Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Davis, Jefferson - Davis, Nathan, engelsk upptäcktsresande - Davis, Andrew Jackson - Davis' sund - Dawk, transportmedel i Ostindien. Se Dak. - Dawley Magra - Dawlish - Davos - Davoust, Louis Nicolas, fransk marskalk. Se Davout. - Davout, Louis Nicolas - Davus - 1. Davy, Humphry, baronet, engelsk kemist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suveränitet i förhållande till unionsregeringen. 1851
uppställdes D. af sitt parti som kandidat till
guvernörsplatsen i Mississippi, men föll igenom,
till följd af republikanernas seger. 1853–57 var han
krigsminister i Pierces kabinett, der han med framgång
verkade för slafstaternas intressen. De förbättringar
han införde i krigsväsendet gjorde honom synnerligen
populär i armén. När Mississippi 1861 utträdde
ur unionen, slöt sig D. till secessionisterna. I
egenskap af dessas mest framstående statsman valdes
han s. å. till syd-konfederationens president. På
denna post utvecklade han en duglighet, som visade,
att valet fallit på rätt man. Emellertid gynnade icke
vapenlyckan de upproriske; efter Lees kapitulation,
1865, sprängdes sydstatsförbundet. Unionspresidenten
Andrew Johnson utfärdade s. å. en kungörelse, i
hvilken han angaf D. för delaktighet i mordet på
Lincoln och satte ett pris af 100,000 dollars på
hans hufvud. S. å. blef D. gripen i Irwinville i
Georgia och inspärrades omedelbart derefter i fort
Monroe. 1866 beslöts, att han skulle åtalas för
högförräderi, men icke dess mindre blef han året
derefter frigifven (mot borgen). 1868 innefattades
han i den amnesti, som unionsregeringen då beviljade
secessionisterna.
Davis [devis], Nathan, engelsk upptäcktsresande,
f. omkr. 1812, var en tid utgifvare af "Hebrew
Christian magazine", blef derefter predikant vid en
dissenterförsamling och sändes 1856, under beskydd af
dåv. utrikesministern, lord Clarendon, att anställa
forskningar bland Kartagos ruiner. Han har utgifvit
bl. a. Tunis, or selections from a journal kept
during a residence in that regency (1841), Evenings
in my tent, or wanderings in Balad Eijareed (1854),
som handlar om flere Sahara-stammars sociala och
politiska ställning, samt Carthage and her remains
(1861).
Davis [devis], Andrew Jackson, hufvudman för de
amerikanske spiritisterna, f. 1826, har författat
åtskilliga spiritistiska skrifter, såsom The
principles of nature, her divine revelations,
and a voice to mankind (1847; 30:de uppl. 1869),
hans förnämsta arbete, The great harmonia (1850–60),
Penetralia (1856; 5:te uppl. 1866) och A stellar key
to the summerland (1867; 5:te uppl. 1868).
Davis’ sund, sund mellan Grönland och Baffins land
(Cumberland-halfon). Det förenar Atlantiska hafvet
med Baffinsviken samt är 1,200 kilom. (162 mil)
långt och 320–960 kilom. (43–130 mil) bredt. Sundet
är uppkalladt efter den engelske sjöfararen Davis,
som 1585 seglade genom detsamma.
Dawk [dåk], transportmedel i Ostindien. Se Dak.
Dawley Magra [dåli-], stad i mellanengelska grefskapet
Shrop. Omkr. 7,000 innev. Jern- och kolgrufvor,
kalkbrännerier.
Dawlish [dålisch], hafsbadort i sydengelska grefskapet
Devon. Omkr. 4,000 innev.
Davos, alpdal i schweiziska kantonen Grisons
(Graubünden), 1,560 m. (5,250 f.) öfver hafvet. Det
har under de senare åren varit en berömd luftkurort,
i synnerhet för bröstsjuka.
Davoust [davou], Louis Nicolas, fransk marskalk. Se
Davout.
Davout [davou] l. Davoust, Louis Nicolas, fransk
marskalk, hertig af Auerstädt och furste af Eckmühl,
föddes d. 10 Maj 1770 i Burgund, besökte samtidigt
med Napoléon Bonaparte krigsskolan i Brienne, blef
1788 officer vid ett kavalleriregemente och 1790 chef
för en bataljon frivilliga, med hvilka han deltog i
nordhärens fälttåg 1792 och 1793. Sistnämda år blef
han brigadgeneral. Derefter hade han befäl först vid
Rhen-hären, sedan i Italien och slutligen i Egypten,
der han blef tillfångatagen, men snart frigifven. 1800
utnämndes han till divisionsgeneral, i hvilken
egenskap han förde kavalleriet under samma års fälttåg
i Italien. 1805 förde han en armékår under kriget med
Österrike, och i slaget vid Austerlitz s. å. hade
han sin plats på högra flygeln. Under kriget med
Preussen 1806 besegrade han med sin kår preussarnas
hufvudstyrka vid Auerstädt, samtidigt med att Napoleon
slog den öfriga delen af den preussiska hären vid Jena
(d. 14 Okt.). 1809 besatte D. med sin kår Regensburg,
förr än Napoleon ankom till krigsskådeplatsen. Men
då han der hotades af österrikarnas hufvudstyrka,
utförde han med sina fyra divisioner en (synnerligen
beryktad) flankmarsch åt söder, utefter Donau, och
deltog sedan i slaget vid Eckmühl (d. 22 April), hvars
för fransmännen gynsamma utgång till största delen
var D:s verk. I slaget vid Wagram (d. 5 och 6 Juli)
förde han högra flygeln och bidrog genom en storartad
kringgående rörelse till segern. 1812 förde han sin
armékår i kriget mot Ryssland, och 1813 samlade
han i Sachsen en fransk härafdelning, men begaf
sig till Hamburg, då fälttåget öppnades. Redan 1811
hade D. blifvit generalguvernör i Hamburg och dess
omnejd, hvarest hans styrelse utmärktes af mycken
hårdhet; så t. ex. utskref han en kontribution af
48 mill. fr. och bortjagade 30,000 menniskor. Han
beredde sig att till det yttersta försvara den
befästa staden, men efter Napoleons fall utrymde han
densamma. Efter kejsarens återkomst från Elba blef
han krigsminister, hvarjämte han ledde försvaret af
Paris. Då allt vidare motstånd var fåfängt, öppnade
han underhandlingar och förband sig att med hären gå
bakom Loire, hvilket äfven skedde. Den 14 Juli 1814
öfvergick han till Ludvig XVIII. Han förlorade sina
värdigheter, men återfick dem 1817 och blef 1819
t. o. m. pär af Frankrike. Död d. 1 Juni 1823. –
D. var en af Napoleons störste generaler. Han
egde en utomordentlig militärisk skarpblick, stor
personlig tapperhet och diplomatisk begåfning, men
hans stränghet urartade ofta till grymhet. Jfr "Le
maréchal D., raconté par les siens et par luimême",
af hans dotter, markisinnan de Blocqueville (1879).
C. O. N.
Davus, ett i fornromerska lustspel vanligt namn
på personer med inskränkt förstånd. – Davus sum,
non Oedipus, latinskt ordspråk (efter Terentius),
"Jag är D. och ej Oedipus", d. v. s. jag är ingen
mästare i att tyda gåtor.
1. Davy [devi], Humphry, baronet, engelsk kemist,
född d. 17 Dec. 1778, blef 1802 professor i kemi vid
Royal institution i London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
