergick den till de frankiske konungarna,
de tyske kejsarna och slutligen till alla suveräna
kristna furstar. Anhängarna af legitimitetsprincipen
anse formeln "Dei gratia" vara ett slags devis för den
teorien att konungamakten omedelbart förlänas af Gud,
och de protestera med denna formel mot den åsigten
att all makt härrör frän folkets vilja.
Deime, flodarm, genom hvilken Öst-Preussens
hufvudflod, Pregel, afbördar en del af sitt vatten
i Kurische haff. Den är 36 kilom. (4,8 mil) lång, 94
m. (310 f.) bred och segelbar i hela sin längd. D. var
ursprungligen en kanal, som anlades af Tyska ordens
högmästare Konrad v. Jungingen år 1405; men de gamla
slussarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
